Varför är släktforskning ett så stort och gemensamt intresse? Vi vill veta vilka rötter vi har och ofta därmed vilka eventuella arvsanlag och gener som påverkar oss att bli dem vi är. Dessutom är det ofta spännande att nästan få kontakt med släktingar som levde förr, sådana vi knappt visste om att de existerat. Det ger oss tankar och funderingar över vår egen existens. För mig är det så i alla fall.
Sällan räcker intresset till för att vi ska fördjupa oss i andra släkter. I så fall bör det ha varit kände eller offentliga personer eller personer med spännande forna anhöriga. Hur spännande mina anförvanter har varit kan jag knappast själv bedöma särskilt sakligt. Under alla omständigheter fortsätter jag att betrakta dem och deras fotografier (fotografierna ät numera mina).
Mina anletsdrag påminner mycket om min egen far och farfars, säger de som vet. Farfar var mindre lyckad bonde och församlingsbyggare inom pingstväckelsen. Men hans pingstvänshistoria tog slut för precis 100 år sedan. Då kom bönder av modellen mäktiga och inflytelserika klivande över åkrarna på väg hem till min farfars hus. Där blev han utslängd ur den församling han byggt och den pingströrelse han tillhört.
Min faster Karin Montelius har med tårar i ögonen berättat om oron då hon blev uppkörd på övre våningen inför detta avgörande ögonblick i hela familjens liv. Hårda nypor i en from miljö. Utrensning. Farfar hade inte tagit ställning för Levi Pethrus i striden med Franklin. Vad nu den konflikten hade i lilla Roma på Gotland att göra. Så tänkte farfar Oscar Stenström, vad de håller på med i Stockholm har i detta fall ingenting med oss i Roma att göra.
