28 juli 2010

Matt av blank målning

Läs bruksanvisningen! Jag säger bara det, läs bruksanvisningen. Och gör det noga. Man kan tycka att många av instruktionerna och råden på varor och produkter är så självklara att de inte skulle behöva sättas på pränt. Elementära förhållanden som alla instinktivt känner till. Som att filmjölk som stått någon dag i sin kartong måste skakas. Annars får man mest en tunn vätska med betoning på mjölk. Eller som att man vid öppning av en ketchupflaska med fördel använder en lång kniv för att få fart på den, liksom av skräck förstelnade, tomatsåsen.

Alla vet att man vid målning bör röra om i färgen. Ordentligt och noga. Omrörningsbehovet kan man tycka att alla borde veta att det finns. Åtminstone när man använder tillblandad färg där olika kulörer förenats i butik med hjälp av en motoriserad tillskakningsapparat. Den som aldrig sett en sådan bör genast bege sig till en färghandel och beställa blandfärg.

Nåväl, när våra dalblåa stolar skulle målas svarta inköptes en burk matt svart färg. Burken öppnades på sedvanligt sätt med stämjärn och spik varefter det målades av hjärtans lust. Köksluckorna fick liksom solen fläckar och huden svarta fräknar.

Så blanka stolar har väl aldrig synts till, och färghandlaren fick några mindre vänliga omdömen. Två stolar fick räcka. Eftertanke måste till. Beslut måste fattas. Skulle dessa tingestar kunna stå vid ett bord utan att genast överglänsa allt som kunde dukas upp där? Till och med kristallglasen skulle blekna och blommorna te sig vissna.

Dagen efter blänkte stolarna så att man fick ta solglasögon på sig. Nästa stolspar skulle dock få sig en omgång. Man hade liksom vant sig vid att blanka pinnstolar har något visst. Lyster och skimmer. Glans och fägring stor.

Sagt och gjort. De målades av hjärtans lust Men av någon anledning ville det sig inte riktigt. Färgen hade kroknat. Blänket visade sig inte. Färgen visade sig nu vara extremt matt. Så där stod två glansiga stolar och två andra stolar så matta att de knappt reflekterade solskenet, som ett par svarta hål som uppslukade ljuset.

Dessvärre behövde de glänsande stolarna bättras på och fläckvis försvann alltså ljuset! En märklig effekt. En svart panter med än mörkare fläckar? Man kunde nästan höra dem morra. Och visst lät det märkvärdigt likt en uppmaning: läs bruksanvisningen!