Tandläkarskräck är något otroligt lurigt. Den kan visa sig som små svettpärlor av oro eller som en allmän känsla av obehag. Ibland kommer den fullt utvecklad och kräver lugnande sprutor. Lyckligtvis går det att lindra och hantera. Fenomenet kallas också tandvårdsskräck, även om given gång träffade en läkare som gjorde skäl för tandläkarskräcken.
Att jag inte har tandläkarskräck är ett under. En gång när jag var på Folktandvården med ett av barnen leddes plötsligt en man ut från vars mun det blödde ymnigt. Väntsalsfolket viskade till varandra:”de har borrat igenom tungan”. Och sedan kom ambulansen. När vårt barn var klar med sin behandling kom han ut i väntrummet där två personer låg och torkade blod, vilket fick effekten att fläckarna täckte ett allt större område. Ett slags ordern konstinstallation…
”Vad har hänt” frågade barnet. ”En liten farbror råkade bita sig i munnen så blodet sprutade. Vilken otur han måste ha haft. Han fick åka ambulans, i alla fall”. Lite sjukdomsvinst i alla fall, tänkte jag. Där kunde skräcken ha bitit sig fast i mig, men jag är nog så trög, så det hjälper inte med en genomborrad tunga.Ett av barnen hade flera lager med tandanlag under överläppen. Han var tapper, tyckte vi, när han satt hulkade i den enorma tandläkarstolen, tillverkad för människor med stor övervikt. Vår pojke försvann nästan i den där överdimensionerade sitsen.
Tandläkaren hade nog gått en kurs i hur man ska försöka lugna barn. Katastrof! Hon satt nära honom och nästan väste: ”om du gråter så där kan jag ju tro att du inte tycker om mig!” Det var då vi beslöt att henne skulle han inte behöva tycka om! Ibland är det nog, gränsen överträdd, helt enkelt. Barnet kunde ha blivit traumatiserat. Och ha fått tandläkarskräck för livet.
Handlingskraftigt nog krävde vi en ny tandläkare och fick underbara Gyno, som hon hette. Därefter hotades han aldrig mer hos tandläkaren, en person fanns alla fall som villkorade sitt engagemang för ett barn som grät. Sedan dess blev han älskad för den han var!
Även jag fick uppleva skräcktandvård. En erfaren tandläkare skulle ta bort en visdomstand på mig, men lyckades krossa den. Därefter lyckades jag inte boka en ny tid med honom. Som tur var fanns andra kloka människor som när jag länge haft riktigt ont i munnen skickade mig till käkkirurgen på sjukhuset. När han som skulle operera såg min tand användes starka ord: ”vad är det för en j-vla idiot som ställt till det så här?!
Som tur var visste käkkirurgen vad han höll på mig så tanden avlägsnades och såret läkte. Svårighetsgraden på min skräck innebär att jag drar ett extra andetag och sedan är det över. Ganska bra, eller hur!
