Stefan Swärd går i ok med Christer Sturmark på Svenska Dagbladets debattsida Brännpunkt. Nu senast måndagen den 14/6 genom att ondgöra sig över ett Förlegat religionstvång för kronprinsessan. (Idag rättade SvD angivelsen om att den Augsburgska bekännelsen skulle vara från 1593 - den är från 1530. Vid Uppsala möte 1593 ställde man sig dock bakom bekännelsen. Vill man läsa texten till Confessio Augustana finns den här.)
Redan i mars roade de sig på Newsmill med en annan artikel om samma frågeställning. Så SvD lyckades denna gång publicera något som redan varit i svang i annat sammanhang. Och upprördheten över förhållandet att Kungen och det kungliga huset ska tillhöra den evangeliska lutherska läran är märkligt stor. I sak har de rätt, alla borde få ha religionsfrihet, även de kungliga. Men ingen tvivlar väl heller på att om Kungen skulle begära att få en ändring till stånd skulle riksdagen genast ombesörja det? Och skulle Victoria bli katolik (!) skulle hon säkerligen som drottning inte behöva abdikera och flytta till Rom. Historien skulle inte behöva upprepa sig, hon kunde lugnt stanna kvar och fira gudstjänst i någon församling inom Stockholms katolska stift.
Stefan Swärd, pastor i Elimkyrkan på Östermalm, som borde anse att en gudstjänst är något viktigt, står bakom slutklämmen i artikeln: Och varför låta det tvångsmässiga statskyrkomonopolet fortfarande ha sitt grepp om Sveriges offentliga liv med en tillställning i Storkyrkan under ledning av ärkebiskopen. Undrar vad Stefam Swärd är van vid från sin församling? Vilka tillställningar arrangeras egentligen där inför Guds ansikte?
Saken har nu även uppmärksammats i tidningen Dagen och på domprost Åke Bonniers blogg!
Visar inlägg med etikett Könsneutral vigsel. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Könsneutral vigsel. Visa alla inlägg
15 juni 2010
06 februari 2009
Överge vigselrätten, tycker 9 biskopar
Ett historiskt inlägg har Dagens Nyheter i dagens nummer. 9 biskopar i Svenska kyrkan gör gemensam sak för att verka för att Svenska kyrkan (och alla andra trossamfund) fråntas rätten att viga i juridisk mening. Inför en civilregistrering och låt därefter bröllopen äga rum på det sätt kontrahenterna själva önskar, är kontentan. Själva det faktum att biskoparna samlat sig trots olika övertygelser i frågan om könsneutrala (mer korrekt samkönade) äktenskap ger artikeln en extra tyngd.
Undertecknat har följande biskopar gjort:
Carl Axel Aurelius, biskop i Göteborg
Esbjörn Hagberg, biskop i Karlstad
Antje Jackelén, biskop i Lund
Lennart Koskinen, biskop i Visby
Caroline Krook, biskop i Stockholm
Hans-Erik Nordin, biskop i Strängnäs
Ragnar Persenius, biskop i Uppsala
Hans Stiglund, biskop i Luleå
Sven Thidevall, biskop i Växjö
Biskoparna i Västerås, Linköping, Skara och Härnösand saknas som undertecknare vilket man kan fundera över. I Härnösand pågår ett biskopsval vilket kan förklara att biskopen där inte finns med. Västerås stift är ett riktigt folkkyrkostift vilket kan göra det knepigt för biskopen där att kräva att kyrkan fråntas vigselrätten. Martin Lind i Linköping har redan profilerat sig starkt för samkönade äktenskap och kan därför också ha svårt att dela alla artikelns synpunkter. Men det gäller ju egentligen även biskop Koskinen i Visby som ändå undertecknat debattinlägget. Och vad gäller Skara är det svårt att hitta förklaringar just nu.
Biskoparna skriver: Äktenskapslagstiftningen har hittills skett i samspel mellan Svenska kyrkan och staten. Det blir annorlunda med den nya äktenskapslagen. Nu utformar staten den själv, utan medverkan från Svenska kyrkan. Då blir det logiskt att staten också handlägger den juridiska delen själv, utan att religiösa eller borgerliga riter och ceremonier blandas in.
