Just nu diskuteras inom Svenska kyrkan förslag till Äktenskap för par av samma kön – Vigselfrågor (SOU 2007:17). Kyrkostyrelsen ska yttra sig och har därför arrangerat en underremiss som bland annat har gått till stiftsstyrelserna och domkapitlen.
I utredningen reflekterar utredaren över om systemet med valfrihet mellan vigsel inom trossamfund och borgerlig vigsel bör bibehållas: Ett system med enbart borgerlig vigsel ger i och för sig på ett klarare sätt uttryck för äktenskapet som ett rent civilrättsligt förhållande. Även det faktum att Svenska kyrkan numera har skilts från staten samt att den allmänna principen om statens neutralitet i religiösa frågor kan anföras som skäl frö att trossamfunden inte bör ha kvar5 sin behörighet att företräda det allmänna vid ingående av äktenskap. Flera skäl talar emellertid emot en övergång till ett sådant system. Hänsyn bör sålunda tas bl.a. till den allmänna opinionen i frågan. Av en undersökning som Statistiska centralbyrån har utfört på mitt uppdrag framgår att en klar majoritet av allmänheten vill att nuvarande system skall behållas. Det har inte heller framkommit några nackdelar med den ordning vi har i dag. För allmänheten skulle det säkerligen framstå som mycket svårförståeligt om man tog bort valfriheten. Vidare kan en ändring, om den genomförs samtidigt som möjlighet öppnas för par med samma kön att gifta sig, få negativa konsekvenser för den allmänna inställningen till sådana äktenskap och till homosexuella i allmänhet. För många skulle det dessutom bli förenat med både omgång och möjligen kostnader att först ingå äktenskap i civil ordning och därefter få äktenskapet välsignat vid en särskilt religiös ceremoni. Eftersom mer än hälften av alla äktenskap ingås genom vigsel inom trossamfund skulle en övergång till borgerlig vigsel också medföra stora praktiska olägenheter. Det resursbortfall som uppkommer skulle vara svårt att kompensera. Så formuleras en del av utredarens sammanfattning.
I tidningen Dagen berättar man om de olika slutsatser man kommit till i Stiftsstyrelsen i Uppsala och Stiftsstyrelsen i Linköping. Uppsala stift säger för sin del nej till utvidgat äktenskapsbegrepp. Stiftet avvisar därmed äktenskapsutredningen och förordar i stället ett obligatoriskt civiläktenskap för alla. Det var i tisdags som en delad stiftsstyrelse avvisade äktenskapsutredningens förslag om äktenskap för par av samma kön.
I Linköping säger man enhälligt ja till utredarens förslag. Nu ska övriga stift också ge sina synpunkter. Senast den 15 oktober ska remissvaren ha kommit till Kyrkostyrelsen i Uppsala.
Lika intressant är naturligtvis vad övriga kyror och samfund tänker. Idag är Svenska kyrkan en bland många kyrkor om än den överlägset största. Men man kan inte gärna som på statskyrkans tid ta mest hänsyn till Svenska kyrkan när man avgör vilken ordning som kommer att gälla. Grundtipset är nog att kyrkor och samfund avstår från vigselrätten och behåller möjligheten att välsigna ingångna äktenskap.
Ärkebiskop Anders Wejryd skrev i Svenska dagbladet den 1 april bland annat följande: I samtal med andra religioner och med andra kristna traditioner uppfattas lutherska kyrkor, som Svenska kyrkan, ibland som mycket fria i etiska frågor. Det verkligt oföränderliga i kristen tro är, enligt vår mening, Guds evangelium och inbjudan till samhörighet och förtröstan. Inga mänskliga kvalifikationer betyder något. Längtan är nyckelordet. Sedan måste människan utifrån det dubbla kärleksbudet ta ansvar för sitt handlande. Den lutherska traditionen är återhållsam med att lägga lösryckta bibelord som grund för ordningar i samhället och för mellanmänskliga förhållanden. Utgångspunkten blir istället att varje människa – och lagstiftare – ansvarar inför medmänniskorna, Gud och sitt samvete för hur man i varje läge tar ansvar för att buden om kärlek till medmänniskan förverkligas. I samlevnadsfrågor ses kärlek, trohet och ömsesidighet mellan två personer som gåvor från Gud som vi bör understödja med goda samhällsordningar. ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.” (Matteus 7:12) Och hos Paulus: ”Hela lagen sammanfattas i detta enda bud: Du skall älska din nästa som dig själv.” (Galaterbrevet 5:14) Alltså: Tolka, tolka om, ansvara!
Även vi som har det perspektivet vet dock att det inte är några tiotals miljoner lutheraner som har ensamrätt till en möjlig fri tolkning av begreppet äktenskap. Förståelsen sitter för många djupare än så, kulturellt, inter-religiöst och i internationella konventioner. För många är äktenskapet ett rum för kärleken mellan man och kvinna och för barnalstrandet, ett rum som återspeglar samhällsordningar som Gud har fastställt för alla tider. Dessa traditioner är mycket starka också utanför den kristna religionen. I många traditioner, också bland en del medlemmar i Svenska kyrkan, ser man dessutom äktenskapet som något mer, något sakramentalt. I äktenskapet återspeglas kärleken mellan Kristus och församlingen i kärleken mellan kvinna och man. En lagstiftning som ska vara hållbar i en internationaliserad värld bör väga in sådana aspekter.
Företrädare för Svenska kyrkan har därför aktualiserat begreppet samlevnadsbalk, som likabehandlar särkönade och samkönade förhållanden, men där ordet äktenskap lämnas utanför och överlåts till religiösa och kulturella grupper.
