Kejsarpingviner – det gåtfulla folket

I tjugo dagar vandrar kejsarpingvinerna i långa kolonner djupare in i isens trolska rike. 20 mil in i Antarktis söker de sig till samma plats som förra året. Där hittar de en partner och får ett gemensamt ägg. Snart nog övertar hanen ägget i en dramatisk överlämning på liv och död. Honorna lämnar så gott som utmärglade sina hannar med äggen och de vandrar vaggande tillbaka till havet för att fylla sina bukar med föda lämplig för nykläckta ungar att festa på. Hanarna ruvar i en långsamt dansande klunga äggen tills de kläcks.

Kejsarpingvinernas ständiga vandringar visas i Luc Jacquets film Pingvinresan (La Marche de l'empereur). Svensk speaker är Gösta Ekman. Filmen har samlat en enorm publik av gamla och unga, alla lika trollbundna av de ståtliga pingvinernas kamp för överlevnad i det hårdaste av klimat. Recensionerna har varit strålande. Expressen skrev att "något liknande har ni aldrig sett". Titta på en trailer och få en appetizer. Se hellre hela filmen och skaffa dig en naturupplevelse av stora mått!

Vi som missade filmen på biograferna kan naturligtvis se den på DVD. Vi gör det för de vackra bilderna av en grym verklighet. Vi gör det också med en växande beundran för dessa ståtliga och uthålliga djur. Och frågorna väcks: är denna kamp för livet ett slags livets mening? Är det överlevnaden som är livet värt? Hur kan någon orka vidare under så hårda villkor? Vilken är drivkraften?

Andra bloggar om: Kejsarpingviner, Pingvinresan, Film, DVD, Antarktis, Överlevnad, Luc Jacquet

När alla pratar i munnen på varandra hela tiden

Informationsstrategi är ett ord så fyrkantigt att man knappt törs ta det i sin mun. Det låter hårt och svårtuggat, som om det på grund av alla ben inte vore riktigt kokt än. En smakbit kunde vara skadlig. Tänk om man bet sönder procenten, skar sig på medianen och satte den målinriktade kampanjen i halsen...

Trots riskerna är en daglig dos informationsstrategi att föredra framför bristtillstånden om man lät bli. Utan informationsstrategi skulle man brinna av längtan att i dagstidningarna få göra långa veckovisa spalter med inbjudande och lockande förkortningar som högm, famgtj eller försäljn. Man skulle känna vällust över de starka vibrationerna och den lysande poesin i frasen Past.gtj. sammanl. pga ek. bönev. E. gtj. kyrkkaffe i försh.

Utan informationsstrategi måste man ha stark tro. Tro att människor läser en spalt bara för att den alltid har funntis på samma plats och i samma utförande. Tro att det kryptiska lockar mer än utskrivet klarspråk. Vilk. sk. bev.

Utan informationsstrategi blir det lite hipp som happ. Den icke-befintliga informationsstrategin har en egen pedagogik. Första gången jag mötte den var inför ett vittnesbörd i en kvällsgudstjänst. En tillrest väckelsepredikant lärde i ungdomens karismatiska vår ut hemligheten. Hans uppmuntran till de vittnande ungdomarna löd: ös på -- alltid kommer det något i flaskan!! Allt oljud är välljud. Levi Pethrus lär ha uppskattat även negativ publicitet därför att uppmärksamhet var bättre än att inte alls synas.

Men informationsstrategi är inget rationellt universalverktyg som kan bota alla organisatoriska åkommor som strukturvirus eller beslutsinfarkt. Den klarar kanske att överallt i en rikstäckande kyrka hålla fram samma frågor – men hur bra det universella än är är bristen på partikularitet ännu sämre. Viljan att riva upp församlingstillhörighet och ersätta den med en diffus kyrkotillhörighet förstår inte kyrkans grundfunktion: att erbjuda gemenskap och samhörighet.

Församlingarnas logotyper sorteras in i arkiv och ersätts med Svenska kyrkans. Dop och vigsel i hemmakyrkan flyttas till den populäraste och gulligaste kyrkan. Kopplingen till församlingen där man bor försvagas medvetet. Stiften försvinner in i kyrkans stora famn. Stift och församlingar inte bara sväljs utan riskerar att drunkna på en enda kyrkans hemsida. Det är inte bara riksorganisationer och deras planer som ska gälla. Kyrkan lokalt ska ha en egen profil och vilja. Det var inte roligt att läsa partiexpeditionernas cirkulärledare som ibland trycktes i lokaltidningarna. Lika tråkigt är det när rikskyrkan verkar vilja vara väl så mycket kyrka som den lokala församlingen – där evangeliet förkunnas och sakramenten förvaltas. Det är genom lokalförsamlingen man tillhör en kyrka och definitivt inte tvärt om!

En strategi löser inte konflikter, vilka förtjänster den än har, och den tar inte bort delade meningar om mål och inriktning. Informationsstrategin fungerar inte heller om man vill plocka ner månen eller ännu svårare påverka mediers val av perspektiv.

Men som ett hjälpmedel att se över informationens när, var och hur har en strategi förtjänster. Den gör det möjligt att berätta något av det man har på hjärtat mitt i det oväsen som uppstår när alla hela tiden pratar i munnen på varandra.

Andra bloggar om: Informationsstrategi, Svenska kyrkan, Församling, Logotype, Beslutsinfarkt, Levi Pethrus

Stillsam reaktion

Din blogg, vad är det för fel på den? Man kan inte hitta den. Nu har jag försökt få fatt på den hur länge som helst. Rösten i telefonen var smått ilsken.

Kunde Du inte ha ett lätt namn, fortsatte den. Nu har jag prövat att skriva in försynt med först små och sedan stora bokstäver och inte hjälper det. Försagd eller betänksam gick inte heller. Anspråkslös? Lågmäld? Så tänkte jag på dig och insåg att den borde heta något med harmsen eller ilsksint. Upprörd, på vrången... Bloggar borde heta personers namn eller ta fram egenskaper man kan koppla ihop med den som skriver. Vad heter den, din blogg?

- Stillsam!

I telefonen hördes då ett ganska elakt skratt.

Andra bloggar om: Bloggnamn