Symfonier finns det en och annan ofullbordad. Här sjunger det i vaser och skålar. Det skallrar i fönster och glas. Det hostas. Buller för somliga. Förmodligen någon form av musik i framtiden.
Men så blir det tyst i långa minuter. Mitt i tystnar man liksom förvånat. Är det över: Är det färdigt?
Tänk att så få musikstycken bygger på förflyttning. Hostkonserten är rörlig och går från rum till rum. Rum klingar olika. Somliga är rena förstärkare, andra dämpare. Och upplevelsen är annorlunda för den som hostar och den som för stunden slipper. Filharmoniker och kammarorkestrar borde flytta på sig. Ha blåset på läktaren och stråksektionen på bakre parkett. Pukor och cymbaler bullrar nog bäst i vestibuler och förhallar. Men då blir det väl alltför uppenbart det som hela världen lider av - att det är så svårt med sammanhållning.
Hostkonserten ska väl ebba ut snart. Man slår lätt fel tangenter när man exploderar och nästan kikhostekiknar. Därför inga längre visdomsord. För nu börjar det iggeen.
