29 februari 2016

Religionsfrihet ifrågasatt

I Aftonbladet diskuteras religionsfriheten. Ett antalriksdagsledamöter vill t ex strypa bidragen som går till vissa trossamfund visSST. Ämnet är viktigt. Särskilt diskussionen om hederskulturens faror och tryck är förfärande! Men man far ganska vilse om man får för sig att det är religiösa organisationer som står för förtryckande ”hederskultur”. Snarare är fenomenet kopplat till kultur och tradition och klansamhällen. Naturligtvis ska hederskulturer där hot och våld förekommer inte hållas under armarna med bidrag.

Men argumenten som framförs kunde nog ha behövt ett par tankevändor till. T ex skriver man att En demokrati kan – i yttrandefrihetens namn – uthärda att icke-demokratiska idéer framförs, men organisationer vars principer och praktiker bryter mot mänskliga rättigheter bör inte finansieras med skattemedel.

Tanken är anslående, men dessa bidrag kan inte sägas utgöra någon finansiering. Dessutom, när riksdagsledamöter hävdar sådant undrar man hur pass de sopat framför egen dörr. Tillämpar man samma princip när det gäller svenskt bistånd? De odemokratiska länderna vars principer och praktiker bryter mot mänskliga rättigheter får inget bistånd? Och till dem säljs inga vapen?

De 16 ledamöterna skriver också: Att förbjuda kvinnor att inneha religiösa ämbete, att förbjuda kärlek före äktenskap och förbjuda homosexuell kärlek överhuvudtaget med mera är lika med att bryta mot grundläggande demokratiska principer. Därför anser vi att de samfund, vilka på detta sätt bryter mot individens mänskliga rättigheter inte längre skall skattefinansieras. Detta behöver man inte ”utreda”, det behöver man istället åtgärda.

Med andra ord har Sverige i många decennier brutit mot demokratiska principer som förbjudit och straffbelagt och sedan sjukförklarat homosexuellt kärlek. Minnet är kort. Och demokratiska principer uppstår plötsligt och när det passar. Att religionen angrips kan ha både randiga och prickiga förklaringar. Men - den könssegregerande fotbollen och ishockeyn får hållas. Den som undersöker hur många kvinnor som är tränare på elitnivå inom manliga elitidrotter kan naturligtvis sedan komma och diskutera förbud. Men att kasta sig över religionsfriheten går bra, andra får hållas! Rimligt vore att bredda kraven, särskilt om man vill vara konsekvent! Det behöver man inte heller utreda. Det är bara att sätta igång och åtgärda. Varför man vill vänta med sådant är obegripligt.

Religionsfrihetens gränser snävas in och politiken vill bestämma. Eller åtminstone bestraffa dem som tänker fel. Inga bidrag! Jag tror faktiskt att flera av de kyrkor man vill vingklippa skulle välja att avstå bidragen för att stå fria från maktens vilja att diktera villkoren.
 Ur FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna: 
Artikel 18.
Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och
religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta
religion och trosuppfattning och att, ensam eller i
gemenskap med andra, offentligen eller enskilt, utöva
sin religion eller trosuppfattning genom undervisning,
andaktsutövning, gudstjänst och religiösa sedvänjor.

För min personliga del hyllar jag ett kyrkans prästämbete där både män och kvinnor kan göra tjänst. Men samtidigt hyllar jag tanken är det upp till trossamfundet att utan statens eller parlamentets inblandning teologiskt reflektera över och bearbeta.

I AB:s debatt skriver även Rose Carlmark som varit med i Jehovas vittnen i 17 år med skrämmande erfarenheter i bagaget. Hon hävdar:
Nuvarande lag om religionsfrihet måste revideras så att det tydligt kommer fram att vuxna inte har rätt att manipulera/tvinga in barn i samma religion som de själva tillhör. Detta saknas i den nuvarande lagen och om riksdagen skulle ta beslut i den frågan skulle det ge tyngd åt allvaret i det hela.


Nyckelorden är manipulera/tvinga och det blir betydelsefullt hur man uttyder dessa. Enligt internationella rättighetsdokument är det inte fel att barn följer sina föräldrars åskådning. Det ska ske med respekt för barnet och hänsynstagande till barnets bästa. 

Här ett citat från Barnkonventionen
  • Konventionsstaterna ska respektera barnets rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet.
  • Konventionsstaterna ska respektera föräldrarnas och i förekommande fall, vårdnadshavares rättigheter och skyldigheter att på ett sätt som är förenligt med barnets fortlöpande utveckling ge barnet ledning då det utövar sin rätt.
  • Friheten att utöva sin religion eller tro får underkastas endast sådana inskränkningar som är föreskrivna i lag och som är nödvändiga för att skydda den allmänna sedligheten eller andra personers grundläggande fri- och rättigheter.