Svenska kyrkan startar en ny bönewebb. Lanseringen kom som en överraskning även för mig som är kyrkligt aktiv. Därmed är chansen stor att många andra blev lika förvånade. Bön kan visst ske offentligt, men ett råd från Bergspredikan är att gå in på sin kammare för att tala enskilt med Gud. Inte via ett bönens klotterplank. Det hindrar inte att somliga kan få inspiration att be mera och ofta.
Min gamle filosofilärare, lektor Hans Nystedt, själv inbiten piprökare, gav oss elever en knäckfråga: Kan man be när man röker pipa...eller kan man röka pipa när man ber? Sug på den frågeställningen en stund och den öppnar sig åt flera olika håll. När man ber brukar man inte röka pipa? Och den som röker pipa skulle kanske kunna börja be?
Har bönewebben ett annat ändamål än att blott och enbart hjälpa människor in i bönens värld? Vill man egentligen öka valdeltagandet i kyrkovalet, som antyds i tidningen Dagen och i UNT, då finns själ att stå undrande inför motiv och syfte. Och att påminna om bönen som hjärtats samtal med Gud, inte som en skriven konstart på internet. Den som beder får se!
