Alf Svensson kastar sig in i debatten

När väl debatten kommit igång på allvar om samkönade äktenskap inom kyrkor och samfund blir det till sist ogörligt att ha överblick över alla inlägg. Därför kommer det nu att bli betydligt glesare med kommentarer på den här bloggen. Men för dagen kan det vara motiverat med en diskussionsuppdatering eftersom Alf Svensson kastat sig in i debatten med ny frejdighet.

Svenska Dagbladet har idag en debattartikel av Eva Johnsson och Alf Svensson (riksdagsledamöter för KD) som diskuterar frågan utifrån rätten för myndighet att diskriminera. De menar att nu kan sådan myndighet som får rätt att viga inom kyrkor och samfund också få rätten att avstå (dvs diskriminera). Så här skriver de: I det förslag som nu läggs av oppositionen och de tre övriga allianspartierna föreslås en samvetsklausul. Det är naturligtvis nödvändigt för att en reell religionsfrihet skall kunna råda. Problemet är emellertid att klausulen skapar ett inslag av juridisk diskriminering – inte bara på det principiella planet. Statens myndighetsutövare ska, enligt detta förslag, kunna få möjlighet att neka samkönade par att officieras. Detta nekande ska kunna legitimeras från myndighetens syn på de sökandes sexualitet.

Nuvarande ordning med partnerskap (samkönat) och äktenskap (man och kvinna) som i alla avseenden (utom till benämningen) är lika är därmed inte diskriminerande enligt Svenssons och Johnssons mening. Logiken haltar något. Samfunden har hitintills inte fått (eller ens önskat) rätten att registrera partnerskap och viger därför enbart till äktenskap.

Sändaren (Svenska Missionskyrkans tidning) har en ledare skriven av avgående chefredaktör Magnus Stenberg. Han kommenterar frågan på följande vis: Två resonemang i den aktuella debatten är särskilt värda att uppmärksamma. Det ena kommer från just Burell och Perers och får betraktas som klassiskt. Om Svenska kyrkan avsäger sig vigselrätten, alltså inte agerar myndighet vid vigseln, så mister hon ”en av sina viktigaste kontaktytor”, skriver de två. Som om prästen när hon eller han ber om Guds välsignelse över de tu först och framförallt utgör en ”kontaktyta”. Självfallet kommer människor att vilja viga sig i kyrkan även i framtiden, för högtidens och traditionens, ja kalla det gärna helighetens skull. Det är inte för att möta en tillförordnad statstjänsteman som människor väljer att träda inför altaret.
På Kyrkans Tidnings ledarplats förs inte den typen av billig argumentation. Här (12 februari) oroar man sig istället för hur kyrkan kommer att förhålla sig till människors önskan att få välsignelse över samkönade äktenskap. ”Biskoparnas förslag flyttar hela problemet till den egna planhalvan”, konstaterar ledarskribenten. Välkommen till verkligheten, är en frestande kommentar. Kristna kyrkor över hela världen brottas med frågan om samkönade äktenskap. Just Svenska kyrkan hör till dem som bearbetat den med största allvar, med ett beslut om att inrätta en välsignelse över ingånget partnerskap som följd.

Man behöver inte vara profetiskt lagd för att förstå att de flesta samfund, oavsett religion, kommer att frånsäga sig rätten att viga när samkönat äktenskap införs. Att frågan blir så laddad för Svenska kyrkan, som Stenberg helt riktigt påpekar verkligen har arbetat med frågan, beror väl på att avståndet mellan att välsigna partnerskap och att viga samkönade par inte ter sig så långt. Men den sträckan markerar förmodligen den gräns som man inte alldeles enkelt passerar utan att till sist komma överens i alla de viktiga frågorna om lära och äktenskapssyn.

4 biskopar för kyrkliga äktenskap

I lördags kom de fyra biskoparna reaktion på de 9 biskoparnas debattartikel i DN. Äntligen en biskoplig debatt inför öppen ridå. Det är ett nytt och välkommet inslag i den kyrkliga kulturen när divergerande åsikter kan brytas offentligt. Tidigare har biskopsmötet framträtt som enad front i nästan alla frågor. De 4 som nu formulerar sig kring vigselrätten är
ERIK AURELIUS, Biskop i Skara
TONY GULDBRANDZÉN, Biskop i Härnösand
MARTIN LIND, Biskop i Linköping
THOMAS SÖDERBERG, Biskop i Västerås

Man förstår av de 4 hur långt ifrån varandra biskoparna står i frågan om samkönad vigsel och kyrkans vigselrätt. De 4 skriver: Bland biskoparna i Svenska kyrkan råder i dag olika uppfattning om vigselrätten. Några biskopar vill att staten fråntar kyrkorna och trossamfunden deras vigselrätt. Detta håller inte vi med om. Det är ett hälsotecken, menar vi, att samtalet också kan ske offentligt.

