Om två timmar ringer klockorna. De kallar till gudstjänst. Förgäves, om ingen känner sig kallad. Om annat är viktigare än mötet med varats grund och klippa. Tillbaka till källorna vill jag ropa. Ad fontes!
Ungdomskörernas konsert igår kväll blev en påminnelse. Om hur det verkligen är. 45 unga sångare från Västerås domkyrka och Olaus Petri sjöng sakral musik i Olaus Petri kyrka. För 45 besökare. En besökare var. Och som ungdomskörerna sjöng! Valven svällde och fylldes av toner och klanger. Som böljade. På latin och andra språk. Förnämligt. Levande.
De sjöng bland mycket annat Preaise to the Lord av Norman Gilbert ( som var organist i S:t Pauls), Agnus Dei av Ola Gjeilo, Kyrie in memoriam av Jaakko Mäntyjärvi, Cantate Gloria av Alan Bullard.
Vuxenvärlden behöver uppmuntra de unga. Följa dem i deras strävan. Samlas när de framträder. Andra unga kunde också känt sig inbjudan och inkluderade. De hade blivit oerhört imponerade. Idag blir det konsert i Västerås domkyrka. Hoppas att fler hörsammar inbjudan. För egen skull. För ungdomarnas skull. För det gränsöverskridande mötets skull.
Så för dem som kan, och vill:
Kl 18.00 Tacksägelsedagen 9/10 Körkonsert
Västerås domkyrkas ungdomskör, Voces Mariae och Olaus Petri ungdomskör, Örebro.
Eva-Marie Hopstadius, Agneta Sköld & Mats Bertilsson, dirigenter
Förr var den stora existentiella frågan - vart är du på väg? Den kvarstår naturligtvis. Men idag funderar jag, när något fint hänt i kyrkan, än mer på var alla höll hus som hade kunnat vara där? Satt de fångade av magin från televisionens flimmer? Eller händer det så mycket att bara några få arrangemang kan samla fulla hus?
