Örebropartiet ser på andra politiska grupper som ett själviskt ”klägg”…

Välta schackbräden sägs vara ett sätt att komma undan nesliga nederlag. Liknande manövrar kunde upprepas i alla möjliga spel som Monopol, Finans, Kinaschack med flera. Genast när Örebropartiets valmaterial dök upp med posten kom associationen till spelförstörarna, de som känner sig tvingade att inte bara röra om i grytan utan att skvätta, stänka och vända grytan med sitt innehåll upp och ner!

Redan på första sidan attackeras ”klägget”. Klägget ska bort, dvs. alla de andra politiska partierna vars företrädare anklagas för allt möjligt skumrask, att sko sig själva. Att alls tala om sina medmänniskor som klägg är djupt upprörande och avslöjar en människosyn som nedgraderar alla andra och upphöjer sig själv, den egna gruppen, långt över det anständigas gräns.

Att denna politiska kökkenmödding verkar locka ett så stort antal väljare att partiet kan bli ett av de största i Örebro är djupt oroande. Är våra ordinära politiska partier så svagt förankrade att det kan bli möjligt? Vad säger det om tillståndet för demokratin?

Klägget ”lever i en isolerad bubbla”, påstår Örebropartiet. ”Trots att det är du som genom ditt anletes svett betalar för deras uppehälle och vansinnesprioriteringar så föraktar de dig och allt du står för. De ser dig som smuts. Deras mardröm är att du ska få mer makt över din vardag och ditt liv, för vem ska då försörja dem och betala för deras sjuka politik.” 

Här tvingas man dra efter andan. Det finns inga källor som skulle bekräfta att de vanliga politiska partierna ser väljarna som ”smuts”! Endast ett fåtal har sin försörjning av arbetet i kommun- och regionfullmäktige. De allra flesta är s.k. fritidspolitiker som erhåller ganska modesta arvoden. Att de skulle förakta sina väljare eller klassa dom som smuts är bara populistiska knep och påhitt!

Örebropartiet fortsätter:”Vi är inte som de andra åtta (politiska grupperna). Vårt parti går inte ut på att bli en del av klägget, vårt parti syftar till att ta bort klägget. Vi är ditt - enda - politiska verktyg för förändring.” Inom regionpolitikern vill Örebropartiet skära bort tolkhjälp efter tre år. Kultur, teater, konst, orkester, föreningar, studieförbund, dans m.m. ska opereras bort för att spara 154,9 miljoner kronor. Att rikspolitiken slussar pengar till kulturen just via regionerna som alltså har ett viktigt ansvar för regional kultur tycks Örebropartiet totalt strunta i. 

Metoden att destabilisera och undergräva är väletablerad bland demokratins externa fiender. Nu tycks metoden nyttjas för att omstöpa det politiska landskapet även här i lilla Örebro.

Stiltje på stillsam

 Det blev stiltje på stillsam. Inte för första gången. Kraften fanns inte. I flera veckor har jag blivit alltmer trött och orkeslös. Två besök på akuten avverkades där man tog alla prover man kunde tänka. Men inga förklaringar till mitt allt sämre tillstånd.  Magvärk fanns som ett diffust symptom.

I början på veckan såg man att infektionsprovet Crp var på väg upp. Jag hade spytt med lite färskt blod. Sedan blev avföringen svart. Efter dialysen sändes jag alltså till kirurgerna på akutmottagningarna. Jag blev inlagd med en plan att göra en gastroskopi. Det visade sig att jag verkligen hade ett blödande magsår.

Jag blev alltså kvar på sjukhuset med uppgift att inte ens dricka klara vätskor. Så min födelsedag firades med fasta i avskildhet. Inte så jag tänkt firandet…

Gastroskopin visade flera sår som ”häftades” ihop för att stoppa blödningen. Intravenös medicin som skulle dra ihop magsäcken och även den förhindra blodet att läcka. Orsaker till magsåret  kunde inte enkelt förklaras. Starka mediciner i minst 35 år? Stress? Alla diarrébakterier som plågat mig hela våren? Saken undersöks.