Vi menar att Svenska kyrkan skall behålla vigselrätten nu och på sikt. Vi menar att människor också i framtiden ska få lov att ge varandra livslånga löften i det sammanhang som står vigselparet närmast. Vigselrätten ska tillämpas mångreligiöst och generöst.

De 4 vill ge trossamfund och andra civila aktörer rätten att juridiskt reglera vigseln. Löftesgivningen som ju är ett av kriterierna på ett äktenskap (liksom offentliggörandet) bör finnas i det "sammanhang som är vigselparet närmast". Det kan hänga samman med att de 4 tvivlar på samhällets vilja eller förmåga att reglera människors samlevnad. Men det är väl en farhåga av egendomligt slag? Vem om inte staten ger garantier och skydd för juridiskt reglerade relationer? Det tillhör inte den ideella sektorns ansvar även om man haft förtroendet att genomföra flest vigslar. De 4: Man kan fråga sig om en mångkulturell stat i framtiden kommer att ta ansvar för vigslar och äktenskap. Kanske är det inte statens ansvar. Därför är det desto viktigare att kyrkan tar sitt ansvar, behåller vigselrätten och värnar äktenskapet.

De 4 biskoparna vacklar i sin terminologi när de går över till att skriva om samkönad vigsel. Vigsel eller välsignelse över redan ingånget äktenskap är ju det som diskussionen handlar om. De skriver: Oavsett om Svenska kyrkan avsäger sig eller fråntas vigselrätten kvarstår det grundläggande problemet att alla Svenska kyrkans präster inte kommer att behandla samkönade par på samma sätt som andra par.

Något tvång för präster att utföra kyrklig välsignelse är inte aktuellt. Då får vi en kyrklig diskriminering i stället för en ordning som är reglerad i statlig lag.

Om problemet består av präster som har annan uppfattning (än de 4) bör ju kyrkans biskopar ange en enhetens väg där man minimerar de negativa effekterna av kyrklig åsiktsskillnad. Men det gör de inte. De argumenterar som om de inte hade ett enhetsansvar för hela kyrkan.

Slutklämmen är ett entydigt ställningstagande för att behålla vigelsrätten och för att samkönad vigsel nu bör finnas i kyrkans bekännelse (dvs i handboken). Artikeln avslutas: Flera av oss som helhjärtat bejakar samkönade äktenskap har inga problem med att låta dem vigas i kyrkan. Nu gäller det att markera samhörighet med både särkönade och samkönade par som vill att den kyrkliga akten ska vara den egentliga vigselakten.

Kvar finns den avgörande frågan som artikeln knappast erbjuder ett svar på - vilka är skälen för att vigselrätten ska behållas av kyrkan i den nya situationen efter det att äktenskapsbalken ändras? Att de tycker så får man reda på, men hur argumenterar och tänker de teologiskt?

Läs vigselordningen

Nu kan man läsa själv - vilket man bör göra. Här finns förslaget till ny vigselordning som kyrkostyrelsen sänder ut på remiss. Av kyrkans tidigare syn på äktenskapet (förening av man och kvinna till inbördes stöd och samhällets bestånd) finns inget kvar. Man har nu fullt ut accepterat det man förväntar ska bli den sekulära lösningen på ett vidgat äktenskapsbegrepp. Hur det teologiskt och bekännelsemässigt motiveras vet väl ingen riktigt. Ska bli spännande att se.

Äktenskapet som gjorde comeback

Allt måste man inte skriva själv. Här ett längre citat ur Kyrkans Tidning:

Äktenskapet åter på banan
I det ”förslag till vigselordning för par av samma kön” som kyrkostyrelsen fattade beslut om i måndags, återfinns också det omdiskuterade begreppet ”äktenskap” på flera ställen. Även det en omsvängning jämfört med tidigare hållning. Så sent som i lördags, i en intervju med Sveriges Radios Eko-redaktion, gjorde Wejryd inga allvarliga försök att argumentera emot en ny vigselordning där äktenskapsbegreppet var ersatt med det mer könsneutrala ”sammanvigda”.

Och i en intervju i Kyrkans Tidning för ett år sedan, efter det att Svenska kyrkan i ett remissvar på ett statligt betänkande hade sagt ja till att viga samkönade par, sade sig ärkebiskopen vara tillfreds med att kyrkostyrelsen ville reservera begreppet äktenskap för heterosexuella par: - Man vill använda ett ord för bilar och olika ord för Saab och Volvo, var hans beskrivande metafor då.

