I Aftonbladet diskuteras religionsfriheten. Ett antalriksdagsledamöter vill t ex strypa bidragen som går till vissa trossamfund visSST. Ämnet är viktigt. Särskilt diskussionen om hederskulturens faror och tryck
är förfärande! Men man far ganska vilse om man får för sig att det är religiösa
organisationer som står för förtryckande ”hederskultur”. Snarare är fenomenet
kopplat till kultur och tradition och klansamhällen. Naturligtvis ska hederskulturer där hot och våld förekommer inte hållas under armarna med bidrag.
Men argumenten som framförs kunde nog ha behövt ett par
tankevändor till. T ex skriver man att En demokrati kan – i yttrandefrihetens namn –
uthärda att icke-demokratiska idéer framförs, men organisationer vars principer
och praktiker bryter mot mänskliga rättigheter bör inte finansieras med
skattemedel.
Tanken är anslående,
men dessa bidrag kan inte sägas utgöra någon finansiering. Dessutom, när
riksdagsledamöter hävdar sådant undrar man hur pass de sopat framför egen dörr.
Tillämpar man samma princip när det gäller svenskt bistånd? De odemokratiska
länderna vars principer och praktiker bryter mot mänskliga rättigheter får
inget bistånd? Och till dem säljs inga vapen?
De 16
ledamöterna skriver också: Att förbjuda kvinnor att inneha religiösa
ämbete, att förbjuda kärlek före äktenskap och förbjuda homosexuell kärlek
överhuvudtaget med mera är lika med att bryta mot grundläggande demokratiska
principer. Därför anser vi att de
samfund, vilka på detta sätt bryter mot individens mänskliga rättigheter inte
längre skall skattefinansieras. Detta behöver man inte ”utreda”, det behöver
man istället åtgärda.
Med andra ord har Sverige i många decennier brutit mot demokratiska
principer som förbjudit och straffbelagt och sedan sjukförklarat homosexuellt
kärlek. Minnet är kort. Och demokratiska principer uppstår plötsligt och när
det passar. Att religionen angrips kan ha både randiga och prickiga förklaringar.
Men - den könssegregerande fotbollen och ishockeyn får hållas. Den som
undersöker hur många kvinnor som är tränare på elitnivå inom manliga
elitidrotter kan naturligtvis sedan komma och diskutera förbud. Men att kasta
sig över religionsfriheten går bra, andra får hållas! Rimligt vore att bredda kraven,
särskilt om man vill vara konsekvent! Det behöver man inte heller utreda. Det
är bara att sätta igång och åtgärda. Varför man vill vänta med sådant är
obegripligt.
Religionsfrihetens gränser snävas in och politiken vill bestämma. Eller
åtminstone bestraffa dem som tänker fel. Inga bidrag! Jag tror faktiskt att
flera av de kyrkor man vill vingklippa skulle välja att avstå bidragen för att
stå fria från maktens vilja att diktera villkoren.
Ur FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna:
Artikel 18.
Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och
religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta
religion och trosuppfattning och att, ensam eller i
gemenskap med andra, offentligen eller enskilt, utöva
sin religion eller trosuppfattning genom undervisning,
andaktsutövning, gudstjänst och religiösa sedvänjor.
För min personliga del hyllar jag ett kyrkans prästämbete där både män
och kvinnor kan göra tjänst. Men samtidigt hyllar jag tanken är det upp till
trossamfundet att utan statens eller parlamentets inblandning teologiskt
reflektera över och bearbeta.
I AB:s debatt skriver även Rose Carlmark som varit med i Jehovas vittnen
i 17 år med skrämmande erfarenheter i bagaget. Hon hävdar:
Nuvarande
lag om religionsfrihet måste revideras så att det tydligt kommer fram att vuxna
inte har rätt att manipulera/tvinga in barn i samma religion som de själva
tillhör. Detta saknas i den nuvarande lagen och om riksdagen skulle ta beslut i
den frågan skulle det ge tyngd åt allvaret i det hela.
Nyckelorden är manipulera/tvinga och det blir betydelsefullt
hur man uttyder dessa. Enligt internationella rättighetsdokument är det inte
fel att barn följer sina föräldrars åskådning. Det ska ske med respekt för
barnet och hänsynstagande till barnets bästa.
Här ett citat från Barnkonventionen:
- Konventionsstaterna ska respektera barnets rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet.
- Konventionsstaterna ska respektera föräldrarnas och i förekommande fall, vårdnadshavares rättigheter och skyldigheter att på ett sätt som är förenligt med barnets fortlöpande utveckling ge barnet ledning då det utövar sin rätt.
- Friheten att utöva sin religion eller tro får underkastas endast sådana inskränkningar som är föreskrivna i lag och som är nödvändiga för att skydda den allmänna sedligheten eller andra personers grundläggande fri- och rättigheter.
