Elak och underhållande bitsk var Hägglund

Avlyssnade på plats Göran Hägglunds anförande i Almedalen. Och såg sedan Aktuellts presentation av detsamma. I tidningen Resumé, som publicerat en daglig Almedalsversion, beskrivs Hägglund som sympatisk men tråkig. Man förstår hur det går till. I Aktuellt bekräftas den bilden genom det avsnitt man återgav. Vad man inte alls kommenterade var den påtagligt kaxige, raljante och självsäkre Hägglund.

Särskilt hans mycket långa fotbollsallergori var elak och underhållande bitsk. Där kunde man få höra att Ohly gärna bildar mur. Att man på sin bänk har mest gamla förmågor. Att från vänster kommer det skruvade inlägg. De har lämnat mittfältet fritt. Och som han själv sa, på gränsen, de rödgröna är inte så bra på huvudet. Det var verbal attack och påtagligt vass. Det borde reta gallfeber på de politiska motståndarna. Dock, de lär knappast kommentera Hägglunds tal i någon större utsträckning eftersom det skulle ge KD extra uppmärksamhet.

Men man kan undra varför KD:s partiledare inte försöker anknyta mer till de kreativa och folkliga krafterna i det civilsamhälle han så värnar om. Trossamfund, kyrkor och församlingar, andra religioners tillhöriga, borde vara en viktig bas att säkra. Men det finns åsikter om motsatsen - mindre religion så kan framgångarna komma. Man kan säkert vara ett modernt kristdemokratiskt parti av europeiskt snitt utan att vare sig ge upp sin bas eller flörta med alla andra opinioner. En tillgång borde finnas i andra folkrörelser och ideella sammanhang. Där samlas många människor vars värdefulla insatser kunde anknytas till: deras vilja att vara med, att göra gott för medmänniskan, att värna viktiga värden!

Religion påverkar politiska uppfattningar och ställningstaganden

Kunde inte avhålla mig från att i eftermiddagshettan sakta fotvandra till Mellangatan (i Visby) för att delta i ännu en programpunkt arrangerad av tidningen Dagen och Frälsningsarmén. Denna gång föreläste docent Magnus Hagevi från Linnéuniversitetet om Kristna, muslimer, ateister och religionskritiker i politiken. Det material han presenterade byggde på Survey 2009, på SOM-institutets undersökningar och Valforskningsprogrammet. Ett och annat om hans religionsforskning syns även på bloggen Magnus Hagevi. Han har bl a skrivit boken Politisk opinion och religiositet i Västra Götaland.

En av Hagevis slutsatser är att religiöst tänkande (kognition) påverkar politiska ställningstaganden mer än religiösa känslor (affektion). Man tänker i gemenskap och i sammanhang och kan därför ta intryck av präster och pastorers predikningar, av församlingens bild av omvärld och politik. Kristdemokraterna har under de senaste decennierna tagit över helt ifrån Folkpartiet som det parti som samlar flest röster från de religiöst aktiva. Under de senaste tre valen har de borgerliga partierna samlat fler röstande än de rödgröna partierna. Samtidigt ar moderaterna distanserat sig från det religiösa engagemanget, de går tämligen sällan i kyrkan nuförtiden.

Han kommenterade också att bland muslimerna sympatiserar man i hög grad med socialdemokraterna. Även tillståndet inom Sverigedemokraterna noterades. Där försöker man skaffa sig en plattform inom kyrkopolitiken samtidigt som man i särklass har minst kristet religiöst aktiva i sina led!

Den här typen av undersökningar borde alla kyrkopolitiker ha som obligatorium att studera! Synnerligen intressant.

Så fel man kan ha fast det blir rätt

I trängseln vid Almedalen skymtar jag en gammal bekant. Men blir osäker, och går fram och frågar. Hej, Du verkar så bekant. Är det du som är XX? Han ser smått förvånad på mig, smilar och säger att förnamnet var rätt, men dessvärre är han en helt annan person.

Man kan ta fel. Och det gjorde jag. Tänker så att det hade verkligen varit roligt att återse min gamla klass- och skolkamrat som jag nog inte sett på 40 år.

Några minuter senare tränger jag mig fram i vimlet i Hästbacken (berömd gata i Visby) och där kommer XX. På riktigt! Jag återger mitt försök att hälsa på honom fast det var fel person. Det blir en stunds komprimerad rekapitulation av de gångna åren. Adresser byts och vi vandrar vidare.

Osynlig valrörelse

Man säger att det är valår i år. Av det märks inte mycket, såvida man inte är särskilt förtjust i att läsa utspel i tidningar i form av debattartiklar i de stora drakarna. Inte ens i nyhets- och debattprogram är genomslaget så omfattande att det blivit svårt att undvika. Men snart stundar Almedalsveckan!

På mycket löslig grund tycks sympatierna byggas. Det borde oroa i partihögkvarteren. För ju mindre vi sätter värde på ideologi och värderingar i partiförpackning, ju svagare band som binder oss till olika alternativ (?), desto mer ombytliga och lynniga blir väljarna och deras gunst allt mindre varaktig.

Och med krympande partier blir det i längden svårare att förstå varför folkmakten på nuvarande sätt vart fjärde år ska kanaliseras via just de gamla partierna som begär mandat att få bestämma allt. I framtiden kanske andra organisationer och bevekelsegrunder får större genomslag? Det ska jag tänka på när solgasset, den värmeböljans dag, blir som starkast och jag lutar mig mot en trädstam i lövverkets skugga...