Hoppades på bredare samling
Nu, efter det senaste beslutet i kyrkostyrelsen, förklarar Wejryd varför han har ändrat hållning när det gäller användning av ordet äktenskap i samband med vigsel av samkönade par. - Jag hade hoppats på en bredare samling. Men nu verkar det politiskt stängt, och då får vi söka nya spår.


Tidningen Dagen redogör också för förslaget. Man skriver: Orden "man/hustru"är inte längre med i förslaget. "Äktenskapet är en Guds gåva, instiftat till samhällets bestånd..." heter det i den nuvarande utformningen. Det finns också ett alternativ där det heter "Äktenskapet är ett heligt förbund, förordnat och välsignat av Gud". Den och följande meningar är borttagna. Istället heter det " Kärleken har sitt ursprung i Gud. Förmågan att älska är Guds gåva till människan."
Orden "Att leva som man och hustru,,," är ersatt med "Att leva i äktenskap är ett ömsesidigt åtagande...."
När frågorna ställs till makarna är orden hustru och man borttagna och istället lyder frågorna:"Vill du ta NN till din maka/make och älska henne/honom i nöd och lust?"
Ordet äktenskap är också kvar vid det så kallande tillkännagivandet: "Ni har nu ingått äktenskap och bekräftat detta inför Gud och denna församling."
Men istället för att prästen säger "Ni är nu man och hustru" säger prästen: "Må livets Gud vara med er och leda er i sin sanning och kärlek, nu och alltid."

Dagen har också frågat några samfundsledare om Svenska kyrkans hållning.
Kyrkostyrelsen återinför nu äktenskapet i förslaget till könsneutral vigselordning. Samtidigt passar styrelsen på att byta fot om äktenskapet som varande en förening av man och kvinna (!). Man och hustru förpassas till historien om man får tro pressen.

Svenska kyrkan leds av en partipolitiskt sammansatt kyrkostyrelse. I kyrkostyrelsen ingår, förutom ärkebiskopen, 5 socialdemokrater, 3 moderater, 2 centerpartister, 1 kristdemokrat, 1 från folkpartister i Svenska Kyrkan (FiSK) och 2 partipolitiskt obundna (posk). Och så sägs det att kyrka och tro inte ska blandas samman med partipolitik.

Äktenskapet som går till historien

Äktenskapet försvinner och ersättas av "äkta makar" i förslaget till ny vigselordning för Svenska kyrkan. Reaktionerna har inte låtit vänta på sig.

Tidningen Dagen är mycket kritisk. Chefredaktör Elisabeth Sandlund skriver i sin ledare: Att ta bort termen äktenskap helt och hållet är en usel lösning på det dilemma som Svenska kyrkan befinner sig i. Den tillfredsställer inte någon. De som vill bevara äktenskapet som en beteckning på relationen mellan man och kvinna blir sannolikt upprörda. Och de som vill att även homosexuella par ska få gifta sig på samma villkor som heterosexuella par blir minst lika besvikna. RFSL:s vice förbundsordförande Ulrika Westerlund talar i Svenska Dagbladet om att det är ett sorgligt och anmärkningsvärt förslag.

Dagens Nyheter skildrade saken i en artikel bland annat med följande ord: Ordet "äktenskap", som i dag förekommer flitigt vid vigselakten, tas bort helt: "Äktenskapet är en Guds gåva instiftat till samhällets bestånd" ersätts med "Kärleken har sitt ursprung i Gud, förmågan att älska är Guds gåva till människan".
Ärkebiskop Anders Wejryd förnekade i Ekots Lördagsintervju att det funnits en medveten tanke med att ta bort ordet "äktenskap": - Det finns ingen idé om att försöka gömma undan ordet "äktenskap". Man har utgått från en bra, fungerande ritual som skapades för välsignelse vid partnerskap och utvidgat den med löftena, och då har det tydligen inte blivit naturligt att lägga in det.

Och i Svenska Dagbladet reportage hette det att: Under våren väntas den nya äktenskapslagstiftningen träda i kraft, som innebär att även homosexuella par får vigas i kyrkan. Det betyder att den nuvarande partnerlagen försvinner.
– När Riksdagen nu inför lagstiftningen måste Svenska kyrkan se till att förbereda för det om de vill fortsätta att förrätta vigslar. Det tycker jag att de har gjort på ett bra sätt, säger Carina Moberg (s) ordförande i civilutskottet där frågan om könsneutrala äktenskap bereds.
I förslaget till den nya vigselordningen som gäller båda homosexuella och heterosexuella par, framgår att formuleringarna man och hustru byts ut till maka/make och "Ni har nu ingått äktenskap" kommer i fortsättningen att heta "Ni är nu äkta makar"
Den stora förändringen i den nya förordningen är att ordet äktenskap försvinner från vigselakten.
– Det är sorgligt och anmärkningsvärt att kyrkan vill ta bort ett ord som använts så länge. Det verkar som de tycker att det är ett ord som ska skyddas till vilket pris som helst, säger Ulrika Westerlund.

