Människor flyr för sina liv. Så långt bort de orkar och kan. Åtminstone till en plats, ett land, där de kan hoppas på att överleva. Att få ett liv med någorlunda trygghet, med möjlighet att slippa bomber och granater, kulspruteeld och ständig oro.
Flyktingar, säger somliga, men ändrar sig mitt i meningarna och säger istället - människor på flykt. Som för att påminna sig själva och allra mest dem som vill begränsa flyktingströmmen eller stänga gränserna om att de som är på väg också är människor. Människor! De är inte bara grå massa av figurer som rör sig. De är människor av kött och blod, skapade som vi. Våra medmänniskor, medlemmar och syskon i den mänskliga familjen! Personer och individer med berättelser om vad som varit och drömmar om vad som ska komma.
Människor på flykt! För att vi ska förstå. För att väcka vår solidaritet och medkänsla. Människor. Likaså är det allt fler som talar om barn på flykt istället för om flyktingbarn. Vilket kan påminna om att det finns barn som flyr ensamma. Utan familj. Ibland därför att familjen inte längre finns. Den är utplånad. Ibland för att man förlorat varandra under många dagars flyktkaos, med bråk vid gränser och på järnvägsstationer och kamp om de få möjligheter som ibland visar sig.
Det gör ont att inse att påminnelsen om att flyktingar är människor på flykt behövs. Det är också en påminnelse om att om jag nöjer mig med att se flyktingarna som bara en stor grå massa så är också min egen medmänsklighet hotad. Jag riskerar min egen mänsklighet om och när likgiltigheten inför andras totala utsatthet sätter in.
Uttrycken människor på flykt och barn på flykt blir förtydliganden och tankeväckare. bara vi inte låter det gå så långt att vi demoniserar språket så att ordet flyktingar plötsligt blir obrukbart. Blir till ett nedsättande och förklenande omdöme. Då blir ju det som tidigare var en preciserad tankeväckare till nya diskussioner om ord och teori. Flykting är inte nedsättande eller kränkande. Det som kränker är krigets fullständiga brist på omsorg och värnande av människors värde, det som tvingar dem att bryta upp och lämna allt. Det som behövs är ett engagemang som inte bara flammar upp utan som är ihärdigt och uthålligt som livet självt. Då glömmer vi aldrig att även flyktingar är människor...
