Det pågår en enorm flyttkarusell där välfungerande asyl- och flyktingförläggningar läggs ner och människors som just påbörjat sin anpassning till nya livsomständigheter på nytt rycks upp och flyttas. Det finns flera sådana exempel från Gotland som har väckt frustration och ilska. Många andra exempel finns:
Exempel 1
Exempel 2
Exempel 3
Exempel 4
Exempel 5
Exempel 6
Exempel 7
Att antalet boenden under det stora inflödet väckte relativit okontrollerat leder nu till en åtstramning och vissa nedläggningar. Det kan man förstå. Men misstanken att det inte är enda skälet för omflyttningar gnager. Det har varit ett mönster under många år att familjer och ensamkommande i början förflyttas efter 3 månader. Danjin Malinovic berättar om hur det var honom och hans familj i monologen Var är mitt hem. Han ställer där frågan om varför man måste flytta efter 3 månader till ett nytt boende? Ingen förklaring ges. Det bara kommer beslut om förflyttning. Ett skäl som sällan diskuteras är väl att man på så sätt försökt förhindra anknytning om och utifall flyktingarna skulle behöva utvisas.
Psykologer, sociologer och annan samhällsvetenskaplig expertis borde stå enade kring invändningen att nya uppbrott bara ytterligare komplicerar tillvaron för de nytillkomna. Lagom när barnen börjat få nya kamrater eller de vuxnas börjar orientera sig rycks de upp. Igen! Ovärdigt är vad det är!
Se där en fråga som Uppdrag granskning kunde ägna sig åt: förflyttningarna från asyl- och flyktingboenden.