Svenska kyrkan ska genom sin ärkebiskop och kyrkostyrelse snart gå ut med en remiss om en könsneutral vigselordning. Som underlag väljer man trydligen ordningen för välsignelse av ingånget partnerskap och inte vigselordningen. Om äktenskapet mönstras ut och det ska vara alldeles precis lika för alla - vad händer då med möjligheten att bli man och hustru? Och ordet"äkta" vad står det för? Har vi inte rensat sådana ord tidigare?

Ibland mal kyrkans kvarnar synnerligen långsamt. Men i detta fall har det blivit skyndsamt bråttom. Innan det finns en ny lag att förhålla sig till. Innan landets riksdag gjort det lagligt med samkönade vigslar är Svenska kyrkan i färd med att justera sina ordningar. Det är omtänksamt och förutsende. Och får beröm av Carina Moberg (s) i Civilutskottet. Man sköter sig, tycker hon, och det måste man om man vill fortsätta förrätta vigslar. Innebär det då att det kanske är slut med vigslar för våra muslimska vänner, för Romersk katolska kyrkan, för alla Ortodoxa kyrkor och för de flesta av alla de gamla så kallade frikyrkorna?
Har Svenska kyrkan på samma sätt förberett sina vänner (!) i Borgåöverenskommelsen om vad man tänker? Kräver inte de ekumeniska avtalen och umgängesformerna att man för dialog också med dem och inte bara med Sveriges riksdag?! Sänd därför remissen till Sveriges kristna råd, Lutherska världsförbundet, Europeiska kyrkokonferensen, Kyrkornas världsråd och Kommissionen för Faith and Order. Sänd remissen till alla dem vi har ekumeniska dialoger och överenskommelser med. Till exempel till Anglikaner och Lutherska kyrkor inom Borgågemenskapen. Där har ju Svenska kyrkan skrivit på att hon ska: åstadkomma lämpliga former för kollegialt och konciliärt rådslag vad gäller avgörande frågor om tro och kyrkoordning, liv och tjänst...

Religionsfriheten då?

Från provinsen kommer enstaka kommentarer som naturligtvis inte når storstadens brus, glitter och glam. Och når synpunkterna dit påverkar de inte denna den redan avgjorda fråga. Märkligt hur något kan vara så avgjort, bestämt och klart som ännu inte är beslutat...

Ute i landet funderar många över vad som händer i riksdagshusets korridorer och i dess plenisal.
Vilka strider har utkämpats mellan det lilla kristdemokratiska partiet och de övriga i Alliansen. Och vad har man egentligen sagt om Svenska kyrkan? Visst är det egendomligt att den enda kyrka som just nu tycks finnas är Svenska kyrkan. Och muslimerna som alla annars diskuterar är fullständigt osynliggjorda. Mångfalden har naturligtvis tagit semester.

Så här kommenterade i alla fall gårdagens ledare i NWT Allianspartiernas behandling av frågan om en könsneutral äktenskapslagstfitning, och i synnerhet hur den relaterar till Svenska kyrkan: De har också i praktiken kört över religionsfriheten eftersom samma partier i riksdagen istället kommer att fatta beslutet att homosexuella skall få ingå äktenskap, och att sådana också skall kunna ingås i kyrkan. Man kommer visserligen att tillåta att enskilda präster att vägra, men på det stora hela så tvingar man på samfunden en så kallat könsneutral äktenskapslagstiftning. Och i framförallt den urvattnade Svenska Kyrkan kommer den politiskt korrekta pressen att vara stor på enskilda präster. Vägrare kommer att utmålas som homofober.
Det märkliga är att man går ut så hårt. Kd sade sig kunna acceptera att man tog ifrån samfunden den juridiska vigselrätten och istället gjorde frågan om registrerad samlevnad till en rent statlig angelägenhet. Så sent som i måndags så ställde sig också så olika grupper som företrädare för den ateistiska organisationen Humanisterna, katolska kyrkan, pingströrelsen, baptistsamfundet och missionskyrkan bakom en sådan tanke – allt av respekt för religionsfriheten.
Istället har vi en statsminister, som inte ens är medlem i Svenska Kyrkan, som rent ut säger att han med det här ändå uppnår sin målsättning att samkönade par skall kunna vigas i kyrkan. Så mycket för skilsmässan mellan kyrkan och staten.

