Teologi- och religionsutbildning ifrågasatt

Tidningen Dagens ledare kommenterar Högskolverkets granskning av teologi- och religionsutbildningarna i landet. Thomas Österberg skriver: I fråga om universiteten gäller Högskoleverkets kritik mot teologi- och religionsvetenskapsstudierna bland annat att delar av den pastorala delen av prästutbildningen i praktiken har flyttat in på universiteten. Svenska kyrkans inflytande över universiteten har därmed ökat, enligt myndigheten, trots att tanken var den motsatta när kyrkan skildes från staten.

Att skilja teori och praktik åt är nu inte det enklaste i en yrkesutbildning av präster och pastorer. Akademi och församlingsmiljö behöver gå hand i hand. Jämförelsen kan göras med att utbilda läkare i medicin och läkemedelskunskap, men säga att de absolut inte får sätta sin fot på ett sjukhus eller komma i kontakt med patienterna under handledning.Likväl som ateisten kan den troende ha ett akademiskt förhållningssätt. Frågan är bara vilka utgångspunkter staten tillåter.

Granskningen väcker en ideologisk fråga av rang: kan akademierna ha kontakter med avnämarna, de som sedan ska anställa en hel del av studenterna, eller är akademin en "ren" plats? Och de religiösa föreställningarna ska de förvisas bort från forskningen eller har de en plats där?

Med tanke på den avhyvling av många utbildare inom området tvingas utstå i denna granskning finns det goda skäl att ifrågasätta granskningens bevekelsegrunder. Egtersom man vill ha stora forskningsmiljöer och en väldig bredd på lärarnas kompetens måste det ju betyda att idealet är de allra största institutionerna och stordrift. Dessutom drabbar kritiken kyrkan för att man anlitar utbildningsinstitutionerna. Det blir konfessionellt och kyrkan får ett allt större inflytande! Man undrar i vilken historisk epok och i vilken världsdel granskarna befunnit sig i? Enstaka kurser ger väl inget inflytande över fakultet och institution. Det lutherska monopolet försvann för åratal sedan.

Nu är det troligen så att kritiken syftar till att man vill ha bort allt som andas av religiös övertygelse och tro. Sådant hör inte hemma i universitets och forskarsamhället, tycks man tänka. Borde man inte ha samma krav på sina internationella samarbetspartners i Tyskland, i England och i USA? Där har privata intressen stort inflytande och kan inrätta professurer och dominera hela fakulteter. Inte för att det är drömmen, men för att det också bidrar till mångfalden i utbildningsväsendet.

Är det så illa som granskning utmålar det - är underbetyget i lika hög grad Högskoleverkets som Universitetens och Högskolornas. Det är nog så att Svenska kyrkans uttåg från universitet och högskolor skulle dränera dessa instutioner på studenter så att man blev otroligt mycket snävare än idag. Men varför inte. Ett Svenska kyrkans eget universitet med ekumenisk prägel vore välkommet!

Örebro Teologiska Högskola kan bli av med examensrätten

Örebro Teologiska Högskola riskerar att bli av med sin examensrätt. Den fick skolan i så fall inte behålla särskilt länge. Den gavs 2007 efter ett regeringsbeslut och på rekommendation från Högskoleverket. Trots att ÖTH har vidareutvecklats finner nu Högskoleverket att skolan på alla möjliga sätt inte håller måttet. Skolan går direkt till motangrepp. I tidningen Dagen inkompetensförklarar rektor Pekka Mellergård den 60-talsanda som präglar granskningen.

Kritiken från Högskolverket är inte nådig. Särskilt är det bredd och kompetens man ifrågasätter: De sakkunnigas bedömning är att kvaliteten på utbildningen vid Örebro
teologiska högskola är otillfredsställande på följande punkter.
• Lärarkompetensen och lärarkapaciteten är otillräcklig i tro och omvärld
och församlingsteologi. Det är dessutom ytterst tveksamt om någon av
lärarna har tillräcklig kompetens för undervisning om världsreligionerna
förutom kristendomen, vilket är allvarligt med tanke på att de undervisar
blivande religionslärare. Sammantaget är lärarkompetensen och
lärarkapaciteten för huvudområdet teologi otillfredsställande.