I dag viger Svenska kyrkan med rättsverkan på delegation från staten. Den delegationen bör inte förnyas. Samtidigt vill vi ha kvar möjligheten till kyrkbröllop, med hela högtidligheten och festen. Många blir besvikna om det blir krångligare att ha kyrkbröllop.
Det egentlga skälet är naturligtvis inte att Svenska kyrkan inte finns med i utformningen av äktenskapslagstiftningen - utan att Sverige blivit ett pluralistiskt och mångkulturellt samhälle. De 9 skriver: En sekulär stat ska garantera allas likhet inför lagen också på detta område, men samtidigt möjliggöra för medborgarna att vårda sitt kulturella och religiösa arv. Integrationen skulle må bra av att det var staten som skötte äktenskapet, lika för alla. Det ligger dessutom även i en sekulär stats intresse att medborgarna har en trygg tillgång till sina kulturella rötter och utvecklar rikedomen i levande traditioner.
Ännu en nyckel till artikelns krav på att vigselrätten övergår till en samhällets civilregistrering uttrycker man på följande sätt: Eftersom staten i sin myndighetsutövning inte ska diskriminera till exempel samkönade par så bör den som viger med rättsverkan inte göra skillnad mellan samkönade och andra par. Att göra undantag från denna princip för präster blir i längden ohållbart.
Här vet biskoparna att det finns präster som inte kan tänka sig att juridiskt inrätta samkönade äktenskap och förmodligen hellre skulle avstå sin personliga vigselrätt. Den omdiskuterade Kalinska namninsamlingen var ett tydligt tecken i den riktningen. Det skulle förmodligen leda till kaotiska förhållanden om ett stort antal präster inte ville viga - och det skulle kunna resuktera i situationer där man på ömse håll skulle uppleva bristande respekt för sin övertygelse. Samkönade par skulle känna sig diskriminerade och de som avstått vigselrätten skulle känna trycket att överge sin äktenskapssyn.
De 9 formulerar sig även utifrån religionsfrihetsaspekten. De menar att det ska finnas frihet att ha olika övertygelser inom kyrkan: Samtidigt är det en religionsfrihetsfråga att det inom kyrkan ska få finnas teologiskt grundade uppfattningar om äktenskapet som skiljer sig från statens uppfattning. Det ska vara möjligt, men om det blir så vet vi inte än. Handlar det inte om myndighetsutövning behöver en principiell konflikt mellan två viktiga fri- och rättigheter inte bli ett hinder för goda lösningar.
Debattinlägget från de 9 kommenteras livligt just nu på olika bloggar. Till de mest kritiska är Aftonbladets Helle Klein. Hon tycker det är ett mörkergäng som nu obegripligt nog fått sällskap av de tre (upplysta?) biskoparna Krook, Koskinen och Jackelén. Hon betygssätter inlägget med ett enda ord: bedrövligt.
Ekumeniskt är samkönad vigsel den fråga som kommer att få de flesta samfund att frivilligt överge vigselrätten om man utgår från den äktenskapssyn som samfunden har. Evangeliska frikyrkan (EFK) är bland de första att offentliggöra sin hållning. EFK:s styrelse har offentliggjort sin strävan genom en skrivelse. Man argumenterar i sitt uttalande på sin hemsida bland annat på följande sätt: Evangeliska Frikyrkan har under ett antal år innehaft statlig vigselrätt. Pastorerna i de samverkande församlingarna agerar alltså som statliga myndighetsutövare när de förrättar vigslar. Evangeliska Frikyrkans styrelse anser att tiden nu är mogen för samfundet att avsäga sig vigselrätten.