Jag håller med om att det finns stora risker att den som har svårt för den förändring som nu körs igenom blir utsatt. Därför bör kyrkan tänka några varv till innan man reflexmässigt överlåter besluten till den enskilde eller den lokala församlingen.

Dessutom - statsminister Reinfeldt ordnar verkligen äktenskapsteologin i Svenska kyrkan! Det är ju samma religiöst neutrala partier, dvs även moderaterna, som beslutar i riksdagen som sedan, nu i egenskap av konfessionella partier, avgör vad Svenska kyrkan ska tänka och tycka i denna och alla andra frågor. Oavsett vilken hållning man intar i frågan om vigselrätten så är det bekymmersamt. Just det borde NWT skriva om nästa gång.

Reinfeldt fixar teologin

Göran Hägglund skriver idag i Svenska dagbladet uppgivet (?) om försöken att inom Alliansen hitta en framkomlig väg beträffande samkönade äktenskap. Han hävdar: Kristdemokraternas mål har dock varit att bevara äktenskapets innebörd så som den sett ut i hundratals år. Detta av respekt för den del av civila samhället som introducerat äktenskapet som samhällsinstitution, det vill säga de religiösa samfunden.

För dem och många enskilda personer har äktenskapet en filosofisk eller religiös innebörd och har haft så under väldigt lång tid. Dessa är värda samma respekt som de som tycker att dagens ordning är diskriminerande.

Nu när kyrkan är skild från staten, skulle det kunna vara ett alternativ att skilja äktenskapsbegreppet från staten – det vill säga att ge tillbaka begreppet till civila samhället, ett civilt samhälle som i dag dessutom berikats med fler religiösa grupper, men som delar de kristna samfundens syn på äktenskapet.

Tidningen Dagen - som föredömligt länkar till flera andra artiklar - gör en undersökning av hur riksdagsledamöterna resonerar i samma fråga. Tidningen kommenterar att partierna inte vill tvinga samfundens vigselförrättare att viga. Men finner samtidigt att: Om de 70 som hittills svarat är representativa för sina partier finns en tydlig skillnad mellan blocken: En stor andel av oppositionen säger nej till att behålla frivilligheten för präster, när det gäller vigsel av homosexuella.

På Dagens ledarsida går man hårt åt statsministern: Fredrik Reinfeldt har gjort en stor sak av att kunna ena och hålla ihop både landet och alliansregeringen. Men med beslutet om att köra över en betydande del av svenska folket angående könsneutrala äktenskap har han framträtt som den stora splittraren.
Han berövar äktenskapet dess tusenåriga historia och specifika betydelse för samlevnad mellan man och kvinna, med koppling till barn och familjebildning, och bygger därmed in en spänning i det svenska samhället för lång tid framöver.

I sak är det att försvaga barnens position och att samtidigt köra över huvudstråken i de stora religionerna, inklusive den kristna kyrkan.

En kompromiss om ett civilrättsligt förfarande för samlevnaden har allt fler aktörer från olika trosinriktningar och ideologier kunnat enas kring. Nu senast ledarsidorna på Dagens Nyheter och Expressen. Men Reinfeldt avfärdar utan pardon. Det är märkligt. I stället kör han över en stor del av svenska folket, och sår splittring i landet.

Mångfaldsargumenten som hörts så ofta i annan debatt lyser nästan helt med sin frånvaro i diskussionen kring ny äktenskapsbalk. Uppenbart är det så att de flesta organiserade religioner som vandrat in i vårt land under modern tid har en annan syn än riksdagsmajoriteten. Och det visar väl att mångfalden hänvisar man till enbart när det passar egna syften. I ett mångfaldens samhälle bör naturligtvis samkönade relationer kringgärdas med exakt samma skydd och regelverk som det traditionella äktenskapet. Men inte heller bör staten ålägga de trossamfund som har en annan syn på äktenskap att handha en ordning man har så starka invändningar mot.

Debatten böljar. Ett intressant inlägg har Anne Sofie Roald och Bjarne Stenquist i SvD. De menar att civiläktenskapet är det som hindrar diskriminering. Genom att trossamfundens vigselrätt avskaffas kan svenskar med bakgrund i andra länder knyta an till det svenska lagsystemet och homosexuella undgå att bli diskriminerade av religiösa auktoriteter som anser att homosexualitet är syndigt, skriver de.

Till och med statminsiter Reinfeld har synpunkter på hur kyrkan ska hantera frågan. Vigselrätten bör ligga kvar hos Svenska kyrkan menar han tydligen. Och uppenbart är att staten och de politiska partierna fixar äktenskapsteologin!

