En av de vägskyltar som behöver åtlydas är varningen för att det finns människor som arbetar på, vid eller nära en väg. Riskerna för att bli skadade är alldeles för höga för vägarbetare, ofta beroende på att trafikanter inte bryr sig om att köra sakta eller varsamt. Trots många regler och förordningar för att göra arbetet säkert sker olyckor. Och trots att viktiga prioriteringar görs så tycks det inte räcka till. I sommar blir det extra viktigt att notera denna och liknande vägskyltar för allas säkerhetför allas säkerhet!
Här är en sådan prioritering som görs, man ska:
- Leda om trafiken så arbetet inte berörs.
- Leda om trafiken så att fordonen passerar på betryggande avstånd.
- Skilja trafiken från arbetsplatsen med trafikanordningar, vid behov även med skyddsanordningar som hindrar eller avleder trafiken från att komma in på arbetsplatsen. Skulle detta vägmärke nyttjas vid predikningar kan den enkla bilden av en arbetare leda till många associationer. Den som gräver en grop åt andra faller själv däri. Det låter som ett bibelspråk och kan finnas antingen i Psaltaren eller Ordspråksboken [27] Den som gräver en grop faller själv däri, den som vältrar upp en sten får den över sig. Varifrån kom gropen som grävdes åt andra? Har någon med kännedom om den mänskliga naturen tillfogat att gropen var avsedd för någon annan att trilla ner i? Förresten kan de flesta gropar som grävs vara grävda på entreprenad åt någon annan, så gropen för andra behöver inte ha onda avsikter och vara listigt illasinnad! Arbetaren är värd sin lön (i Lukas 10 där Jesus sänder ut de 72 lärjungarna) kan mannen med spaden också bli en illustration till. Och arbetets villkor att människan behöver arbeta i sitt anletes svett för att tjäna ihop till sitt dagliga bröd. Just i dagarna tänker många av oss på vårdförbundets blockad och strejk som i det mesta syns både berättigad och lovvärd. De som betjänar de svagaste behöver få göra det under anständiga villkor! Som patient förstår jag vårdpersonalens frustrationer när besparingar ständigt gör arbetet svårare och mera krävande... När prästens kall blev mer av ett reglerat lönearbete uppstod risker och kriser. Även den vigde kyrkoarbetaren är värd sin lön och anständiga villkor. Absolut. Men aspekten att den som är kallad att tjäna Gud och församling behöver se det som en livsstil mer än som ett schemalagt jobb kan inte bara trängas undan. I nästan alla arbeten kan den medmänskliga sidan inte helt trängas undan av avtal och regleringar. En medmänniska i nöd behöver alltid en nästa! Samtidigt vet jag att det finns präster som hellre skulle ta upp en spade och gräva sig trötta än att navigera i den moderna kyrkans märkliga arkipelag av politik, känslor, antipatier och moraliska och teologiska konflikter.