Grundtvigs psalmdiktning har betytt fantastiskt mycket inte bara i Danmark. Även i Sverige har hans ord fått stor betydelse. Ps 56 i Svenska kyrkans psalmbok (den ekumeniska delen) har några verser:
Huset som kallas Herrens hus
bör vi dock älska och ära
såsom en fristad, varm och ljus,
ja, såsom hemmet, det kära.
Härliga ting förkunnas där.
Himmelens förgård kyrkan är,
där vill vår Herre oss möta.
Dit har med bön om hjälp vi gått,
sökande ledning i ordet.
Där har till kropp och själ vi fått
kraft vid det heliga bordet.
Där fick vi dopets bad en gång.
Där har vårt hjärta lyfts i sång
såsom en fågel mot höjden.
Via Karin Långström Vinges inlägg 2005 hittar jag nu fram till Kerstin Ekmans artikel i Dagens Nyheter om heliga rum. Fortfarande läsvärd, ännu spänstig och utmanande. Här hittar Du hela den förläsning som artikeln är en förkortad version av. Och här finner Du alla föredragen från konferensen Att utforska rummet, 11-14/8 2005 i Lund.
Ekman skriver bland mycket annat: Ofantligt mycket längre har människor levt i en värld skapad av Gud eller gudar. I en sådan värld skiljs vissa områden ut. Inom dem har människor möjlighet att stiga in och vara i gudomlig rumstid. Där löper inte tiden i en rak bana ut i intigheten utan går runt mot återkomst och förnyelse. Rummen som helgats åt sådan tid är separerade från sin formlösa och föränderliga omgivning. Härinne gestaltas skapelsen: kosmos blir till innanför kaos.
Att kunna urskilja ett rum som för vissa människor ännu är heligt är en fråga om inlärning. Man lär sig genom att få världen berättad för sig som ett sammanhängande och skapat kosmos. Om man tidigt har fått gå in i de rum där kosmos återskapas, kan man urskilja dem utan skyltar och påpekanden.Har man aldrig hört talas om detta befinner man sig i kyrkorummet på en plats likvärdig med Icas stormarknad eller vårdcentralen. I den senare brukar de köande i alla fall vara något dämpade. I en Roslagskyrka nära oss kan man i väntan på att sommarkonserten ska börja få lyssna till obesvärade utläggningar om olika grilloljors företräden. Det tjoas åt bekanta och man talar om att gräsklipparn lagt av och att man ryckt strömming och fått upp en hink full. Det är gemytligt.
Likaså är detta sista en spegling av mångas förhållningsätt till kyrka och tro: alldagligt och ganska ytligt. Det som angår oss på djupet, där livet står på spel, förvisas från våra liv till den dag då vi chockartat måste konfronteras med ändlighet, förlust och tomhet... Att det finns en plats, ett rum, där ljuset från det heliga lyser, är då oändligt mycket värt.
