Kammarkollegiet
har fastställt den begravningsavgift som ska gälla i hela landet med undantag
av Stockholm och Tranås. Varför kan man undra är några inte medtagna? Jo, där är begravningsverksamheten
driven av kommunerna och inte av Svenska kyrkan. Därmed slipper Stockholmarna
(och Tranåsborna) att solidariskt bidra till att de små kyrkogårdarna på landsbygden kan nyttjas
och hållas snygga. Någon matematiskt sinnad person kanske kunde räkna ut vad
begravningsavgiften hade stannat på om Stockholmarna hade funnits med.
Naturligtvis
kommer det att bli starka reaktioner. I Örebro fördubblas begravningsavgiften - från 15 öre per hundralapp till 29,6 öre!
Tydligen går det an i Örebro men inte i Stockholm. Att det är Svenska kyrkan
som kommer att få skulden för denna på många håll dramatiska ökning av avgiften
behöver man inte tvivla på. Att det i själva verket beror på ett riksdagsbeslut
och på ett avgörande i Kammarkollegiet lär hamna i skymundan när enskilda
människor, särskilt i stora tätorter, noterar sina ökade kostnader. Kammarkollegiet informerar på sina hemsidor om begravningsavgiften på följande vis: Alla som är folkbokförda i Sverige betalar en avgift för begravningsverksamheten. Avgiften har inte någon direkt koppling till den egna begravningen.
Du betalar avgiften via skattsedeln. Beloppet baseras på din inkomst.
Kammarkollegiet bestämmer avgiftens storlek för alla som ska betala begravningsavgiften, förutom för dem som bor i Stockholm och Tranås kommuner. Där är det kommunerna som bestämmer avgiftens storlek.
I sitt pressmeddelande om den nu fastställda begravningsavgiften skriver man:
Avgiftssatsen för 2017 blir 29,6 öre per hundralapp.
För en person som tjänar 250 000 kr om året innebär det en avgift om 740 kr per
år, eller knappt 62 kr per månad.
Vilka blir följderna?
Kyrkan får bära hundhuvudet för samhällets krav på
enhetlighet och utjämnade kostnader. Resultatet blir ökade utträden där ett
antal människor tröttnar på att betala dryga avgifter för medlemskap och vill
kompensera sig för utgiftshöjningarna i den gemensamma begavningsavgiften.
Starkare
krav på förstatligande av begravningsväsendet. Men hur det ska gå till lär ingen
kunna lösa eftersom så många begravningsplatser ägs av kyrkan och hör samman
med en kyrkobyggnad.
Kritik mot
de många små och i drift dyrbara små begravningsenheterna. Det lär i sin tur leda
till ökade krav på stordrift och storskalighet något som går stick i stäv mot
kyrkans väsen som självstyrande gemenskaper runt Ord och sakrament i en församlingskyrka.
Att bära
varandras bördor uppfattas som en kristen plikt och dygd. Men man får nog
övertolka den bibliska tanken rejält om man på så sätt ska kunna försvara en
fördubbling av sin begravningsavgift. Det handlade nog om andra och mera existentiella
bördor…
Svenska
kyrkan bör protestera mot den modell av en gemensam begravningsavgift som nu
presenteras. En för alla, Stockholm för sig är en undermålig lösning.