I trängseln vid Almedalen skymtar jag en gammal bekant. Men blir osäker, och går fram och frågar. Hej, Du verkar så bekant. Är det du som är XX? Han ser smått förvånad på mig, smilar och säger att förnamnet var rätt, men dessvärre är han en helt annan person.
Man kan ta fel. Och det gjorde jag. Tänker så att det hade verkligen varit roligt att återse min gamla klass- och skolkamrat som jag nog inte sett på 40 år.
Några minuter senare tränger jag mig fram i vimlet i Hästbacken (berömd gata i Visby) och där kommer XX. På riktigt! Jag återger mitt försök att hälsa på honom fast det var fel person. Det blir en stunds komprimerad rekapitulation av de gångna åren. Adresser byts och vi vandrar vidare.
Det är något jag har upplevt flera gånga. Man möter en person som liknar en icke på länga set vän, men som är en annan och vips efter fem minutter så stöter man på den verkiliga vännen. Det är en nästan mystisk upplevelse, som får en att fundera på sammanhäng eller slump.
SvaraRadera