Tomtar, luvor, skägg, lappad byxa, randiga strumpor, gris, knorr, röd stuga med rök ur skorstenen, snö, kärve, gärdsgård, grön växtlighet som kan vara översnöad skog, Några beståndsdelar i dagens glada (?) julkort. Jag blir smått deprimerad över det jag ser. Idyllen krackelerar. Hör dessa tomtar verkligen hemma i stugan? De ser smått vilsna ut. Osäkra på om de ska bege sig till stugan eller gå sin väg. Den flyktiga storhelgen utan beständighet som mera av en tillfällighet råkar passera förbi. Ledsamt och nedslående tycks mig den glada julen på kortet.
Känslan känns igen! Var det inte mer? Är detta allt? Några skröpliga figurer som lever utan närhet och på distans? Grisen är väl den enda glada vinnaren i detta sällskap. Han klarade sig denna jul från att bli bordsdekoration och bukfylla. Ja, allt kan inte andas frid och fröjd. Inte ens på nostalgikorten från (här höll jag freudianskt nog på att skriva fördom) fordom dags.
Men... även med skrangliga och påvra förutsättningar kan de enklaste förutsättningar förvandlas till ett julfirande med mera innehåll än man själv kan klara av att uppfinna och konstruera. Det är bara att länka in i den världsvida kyrkans glädje. Där fröjdas man över närheten i krubban med familj och vänner, med främlingar och hela skapelsen som representeras av stallets alla djur och den himmelska härskaran som jublar i kör.
Den julen handlar om den gränslösa glädjen över att relationen mellan människa och Gud förnyas även detta år. Likt en prenumeration, t ex på datorns virusskydd, fast oändligt mycket mera storslaget och gott. Ett kosmiskt födelsedagsfirande som rymmer människans utkorelse och förnyelse som Guds avbild och ikon i Jesus Kristus.
