Den heliga Maria, Herrens mor. Sankta Maria, Theotokos - Gudaföderskan. Många är de skulpturala framställningarna av Maria även om reformationen medförde hård och okänslig utrensning. Till den moderna bilden av Maria måste också diskussionen om jungfrufödseln läggas. Om flera av trosbekännelsens formuleringar i den "moderna" kyrkan även av oss, dess företrädare ifrågasätts - så bidrar denna nyfilosofiska distansering svårigheter att öppna trons värld för nya bekännare! Förbehållen blir för många.
I en möjligen orättvis betraktelse kunde det rent hypotetiskt låta:
Hur är det med tron egentligen? Behöver man tro på Jesus Kristus, Gud son, vår Herre?
Njaää. Men medge att satsen är en elegant språklig konstruktion. Som om han hette Kristus i efternamn.
Och tron på att Jesus var född av jungfrun Maria?
-Njaää. Man behöver inte hålla det för sant. Sådant kan ju biologiskt sett inte hända.
Ska man tro vad orden beskriver: uppstigen från dödsriket?
-Njaää. Fakticitetsproblemet, om det som hände har hänt, lämnar vi därhän. Det är ju biologiskt omöjligt. Men synnerligen betydelsefullt. Idag.
Hur är det med de dödas uppståndelse? Ett evigt liv?
-Njaää. Här spökar biologins lagar igen. Låt oss istället tro på att det finns en mening. Med sådana påhitt. Särskilt här och nu. Där och då kan flyga och fara.
Hur som helst - dagen innan Mariadagen den 4 Advent kan Maria lyftas fram som mor, Jesu mor, med hjälp av ett morsdagskort. Kaprifolens snirkliga girlanger inramar en liten vers som mycket väl kunde handla om hennes stora kärlek!