Frihet, jämlikhet och solidaritet har sina motsvarigheter i Svenska kyrkans lära hävdas ibland. Visst är det en spännande tanke. Svenska kyrkans lära bygger i stort på Luthers 1500-talsreformation och visst är det underbart att det finns grupper i vårt samhälle som faktiskt menar sig kunna finna den franska revolutionens huvudvärden i 1500-talets kristna lära (ja, med den lilla försköningen att broderskap är bortsorterat och utbytt mot solidaritet). De som tänker så utmanas härmed att visa var i kyrkans lära man finner dessa motsvarigheter.
Därtill menar man att folkkyrkan bygger på en bekännelse som är nedärvd. Det är just därför man blir så nyfiken på de läroformuleringar som hyllar värden som frihet, jämlikhet och solidaritet.
Samstämmigheten har under 1900-talet blivit allt tydligare därför att det finns förtroendevalda och präster som har hjälpt till att ordna denna samstämmighet. De har nämligen hjälpt till att frigöra kyrkan från de trossatser som skymde kärleksbudskapet.
Om sådana påståenden är det alldeles tyst, igenknäppt, inlåst. Ingen ifrågasätter, ingen säger emot. Ingen! Hur kan det komma sig?