I tidningarna idga uttalar sig alltså Reinfeldt i denna fråga: Riksdagen kommer nu att stifta en lag om könsneutrala äktenskap, precis som en utredning föreslog förra året och som sex av de sju riksdagspartierna ställt sig bakom. Den nya lagen kan träda i kraft den 1 maj nästa år.
– Lagom till midsommar kan vi höra bröllopsklockorna ringa för samkönade par, säger statsminister Fredrik Reinfeldt.

Även Reinfeldt slår fast att det inte går att kompromissa om könsneutrala äktenskap.
– Min idé är att vi ska få se samkönade komma in och gifta sig i kyrkan, inte att vi ska slänga ut heterosexuella, säger han.

Helle Klein har i sin blogg argumenterat för att vigselrätten ska ligga kvar. Hon skriver: ...så bör Svenska kyrkan klart och tydligt deklarera att den ställer upp på en könsneutral äktenskapslag och att den som vill vara präst i Svenska kyrkan måste kunna samarbeta med HBT-personer och kunna tänka sig viga homosexuella par.Det vore djupt olyckligt om det infördes en samvetsklausul såsom man gjorde i samband med beslutet att tillåta kvinnor att bli präster för 50 år sedan. (Då präster som var motståndare kunde fortsätta vägra samarbeta med prästvigda kvinnor.)Gör inte om misstaget med samvetsklausulen. Diskriminering är aldrig acceptabelt!

Min uppfattning är att kyrkan inte kan lämna frågan till den enskilde prästen. Men min slutsats blir en annan än Helle Kleins. Kyrkans nuvarande teologi tala rom äktenskapet som instiftat av Gud. I vigselakten, som är kyrkans lära, sägs t ex Ni har nu ingått äktenskap med varandra och bekräftat det inför Gud och denna församling. Ni är nu man och hustru... Det finns en sakramental uppfattning i botten, och det ändrar min inte genom riksdagsbelsut eller lättvindigt genom en uppnådd majoritet i det politiskt sammansatta kyrkomötet.

Om man inte gör kyrkans förhållningssätt till den enskilde prästens domän borde det betyda att kyrkan därför tar hänsyn till kyrkans historia, tradition och teologi. Följden bör bli att Svenska kyrkan avstår från vigselrätten! Och de som verkligen vill fira gudstjänst kan få göra det. Andra nöjer sig med registrering hos myndigheterna.

Könsneutrala äktenskap

Samkönade äktenskap vållar Svenska kyrkan besvär. Det är bra att biskoparna nu öppet börjar diskutera sina olika ståndpunkter. Det är nödvändigt att oenigheten blir synlig och biskoparnas inlägg visar verkligen hur djupt denna fråga delar och verkar splittrande i kyrkan. På dagens Brännpunkt i Svenska Dagbladet redovisar biskoparna Ragnar Persenius (Uppsala), Esbjörn Hagberg (Karlstad) och Hans Stiglund (Luleå) sina tankegångar i polemik mot Martin Lind (Linköping). Med stöd i en kristen människosyn och etik bejakar Svenska kyrkan de homosexuella i kyrkan och stöder relationer mellan två personer av samma kön i ett partnerskap som syftar till livslång kärlek och trohet. Paret kan få kyrkans förbön och välsignelse i en gudstjänst. Kyrkan bejakar också ett jämställt, heltäckande rättsligt skydd.

Om detta har det rått samsyn hävdade de tre och menade att denna samsyn inte alls kommer fram i Linds och Juvas artikel. Bibeln kallades i deras svepande inlägg för textsamling som vore den vilken liten antologi som helst. Så här skrev de: I den debatt som pågår kan tydligt urskiljas de argument som utgår från en speciell tolkning av Bibeln. Med hjälp av denna textsamling har man velat förhindra att människor behandlas likvärdigt, till exempel hindra samkönade par från att inkluderas i det som samhället kallar äktenskap. Det är inte något nytt fenomen att människor gömmer sig bakom tolkningar av heliga skrifter för att motivera en diskriminering eller särbehandling. I historien har sådana tolkningar förekommit för att bevara slaveri och dödsstraff, för att sänka fackföreningsrörelsen när den befann sig i sin linda och inte minst för att hålla fast vid kvinnans underordning under mannen.

Motargumentet från de tre biskoparna: biskop Martin Lind och ordföranden i RFSL, Sören Juvas... (SvD Brännpunkt 23/9) jämställer bibelargumentering mot äktenskap för samkönade par med slaveri, dödsstraff och kvinnoförtryck. Att en och annan teolog använt Bibeln förtryckande mot homosexuella ger inte stöd för påståendet.