Man kan ju tänka att det inte borde vara tveksamt om man har eller inte har kompetens för att undervisa i värdlsreligionerna. Men även vid de stora universiteten har lärare naturligtvis begränsade utblickar över alla världsreligionerna. Ofta har man fördjupat sig i en religion och har ett ganska basalt kunnande för övrigt.

Kritiken fotsätter:
• Perspektiv från andra religioner liksom grundligare studier av icke-kristna
religiösa miljöer och av religionskritiken saknas.
• Det föreligger ingen tydlig separation mellan de praktiskt kyrkligt
orienterade kurserna och de rena högskolekurserna, vilket är mycket
problematiskt.
• Det är högst osäkert om lärarprogrammet ger en tillräckligt mångsidig
fördjupning i religionshistoria för blivande lärare på grund av den starka
koncentrationen på kristendomen.
• Samarbetet med Skandinavisk Akademi för Ledarskap och Teologi
(SALT), Nod-akademin, Missionsinstitutet och Pingstförsamlingarnas
Teologiska Seminarium, som ger utbildningar på icke högskolemässig
nivå, kan äventyra säkringen av den akademiska utbildningens kvalitet vid
Örebro teologiska högskola.

Sedan spär Högskolverket på med egna tankar:
Högskoleverket instämmer i de sakkunnigas bedömning. Dessutom gör
Högskoleverket bedömningen att kvaliteten i utbildningen vid Örebro teologiska
högskola är otillfredsställande på följande punkt.
• Örebro teologiska högskola kräver en rekommendation av dem som
ansöker om plats vid högskolans utbildningsprogram. Informationen är
motstridig: ibland sägs detta gälla samtliga som söker program vid
högskolan, ibland endast de studenter som söker till det fyraåriga
teologiska programmet. I rekommendationen ska referenspersonen uttala
sig om den sökandes utveckling i sin kristna tro de senaste åren. Detta
antagningsförfarande äventyrar studenternas rätt att slippa uttala sig om
sin tro, alternativt rätt att slippa uttala sig om att de inte är religiösa. Det
reser också frågan om utbildningarna verkligen är öppna för alla
intresserade eller för bara präst/pastorskandidater.

Högskoleverket bedömer att de redovisade bristerna sammantaget ger anledning
att ifrågasätta Örebro teologiska högskolas rätt att utfärda kandidatexamen i
teologi.

Detta sista borde enkelt kunna åtgärdas. Man avskaffar all konfessionell kontroll inför studierna. Och behöver ett samfund veta sådana saker om de studenter de sedan tänker sig anställa som pastorer eller präster får de väl klara det i andra sammanhang.

Det blir också intressant att se hur skolan reagerar på denna sågning. Kanske kunde ett tätare samarbete med Örebro Universitet helt enkelt lösa dessa knutar. En del av invändningarna återigen har att göra med att detta är en skola vars historia följt med in i samtiden. Men det är också ett uttryck för att religiös övertygelse skall bannlysas från akademierna. Gamla Missionsskolan behöver nu ömsa skinn och bli en samtida utbildningsanstalt. Den kommer ha svårt att kunna mäta sig på alla områden med de stora teologiska elefanterna (som också är ganska små). Men den har andra kvalitéer. Närhet och en sammanhållen studiemiljö, internationella kontakter, även på de "gamla" missionsfälten.

Kritken är helt enkelt ogin och småsnål. Och kan säkert lösas på bästa sätt. En förlorad examensrätt vore mycket illa - och den återfaller på Högskoleverkets snabba fotbyte. Ena året är det OK för att sedan inte alls hålla måttet. Måttet man mätt med verkar dels godtyckligt, dels tycks det tillyxat och anpassat för att bli av med en och annan icke önskvärd utbildning.

Katolsk instution nekas examensrätt

Katolska kyrkan i Sverige har startat en egen teologisk utbildning. Den bedrivs vid Newmaninstitutet i Uppsala. På grinigaste sätt sågas möjligheten för institutet att utfärda teologie kandidatexamen. Institutets rektor Philip Geister säger i Dagen, att man från Institutets sida inte acepterar det här och att man ska gå vidare med frågan.

