Upp ur hjulspåren, har länge varit en dröm för dem som tröttnat på den outtröttliga sysslandet med Svenska kyrkans organisation. Förmodligen var pastoratsreformen ett misslyckat försök att blåsa nytt liv i en uttröttad apparat och få den rationell, effektiv och lättstyrd. Denna besatt het av det yttre bidrar till fortsatt utarmning av kyrkans hjärta. Den ropande organisten som inte vill ha andakter i medarbetarlaget kom till tals i senaste Kyrkans tidning. Där förordas fler lediga timmar för att ensam kunna vila i Gud. Tanken att gemensamt tacka för den nya dagen, att överlämna den och det egna arbetet i Guds hand och att be om Andens ledning tycks inte föresväva den missnöjde musikern.
I det kyrkliga kaoset efter Covid - 19 finns alla möjligheter att på nytt låta Anden inspirera och leda kyrkans liv. Denna omvändelse till kärnverksamheten gudstjänst och fokus på tro, bekännelse (inte bara som lära utan i dess utvidgade betydelse som vittnesbörd och mission) och liv. Förnyelse handlar inte om ett ständigt mixtrande med gudstjänstens form utan fastmer om dess djupare innehåll, dess kärna där tro bygger broar till medmänskliga möten och en relation till Gud. Utan detta nav rullar apparaten åt skogen. Veni Sancte Spiritus!
