De vanliga borgerliga partiernas dilemma är hur det märkligt snabbt framväxande SD skall bedömas. Rötter i nynazism och i andra ultrakonservativa ideologier har under flera år gjort partiet omöjligt och isolerat. Nu svänger den borgerliga oppositionen som insett att den inte kan vinna val utan att ha SD:s röster i vågskålen. Som argument kan man hitta tanken på att varje avlagd röst ska räknas och rimligen kunna influera svensk politik. Motargument handlar om partiets rötter och somliga företrädares främlingsfientliga ställningstaganden, både vad gäller immigranter och islam. De sägs utifrån detta ha odemokratiska drag och tendenser.
I det röda spektrat av politiken kan samma frågeställningar gälla. Då handlar det om samarbete med Vänstern i vars fanors veck det fortfarande finns kommunism av gammal modell. Partiets rötter är även de anfrätta av odemokratiska ideologier där partiet varit överordnat vanligt folks inflytande och rätt att ha inflytande.
Att partierna vacklat i synen på V och SD handlar om att man inte hållit sig med principer och överväganden som t ex kan avgöra hur långt man behöver röra sig från rötterna och somliga extrema grupper för att bli rumsrena och möjliga att samarbeta med i svensk riksdag. För en del partier har V flyttat sig på i de politiska fälten så att de kan sägas ha gjort upp med sitt ursprung och sina rötter. SD har försökt röra sig i samma riktning men diskussionen är inte avklarad än om de rensat ut de odemokratiska elementen och gjort upp med sina rötter. Det är självfallet möjligt att vara kritisk till svensk invandringspolitik utan främlingsfientliga synpunkter. Där återstår ännu mycket av förändring och uppgörelse för att de ska kunna få samma inflytande som partiets motsvarighet i Norge, Fremskrittspartiet, har uppnått.
Borgerligheten kliver tungt på nylagd is när den så oförblommerat räknar in SD i den reguljära borgerligheten och räknar med deras röststyrka för att fälla nuvarande regeringsunderlag.
För en kristen är det en absolut nödvändighet att kunna be även för extremister som t ex är kommunister eller nynazister, vilket inte betyder att man kan eller ska se försonligt på sådana farliga och destruktiva ideologier. Hur man ska se på V och SD är fortfarande en inte alldeles avgjord fråga. Fördöma, tolerera eller öppna för samverkan?
