Det undermedvetna spelar oss spratt. Det kan vara därför ännu en bild av utsträckta händer hamnar på denna sida. Underrubriken är Riskabel färd! Och det kan man förstå då pojken i röd väst inte lämnat utrymme på stenen för damen i blå kjol. Det finns bara plats för pojken. Kortet kanske kan illustrera aktuellt i politiken?
Nobeldagen är en dag för förbrödring och försystring i vetenskapens namn. Det är den dag då en miljonpublik sitter hemma i soffhörnen och betraktar den fina världen som äter furstligt och roar sig kungligt. Den hemmastekta falukorven monteras i mitt hem på nydiskade, och därför varma, tallrikar. Champinjonfyllda tomater med parmesan bildar förrätt. Fint värre. Som avslutning, man vill ju inte vara sämre än folket i bild så ätes vispad glass med lingonsylt och sorgset sprakar ett kvarlämnat tomtebloss.
Sedan blir det underhållning. I rutan. Vad de kan hitta på, brukar reaktionen bli inför de hyss av gymnastisk och musikalisk art som utspelar sig i en trappa lång. Svenska Kammarorkestern kanske kunde få vara med ett år? Lite mera pop och rock kunde också liva upp sällskapet.
Själv kan jag med triumf i rösten säga att jag faktiskt besökt Stockholms stadshus i min ungdom. Som turist har jag besett Gyllene salen med Einar Forseths lysande mälardrottning i fonden. Närmare en Nobelmiddag än så har jag inte kommit. Men livet vare sig står eller faller med massbespisning i en överdimensionerad och sekulär basilika. Sopplunch i församlingshemmet tillhör den lyx man bör unna sig. Genuina möten och närande föda! Men tänker man på inbjudningar skulle jag vara nöjd om den lokala kommunen bjöd in till kaffe med dopp! Eller middag Jag ska inte vara alltför kräsen.
Själv var jag sedan länge ur skolan när man började fira barnens Nobelmiddag med chokladmedaljer. Numera även infört på hemmen där de gamla får lite avbrott i den dagliga lunken.
Vad har då allt detta med advent att göra? Inte mycket. Möjligen kan man tänka sig att förkunnelsen om att Guds rike är nära är ett erbjudande som slår de flesta utsträckta händer. Ett påstående som skärper sinnena och närvarokänslan, Ett faktum som laddar tillvaron med helighet och förväntan.
Kortet ovan är poststämplat i Leksand den 15/3 1907 och sänt till Gärdsjö i Rättvik.