Först beröms skolan för alla möjliga tillgångar och resurser. Och sedan kommer Högskoleverkets kalldusch:
De sakkunnigas bedömning är att lärarkompetensen och lärarkapaciteten är
tillfredsställande med hänsyn till institutets specialisering och de regelbundet
återkommande timlärarna. Utbildningsmiljön vid Newmaninstitutet är god. Man
har en speciell profil, ”katolsk teologi”, men utbildningen ger kontakt med ett
brett spektrum av teoribildningar. Det vore dock rimligt att i kursutbudet ha ett
starkare inslag av studier av andra världsreligioner och av interreligiös dialog.
Genom de nya lokalerna har Newmaninstitutets infrastruktur blivit ändamålsenlig.

Högskoleverket instämmer i mångt och mycket i de sakkunnigas bedömning.
Dock gör Högskoleverket bedömningen att lärarkompetensen och lärarkapaciteten
är otillfredsställande i bibelvetenskap, kyrkohistoria samt i teologiska kulturstudier,
eftersom det inte finns två tillsvidareanställda disputerade lärare i vart och ett av
dessa ämnen. De många timanställda lärarna har god kompetens men ger inte
tillräckliga garantier för ämnesmässig och pedagogisk kontinuitet och utveckling.
Det gör att lärarkompetensen och lärarkapaciteten sammantaget bedöms som
otillfredsställande för huvudområdet, som av lärosätet anges som teologi.

Högskoleverket föreslår att Newmaninstitutets ansökan om rätt att utfärda
kandidatexamen i teologi avslås.

Strodrift är alltså det enda som gäller. Alla små men kvalificerade utbildningar underkänns eftersom de inte har tillräckligt med anställd personal för att erbjuda garantier för ämnesmässig och pedagogisk kontinuietet och utveckling. Argumenten är naturligtvis ihåliga och hämtade ur ett förråd med godtyckliga avisningsbeslut.

Eftersom Högskolverket bygger sina beslut på profetiska framtidsprognoser inser alla att man faktiskt inte kan veta hur det blir. Men Högskoleverket slipper förstås ett Newmaninstitut att hålla koll på. Annars är det väl så att de gästprofessorer och lärare en katolsk institution med sitt närverk kan erbjuda slår allt som tänkas kan. Så provinsiellt, så inskränkt och snålt kära Högskolverket!

Slåttermaskin över teologi och religionsvetenskap

Idag finns Högskoleverkets granskning av den högre utbildningen i religonsvetenskap och teologi tillgängligt att läsa. Det är högintressant. Ett samlat intryck är att nu är att stordriftens slåttermaskin går fram. Tänk när litteraturvetenskapen och andra humanistiska discipliner bedöms med samma argusögon. Då blir det tunnsått. Här några ifrågasättanden som borde få det att darra i utbildnings- och forskarleden:

Högskoleverket finner anledning att ifrågasätta examensrätterna för:
• huvudområdena religionsvetenskap och teologi, avancerad nivå vid
Göteborgs universitet (masterexamen),
• huvudområdet religionsvetenskap, grundnivå, vid Högskolan i Halmstad
(kandidatexamen),
• huvudområdet religionsvetenskap, grundnivå, vid Högskolan i Jönköping
(kandidatexamen),
• huvudområdet religionsvetenskap, avancerad nivå, vid Karlstads
universitet (magisterexamen och masterexamen),
• huvudområdet religionsvetenskap, grundnivå, vid Linköpings universitet
(kandidatexamen),
• huvudområdena religionsvetenskap och teologi, grundnivå och
avancerad nivå, vid Lunds universitet (kandidatexamen, magisterexamen
och masterexamen),
• huvudområdena religionsvetenskap och teologi, avancerad nivå, vid
Umeå universitet (masterexamen).

Och här kritik mot forskarutbildningar:
Högskoleverket finner anledning att ifrågasätta kvaliteten i följande utbildningar
på forskarnivå:
• religionsvetenskap vid Göteborgs universitet,
• religionsvetenskap vid Karlstads universitet,
• religionsvetenskap vid Linköpings universitet,
• etik, Gamla testamentets exegetik, islamologi, kyrkohistoria,
migrationsvetenskap med religionsvetenskaplig inriktning,
missionsvetenskap med ekumenik, Nya testamentets exegetik, praktisk
teologi, religionsfilosofi, religionspsykologi, religionssociologi och
systematisk teologi vid Lunds universitet,
• religionsvetenskap vid Umeå universitet,
• etik, Gamla testamentets exegetik, kyrkohistoria, kyrkovetenskap,
missionsvetenskap, Nya testamentets exegetik, religionsfilosofi,
religionspsykologi och religionssociologi vid Uppsala universitet.