Vi som lever nu får lätt för oss att vår tid överglänser andra tider. Vår hågkomst 2017 av reformationstiden fick hjälp av påvens besök i Lund och den stora ekumeniska gudstjänsten.
Mängder av böcker publicerades på reformationstemat. Luther kom i ropet igen, åtminstone för en kort tid, och ekumeniken verkade för ett ögonblick inte alldeles fast i hjulspåren att vara något diplomatiskt snarare än enande och samfundsförenande. I slutet av 1800-talet var ekumeniken fortfarande djupfryst och oupptäckt. Det gör inte vår tid överlägsen, bara annorlunda.
Då gick det i alla fall att skriva Här på försändelser som skulle förmedlas inom samma stad! Men nu för tiden, när posten från Örebro först måste resa till Västerås innan den får återvända hit till här, så fungerar det inte. Här har liksom upphört.
Då handstämplades brev och kort på orten. Fem öre var portot på det förfrankerade tjänstekortet. Ett kort som mottagaren förmodligen inte ville ha. Vem vill bli påmind om sådant man inte fullgjort? I advent får vi tänka efter själva. Är det något jag skulle ha gjort, något som jag har prokrastinerat? Skjutit upp till morgondagen? Låtit det bero? Struntat i? Som att lämna tillbaka en bok jag lånat. Eller hört av mig till en vän...
