Man säger att det är valår i år. Av det märks inte mycket, såvida man inte är särskilt förtjust i att läsa utspel i tidningar i form av debattartiklar i de stora drakarna. Inte ens i nyhets- och debattprogram är genomslaget så omfattande att det blivit svårt att undvika. Men snart stundar Almedalsveckan!
På mycket löslig grund tycks sympatierna byggas. Det borde oroa i partihögkvarteren. För ju mindre vi sätter värde på ideologi och värderingar i partiförpackning, ju svagare band som binder oss till olika alternativ (?), desto mer ombytliga och lynniga blir väljarna och deras gunst allt mindre varaktig.
Och med krympande partier blir det i längden svårare att förstå varför folkmakten på nuvarande sätt vart fjärde år ska kanaliseras via just de gamla partierna som begär mandat att få bestämma allt. I framtiden kanske andra organisationer och bevekelsegrunder får större genomslag? Det ska jag tänka på när solgasset, den värmeböljans dag, blir som starkast och jag lutar mig mot en trädstam i lövverkets skugga...
