En kyrkas kärna måste vara övertygad och lärjungaklar. Veta vad man tror. Ha dogmer att hålla sig till. Att några enstaka personer ger sig ut på relativismens dogmlösa myrar är illa nog. Utan djup och personlig fromhet går de lätt bort sig helt. Tillhör dessa fritt strövande själar dessutom kyrkans ledande företrädare blir budskapet att allt går an i trons värld. Leder man kyrkan, den av Kristus grundade, följer ett stort ansvar för liv och lära.
Den inre sekulariseringen är en stor risk i Svenska kyrkan där en majoritet av de kyrkotillhöriga inte delar kyrkans tro. Särskilt som en del partier anser det viktigare att i kyrkans beslutande organ företräda den passiva och breda massan än att stå upp för den kärna förutan vilken kyrkan inte kan fortsätta att vara en kristen kyrka med apostolisk tro, grundad i Guds Ord och uppenbarelse.
Svenska kyrkan har undvikit att explicit formulera sin tro i modern tid såsom flera andra trossamfund i världen gjort. I Kyrkoordningen finns enstaka ansatser i vissa förord - men en samlad troslära på vår tids språk saknas. Ett nytt bekännelsearbete med syftet att formulera en utförlig och dogmatisk kyrkans katekes skulle kunna rida spärr mot allsköns religiöst allmängods. Inte minst skulle det kunna ge stöd och hjälp till människor som önskar andlig vägledning och trosmässiga besked. Då kanske frågan på nytt skulle kunna ställas, utan oro att bli lämnad i sticket: hur blir man en kristen?