Att frågan är het i dagarna handlar om Regnér utredning (SOU 2007:17) och att kyrkomötet pågår. Freågan är om kyrkomötet verkligen ska föregripa den remissrunda där stiftsstyrelser och domkapitel behandlar frågan? Enstaka motioner finns till detta kyrkomöte. Arhag/Holmgren vill att kyrkan ska avstå vigselrätten och Gibson har en liknande motion. Ska man binda kyrkan i en lärofråga bör man ha en uppsamling av synpunkter från stiften och församlingarna. Det som pågår när förslaget till en könsneutral äktenskapslagstiftning är ute på remiss (kyrkostyrelsen tar in svar från stiftsstyrelser och domkapitel) fyller endast delvis den funktionen. Där frågas ju inte efter hur man utifrån kyrkans tro och teologiska övertygelser ser på könsneutrala äktenskap.

I diskussionen struntar en del kyrkliga debattörer i tros och lärodimensionen och reducerar avgörandet till en fråga om för eller emot kärlek eller för och emot homosexuellas rättigheter (samma argumentation som Lind/Juvas använder). Där det förenklat svart-vita perspektivet lyfts fram har man oftast åsikten att det vi själva för stunden anser eller tycker vara gott eller rätt är tillräckligt för att binda det kollektiv en kyrka är. De ekumeniska hänsynstagandena och kyrkans tradition väger enligt detta synsätt fjäderlätt. Läser man Lind/Juvas artikeln noga argumenterar de trots bibeltolkningsinslagen huvudsakligen inte in emot kyrkan - deras artikel pläderar i den politiska frågan att man ska anta en könsneutral äktenskapslagstiftning. Vad det sedan kan komma att betyda i kyrkligt hänseende är nästa fråga och den behandlar de inte.

Svenska kyrkan kan inte utan grundliga överläggningar och samråd med andra kyrkor i Borgågemenskapen (mellan Anglikanska och lutherska kyrkor) och med kyrkor i Lutherska Världsförbundet, Europeiska kyrkogemenskapen och Kyrkornas Världsråd rimligen överge sin nuvarande hållning. Den är som kyrkans vigselritual framhåller: att människor skapades till man och kvinna och att äktenskapet dem emellan är av Gud instiftat.

Persenius artikel: Det är inte teologiskt möjligt att enbart definiera äktenskapet funktionellt utan hänsyn till kontrahenternas kön och roll när det gäller skapelsens fortbestånd.

Svenska Kyrkan kan inte lämna avgörandet i lärofrågor till den enskilde prästen. Det är att utelämna dem och att låta godtycket råda. Vigselakten eller välsignelshandlingarna måste hanteras som gemensamma angelägenheter, som en fråga både om kyrkans ordning och om dess lära. Att könsneutrala äktenskap lär komma i samhället är givet utifrån att det råder stor samstämmighet inom de politiska partierna (bortsett från kristdemokraterna och ett antal enstaka debattörer som har en annan hållning). Men eftersom det i Svenska kyrkan råder en så djup oenighet är den enda framkomliga vägen att Svenska kyrkan avstår från vigselrätten och firar gudstjänster där man ber och välsignar människors vilja till livsvarig relation och kärlek. Det lär stämma väl med hållningen hos resten av det religiösa Sverige oavsett trossamfund och religionstillhörighet.

Persenius artikel: Vigselplikt ska nämligen inte gälla för vigselförrättare inom trossamfunden men däremot för borgerliga vigselförrättare. Redan utifrån förslaget är diskussionen
om diskriminerande förhållningssätt från kyrkans sida i gång. Vi menar att förslaget om en
könsneutral äktenskapsbalk därför tvingar fram ett nej till trossamfundens vigselrätt.
Inför i stället obligatoriskt civiläktenskap, vilket betyder att alla par först ska ha en borgerlig
vigsel eller registrering av sitt äktenskap.

Äktenskap, Könsneutrala äktenskap, Biskop, Svenska kyrkan, Kyrkomötet, Borgågemenskapen

Ska kyrkan avstå vigselrätten?

Just nu diskuteras inom Svenska kyrkan förslag till Äktenskap för par av samma kön – Vigselfrågor (SOU 2007:17). Kyrkostyrelsen ska yttra sig och har därför arrangerat en underremiss som bland annat har gått till stiftsstyrelserna och domkapitlen.