Sammantaget har den trötte skribenten bara inte förmått sig att skriva. Men delar gärna ungefärligt vad någon kläckte ur sig i radion. ”Han har målat in sig i ett fack!”  Somliga sitter ett hörn, andra hamnar i ett fack.

Äktenskapssyn är mer och något annat

Ser man kyrkan som en ideologisk statsapparat kan det förklara att de som dominerar andra sådana institutioner (t.ex. skolan) fortfarande har ett intresse av att styra och kontrollera kyrkan. I takt med att kyrkans bekännelser skjuts i bakgrunden och inte längre omfattas, trots läpparnas bekännelse i Kyrkoordningen, så minskar inte kontrollbehovet i samma omfattning. Tvärt om tycks viljan att bestämma, vad människor i kyrkans tjänst skall tycka och tänka, växa till. Och det kan inte bara skyllas på politiska partier. Många har dragit strån till stacken.

Kyrkans äktenskapssyn kan inte sammanfattas i ett ja eller nej till samkönad vigsel. De som vill ha vigsel men inte ha psalmsång i vigselgudstjänsten lär inte bli vigda. Så det kan finnas hinder även för samkönad vigsel liksom det finns för äktenskap mellan man och kvinna.

De olika grupperingarna borde våga samtala om samlivets syftning. Det borde möjligen kunna bli en gemensam och ny startpunkt, om inte samtalet redan är överspelat? Biskopsmötet kanske kan slå fast/bidra till att kyrkan kan ha flera parallella syner och vågar fortsätta att hylla viss mångfald…

Äktenskapet och parternas kärlek till varandra är en avbild av hur Fadern, Sonen och den Heliga Ande älskar varandra. Och de är insatta i församlingens sammanhang att ära och tjäna Gud och medmänniskorna.

Så borde också löftets betydelse och giltighet genom livet inte glömmas, så att det mest blir att just nu, i denna stund, lovar vi varandra varaktig kärlek. Äktenskapets sakramentala drag behöver också beaktas. För min del är jag oroad av motionärernas frontförkortning: vi har endast en äktenskapssyn, så nu gör ni som vi beslutar, in i fållan bara, annars… Dags att konsultera Svenska kyrkans ekumeniska vänner och samtalspartner för att ök förståelsen även för andras hållning.

Mycket står i vägen när man vill se sig själv.

 Lätt är det inte att få syn på sig själv. Inte heller att se hurudan man i själva verket är. Det räcker inte att bara fånga sin egen spegelbild. Inte heller att ta en selfie. Att se sig själv har inte med ytan eller utsidan att göra, det som räknas är vad som finns bakom fasaden.

De flesta, tror jag, vill bli upfattade som rejäla och goda människor, sådana man lita på, osjälviska och medkännande. Och så kan vi naturligtvis uppfattas, om det inte vore för den där träbiten, bjälken, som sitter ögat och hindrar en verklig och sann perception av ens eget jag. 

Jag råkade läsa något jag skrivit och förstod hur långsint, självupptagen och inskränkt jag var, är. Ack så jobbigt att inse ock skrämmande att bli varse. Något hade fått mig att tro att jag var mest det som goda och vänliga ord uttrycker. Ett slags självbedrägeri, hur man nu gör sig kvitt den falska och fördomsfulla självbilden? 

Den berömda Kristuslikheten som mässan kan ge blev svår att tro på. Bröd och vin förvandlas till Kristi kropp och gör oss delaktiga i denna djupa relation. Möjligen kan det vara sant samtidigt som vi förblir både syndare och rättfärdiga. Nu ber jag att den kärlek och nåd som kan förvandla allt ska ta ett rejält nappatag, även med mig…

Men något lite, förmodligen mycket, lär jag få ta tag i alldeles själv.