Läser predikoturerna för en ort ett bra stycke landsväg hemifrån. Knappt en högmässa så långt ögat nådde. Kortformer för söndagsgudstjänst, söndagsmässa eller kort och gott gudstjänst. Här och där andra hemgjorda varianter. Det mesta tycks gå an. Men jakten på den försvunna högmässan borde snarast inledas!
Svenska kyrkans handbok används som ett gudstjänstens ark för att klippa och klistra. En verktygslåda ur vilken man väljer friare än fritt. Detta är mitt intryck. Ska nog undersöka saken bättre. Se om det verkligen kan stämma? Läsa regelbundet och börja anteckna.
Det verkar inte som särskilt många domkapitel tar saken på allvar. De tycks mera irriterade på dem som vill ha kyrkan tradition intakt, men med möjlighet att ösa ur den ännu större och äldre kristna kyrkans rika och historiska arkiv. Svenska kyrkan en brokyrka, sa man förr med stolthet. Svenska kyrkan som överbryggade internationella skiljelinjer och berömde sig av goda relationer med Konstantinopel, Rom och Canterbury. Idag är klimatet på den fronten mera kylslaget.
Konstateras kan att det inte är samma stolta klang i de ekumeniska orden som förr. Och inte samma drag i dialogen med andra kristna. Det är roligare och betydligt mera exotiskt att hålla hand med andra.