I utredningen reflekterar utredaren över om systemet med valfrihet mellan vigsel inom trossamfund och borgerlig vigsel bör bibehållas: Ett system med enbart borgerlig vigsel ger i och för sig på ett klarare sätt uttryck för äktenskapet som ett rent civilrättsligt förhållande. Även det faktum att Svenska kyrkan numera har skilts från staten samt att den allmänna principen om statens neutralitet i religiösa frågor kan anföras som skäl frö att trossamfunden inte bör ha kvar5 sin behörighet att företräda det allmänna vid ingående av äktenskap. Flera skäl talar emellertid emot en övergång till ett sådant system. Hänsyn bör sålunda tas bl.a. till den allmänna opinionen i frågan. Av en undersökning som Statistiska centralbyrån har utfört på mitt uppdrag framgår att en klar majoritet av allmänheten vill att nuvarande system skall behållas. Det har inte heller framkommit några nackdelar med den ordning vi har i dag. För allmänheten skulle det säkerligen framstå som mycket svårförståeligt om man tog bort valfriheten. Vidare kan en ändring, om den genomförs samtidigt som möjlighet öppnas för par med samma kön att gifta sig, få negativa konsekvenser för den allmänna inställningen till sådana äktenskap och till homosexuella i allmänhet. För många skulle det dessutom bli förenat med både omgång och möjligen kostnader att först ingå äktenskap i civil ordning och därefter få äktenskapet välsignat vid en särskilt religiös ceremoni. Eftersom mer än hälften av alla äktenskap ingås genom vigsel inom trossamfund skulle en övergång till borgerlig vigsel också medföra stora praktiska olägenheter. Det resursbortfall som uppkommer skulle vara svårt att kompensera. Så formuleras en del av utredarens sammanfattning.

I tidningen Dagen berättar man om de olika slutsatser man kommit till i Stiftsstyrelsen i Uppsala och Stiftsstyrelsen i Linköping. Uppsala stift säger för sin del nej till utvidgat äktenskapsbegrepp. Stiftet avvisar därmed äktenskapsutredningen och förordar i stället ett obligatoriskt civiläktenskap för alla. Det var i tisdags som en delad stiftsstyrelse avvisade äktenskapsutredningens förslag om äktenskap för par av samma kön.

I Linköping säger man enhälligt ja till utredarens förslag. Nu ska övriga stift också ge sina synpunkter. Senast den 15 oktober ska remissvaren ha kommit till Kyrkostyrelsen i Uppsala.

Lika intressant är naturligtvis vad övriga kyror och samfund tänker. Idag är Svenska kyrkan en bland många kyrkor om än den överlägset största. Men man kan inte gärna som på statskyrkans tid ta mest hänsyn till Svenska kyrkan när man avgör vilken ordning som kommer att gälla. Grundtipset är nog att kyrkor och samfund avstår från vigselrätten och behåller möjligheten att välsigna ingångna äktenskap.

Ärkebiskop Anders Wejryd skrev i Svenska dagbladet den 1 april bland annat följande: I samtal med andra religioner och med andra kristna traditioner uppfattas lutherska kyrkor, som Svenska kyrkan, ibland som mycket fria i etiska frågor. Det verkligt oföränderliga i kristen tro är, enligt vår mening, Guds evangelium och inbjudan till samhörighet och förtröstan. Inga mänskliga kvalifikationer betyder något. Längtan är nyckelordet. Sedan måste människan utifrån det dubbla kärleksbudet ta ansvar för sitt handlande. Den lutherska traditionen är återhållsam med att lägga lösryckta bibelord som grund för ordningar i samhället och för mellanmänskliga förhållanden. Utgångspunkten blir istället att varje människa – och lagstiftare – ansvarar inför medmänniskorna, Gud och sitt samvete för hur man i varje läge tar ansvar för att buden om kärlek till medmänniskan förverkligas. I samlevnadsfrågor ses kärlek, trohet och ömsesidighet mellan två personer som gåvor från Gud som vi bör understödja med goda samhällsordningar. ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.” (Matteus 7:12) Och hos Paulus: ”Hela lagen sammanfattas i detta enda bud: Du skall älska din nästa som dig själv.” (Galaterbrevet 5:14) Alltså: Tolka, tolka om, ansvara!

Även vi som har det perspektivet vet dock att det inte är några tiotals miljoner lutheraner som har ensamrätt till en möjlig fri tolkning av begreppet äktenskap. Förståelsen sitter för många djupare än så, kulturellt, inter-religiöst och i internationella konventioner. För många är äktenskapet ett rum för kärleken mellan man och kvinna och för barnalstrandet, ett rum som återspeglar samhällsordningar som Gud har fastställt för alla tider. Dessa traditioner är mycket starka också utanför den kristna religionen. I många traditioner, också bland en del medlemmar i Svenska kyrkan, ser man dessutom äktenskapet som något mer, något sakramentalt. I äktenskapet återspeglas kärleken mellan Kristus och församlingen i kärleken mellan kvinna och man. En lagstiftning som ska vara hållbar i en internationaliserad värld bör väga in sådana aspekter.

Företrädare för Svenska kyrkan har därför aktualiserat begreppet samlevnadsbalk, som likabehandlar särkönade och samkönade förhållanden, men där ordet äktenskap lämnas utanför och överlåts till religiösa och kulturella grupper.