Dagkirurgi är spännande. Dit kommer man ganska tidigt på dagen. Då blir det att klä av sig den gamla människan och iklä sig sjukhusidentiteten. Saggiga mjukisbyxor med dålig resår och vit knäppesärk, en morgonrock i papper, operationsstrumpor och blå skoskydd. Därefter väntan. Ett par tre timmar tills det är dags.
Själva ingreppet gick geschwint. Duktigt folk, omhändertagande och stödjande. Sedan sängvila i några timmar med sandsäck på bröstet. Den borttagna katetern hade i alla fall suttit ända in i hjärtat. På stapplande steg fick jag sedan sitta i ett rum tills det var dags fär hemgång. Undersköterskan frågade (?) om jag ville ha kaffe. När jag avböjde och sa att jag tackar som frågar men jag går hellre hem och dricker till maten blev hon alldeles ställd. Med syftning på kaffedrickningen sa hon: så gör vi alltid! Istället fick hon ringa någon för att fråga vad att göra när någon inte ville ha kaffe utan var inställd på att gå hem. På längre flygturer bjuds det på skaffning eftersom man måste sitta kvar där man är. Lite så var det även här, tror jag. Allt ordnade upp sig och jag fick sitta kvar en dryg halvtimme, utan kaffe.