Undertecknat har följande biskopar gjort:
Carl Axel Aurelius, biskop i Göteborg
Esbjörn Hagberg, biskop i Karlstad
Antje Jackelén, biskop i Lund
Lennart Koskinen, biskop i Visby
Caroline Krook, biskop i Stockholm
Hans-Erik Nordin, biskop i Strängnäs
Ragnar Persenius, biskop i Uppsala
Hans Stiglund, biskop i Luleå
Sven Thidevall, biskop i Växjö
Biskoparna i Västerås, Linköping, Skara och Härnösand saknas som undertecknare vilket man kan fundera över. I Härnösand pågår ett biskopsval vilket kan förklara att biskopen där inte finns med. Västerås stift är ett riktigt folkkyrkostift vilket kan göra det knepigt för biskopen där att kräva att kyrkan fråntas vigselrätten. Martin Lind i Linköping har redan profilerat sig starkt för samkönade äktenskap och kan därför också ha svårt att dela alla artikelns synpunkter. Men det gäller ju egentligen även biskop Koskinen i Visby som ändå undertecknat debattinlägget. Och vad gäller Skara är det svårt att hitta förklaringar just nu.
Biskoparna skriver: Äktenskapslagstiftningen har hittills skett i samspel mellan Svenska kyrkan och staten. Det blir annorlunda med den nya äktenskapslagen. Nu utformar staten den själv, utan medverkan från Svenska kyrkan. Då blir det logiskt att staten också handlägger den juridiska delen själv, utan att religiösa eller borgerliga riter och ceremonier blandas in.
I dag viger Svenska kyrkan med rättsverkan på delegation från staten. Den delegationen bör inte förnyas. Samtidigt vill vi ha kvar möjligheten till kyrkbröllop, med hela högtidligheten och festen. Många blir besvikna om det blir krångligare att ha kyrkbröllop.
Det egentlga skälet är naturligtvis inte att Svenska kyrkan inte finns med i utformningen av äktenskapslagstiftningen - utan att Sverige blivit ett pluralistiskt och mångkulturellt samhälle. De 9 skriver: En sekulär stat ska garantera allas likhet inför lagen också på detta område, men samtidigt möjliggöra för medborgarna att vårda sitt kulturella och religiösa arv. Integrationen skulle må bra av att det var staten som skötte äktenskapet, lika för alla. Det ligger dessutom även i en sekulär stats intresse att medborgarna har en trygg tillgång till sina kulturella rötter och utvecklar rikedomen i levande traditioner.
Ännu en nyckel till artikelns krav på att vigselrätten övergår till en samhällets civilregistrering uttrycker man på följande sätt: Eftersom staten i sin myndighetsutövning inte ska diskriminera till exempel samkönade par så bör den som viger med rättsverkan inte göra skillnad mellan samkönade och andra par. Att göra undantag från denna princip för präster blir i längden ohållbart.
Här vet biskoparna att det finns präster som inte kan tänka sig att juridiskt inrätta samkönade äktenskap och förmodligen hellre skulle avstå sin personliga vigselrätt. Den omdiskuterade Kalinska namninsamlingen var ett tydligt tecken i den riktningen. Det skulle förmodligen leda till kaotiska förhållanden om ett stort antal präster inte ville viga - och det skulle kunna resuktera i situationer där man på ömse håll skulle uppleva bristande respekt för sin övertygelse. Samkönade par skulle känna sig diskriminerade och de som avstått vigselrätten skulle känna trycket att överge sin äktenskapssyn.
De 9 formulerar sig även utifrån religionsfrihetsaspekten. De menar att det ska finnas frihet att ha olika övertygelser inom kyrkan: Samtidigt är det en religionsfrihetsfråga att det inom kyrkan ska få finnas teologiskt grundade uppfattningar om äktenskapet som skiljer sig från statens uppfattning. Det ska vara möjligt, men om det blir så vet vi inte än. Handlar det inte om myndighetsutövning behöver en principiell konflikt mellan två viktiga fri- och rättigheter inte bli ett hinder för goda lösningar.
Debattinlägget från de 9 kommenteras livligt just nu på olika bloggar. Till de mest kritiska är Aftonbladets Helle Klein. Hon tycker det är ett mörkergäng som nu obegripligt nog fått sällskap av de tre (upplysta?) biskoparna Krook, Koskinen och Jackelén. Hon betygssätter inlägget med ett enda ord: bedrövligt.
