Sjunger gör man på egen risk
Följande episod har jag uppsnappat i något sammanhang. I Amerika sjöng en deltagare med enorm volym på sin röst och tog i så till den grad att inga andra psalmsångare hördes. Det kommenterades från predikstolen: Käre broder, idag har vi särskilt glatt oss åt att höra Dig sjunga. Det ger oss anledning att tacka Gud för att han också skapade kråkan och inte bara näktergalen.

Egen reflektion: Psalmsång handlar om att alla: kråkor och näktergalar, koltrastar, kornknarrar och storspovar eller vad vi nu råkar låta som, tillsammans brister ut i sång.