Ekumeniskt är samkönad vigsel den fråga som kommer att få de flesta samfund att frivilligt överge vigselrätten om man utgår från den äktenskapssyn som samfunden har. Evangeliska frikyrkan (EFK) är bland de första att offentliggöra sin hållning. EFK:s styrelse har offentliggjort sin strävan genom en skrivelse. Man argumenterar i sitt uttalande på sin hemsida bland annat på följande sätt: Evangeliska Frikyrkan har under ett antal år innehaft statlig vigselrätt. Pastorerna i de samverkande församlingarna agerar alltså som statliga myndighetsutövare när de förrättar vigslar. Evangeliska Frikyrkans styrelse anser att tiden nu är mogen för samfundet att avsäga sig vigselrätten.
Evangeliska Frikyrkan är ett kristet samfund som bland annat har sina rötter i den baptistiska traditionen, en tradition som gör klar åtskillnad mellan kyrka och stat. En anledning till styrelsens beslut är också den politiska osäkerheten, där det finns signaler om striktare politisk styrning av hur samfunden utövar verksamheten i sina kyrkor. Styrelsen anser att det i detta läge är viktigt att slå vakt om samfundets självständighet gentemot staten.
Tidningen Dagen har ringt runt till pastorer för att pejla deras hållning och finner att EFK:s samfundsledning får starkt stöd. Vill man veta mer om samfundets hållning historiskt kan man med fördel läsa Göran Janzons föredrag vid ett samfundsseminarium.14 januari 2009
Läs vigselordningen
Nu kan man läsa själv - vilket man bör göra. Här finns förslaget till ny vigselordning som kyrkostyrelsen sänder ut på remiss. Av kyrkans tidigare syn på äktenskapet (förening av man och kvinna till inbördes stöd och samhällets bestånd) finns inget kvar. Man har nu fullt ut accepterat det man förväntar ska bli den sekulära lösningen på ett vidgat äktenskapsbegrepp. Hur det teologiskt och bekännelsemässigt motiveras vet väl ingen riktigt. Ska bli spännande att se.
Äktenskapet som gjorde comeback
Allt måste man inte skriva själv. Här ett längre citat ur Kyrkans Tidning:
Äktenskapet åter på banan
I det ”förslag till vigselordning för par av samma kön” som kyrkostyrelsen fattade beslut om i måndags, återfinns också det omdiskuterade begreppet ”äktenskap” på flera ställen. Även det en omsvängning jämfört med tidigare hållning. Så sent som i lördags, i en intervju med Sveriges Radios Eko-redaktion, gjorde Wejryd inga allvarliga försök att argumentera emot en ny vigselordning där äktenskapsbegreppet var ersatt med det mer könsneutrala ”sammanvigda”.
Och i en intervju i Kyrkans Tidning för ett år sedan, efter det att Svenska kyrkan i ett remissvar på ett statligt betänkande hade sagt ja till att viga samkönade par, sade sig ärkebiskopen vara tillfreds med att kyrkostyrelsen ville reservera begreppet äktenskap för heterosexuella par: - Man vill använda ett ord för bilar och olika ord för Saab och Volvo, var hans beskrivande metafor då.
Hoppades på bredare samling
Nu, efter det senaste beslutet i kyrkostyrelsen, förklarar Wejryd varför han har ändrat hållning när det gäller användning av ordet äktenskap i samband med vigsel av samkönade par. - Jag hade hoppats på en bredare samling. Men nu verkar det politiskt stängt, och då får vi söka nya spår.
Tidningen Dagen redogör också för förslaget. Man skriver: Orden "man/hustru"är inte längre med i förslaget. "Äktenskapet är en Guds gåva, instiftat till samhällets bestånd..." heter det i den nuvarande utformningen. Det finns också ett alternativ där det heter "Äktenskapet är ett heligt förbund, förordnat och välsignat av Gud". Den och följande meningar är borttagna. Istället heter det " Kärleken har sitt ursprung i Gud. Förmågan att älska är Guds gåva till människan."
Orden "Att leva som man och hustru,,," är ersatt med "Att leva i äktenskap är ett ömsesidigt åtagande...."
När frågorna ställs till makarna är orden hustru och man borttagna och istället lyder frågorna:"Vill du ta NN till din maka/make och älska henne/honom i nöd och lust?"
Ordet äktenskap är också kvar vid det så kallande tillkännagivandet: "Ni har nu ingått äktenskap och bekräftat detta inför Gud och denna församling."
Men istället för att prästen säger "Ni är nu man och hustru" säger prästen: "Må livets Gud vara med er och leda er i sin sanning och kärlek, nu och alltid."
Äktenskapet åter på banan
I det ”förslag till vigselordning för par av samma kön” som kyrkostyrelsen fattade beslut om i måndags, återfinns också det omdiskuterade begreppet ”äktenskap” på flera ställen. Även det en omsvängning jämfört med tidigare hållning. Så sent som i lördags, i en intervju med Sveriges Radios Eko-redaktion, gjorde Wejryd inga allvarliga försök att argumentera emot en ny vigselordning där äktenskapsbegreppet var ersatt med det mer könsneutrala ”sammanvigda”.
Och i en intervju i Kyrkans Tidning för ett år sedan, efter det att Svenska kyrkan i ett remissvar på ett statligt betänkande hade sagt ja till att viga samkönade par, sade sig ärkebiskopen vara tillfreds med att kyrkostyrelsen ville reservera begreppet äktenskap för heterosexuella par: - Man vill använda ett ord för bilar och olika ord för Saab och Volvo, var hans beskrivande metafor då.
Hoppades på bredare samling
Nu, efter det senaste beslutet i kyrkostyrelsen, förklarar Wejryd varför han har ändrat hållning när det gäller användning av ordet äktenskap i samband med vigsel av samkönade par. - Jag hade hoppats på en bredare samling. Men nu verkar det politiskt stängt, och då får vi söka nya spår.
Tidningen Dagen redogör också för förslaget. Man skriver: Orden "man/hustru"är inte längre med i förslaget. "Äktenskapet är en Guds gåva, instiftat till samhällets bestånd..." heter det i den nuvarande utformningen. Det finns också ett alternativ där det heter "Äktenskapet är ett heligt förbund, förordnat och välsignat av Gud". Den och följande meningar är borttagna. Istället heter det " Kärleken har sitt ursprung i Gud. Förmågan att älska är Guds gåva till människan."
Orden "Att leva som man och hustru,,," är ersatt med "Att leva i äktenskap är ett ömsesidigt åtagande...."
När frågorna ställs till makarna är orden hustru och man borttagna och istället lyder frågorna:"Vill du ta NN till din maka/make och älska henne/honom i nöd och lust?"
Ordet äktenskap är också kvar vid det så kallande tillkännagivandet: "Ni har nu ingått äktenskap och bekräftat detta inför Gud och denna församling."
Men istället för att prästen säger "Ni är nu man och hustru" säger prästen: "Må livets Gud vara med er och leda er i sin sanning och kärlek, nu och alltid."
Dagen har också frågat några samfundsledare om Svenska kyrkans hållning.
Kyrkostyrelsen återinför nu äktenskapet i förslaget till könsneutral vigselordning. Samtidigt passar styrelsen på att byta fot om äktenskapet som varande en förening av man och kvinna (!). Man och hustru förpassas till historien om man får tro pressen.
Svenska kyrkan leds av en partipolitiskt sammansatt kyrkostyrelse. I kyrkostyrelsen ingår, förutom ärkebiskopen, 5 socialdemokrater, 3 moderater, 2 centerpartister, 1 kristdemokrat, 1 från folkpartister i Svenska Kyrkan (FiSK) och 2 partipolitiskt obundna (posk). Och så sägs det att kyrka och tro inte ska blandas samman med partipolitik.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)