I flera dagar har datorn stirrat ilsket på mig. Förebrående har den stått tyst i sitt hörn. Men den har glott intensivt med sitt stora glasöga. Vi har nämligen varit ganska osams, min PC och jag. Det är som när man förr grälade om Tommy eller Elvis.
När den krånglat och hackat under en längre tid och inte velat nästan någonting, då sa jag strängt till den att: om du inte skärper dig så skaffar jag en MAC! Först blev den liksom paralyserad och skötte sig felfritt i flera dagar. Men sedan, liksom bara för att visa sitt oberoende och sin självständighet, så såg den till att flera program hängde sig. Och när PC:n låser sig då önskar man att det fanns kraft i handpåläggning. Det har varit nära, jag måste bekänna det, att jag burit hand på datorn. Och den nästan fullbordade handpåläggningen hade blivit omild, jag lovar. Men mitt balanserade jag har till slut vunnit en seger över den av PC:n framtvingade ilskan.
Grannar och vänner skulle inte tro de samtal jag har med datorn. De bär svarta norénska drag. Här är det kris och svek och kamp! Jag grälar och ryter, vädjar och kvider.
Så här kan du bara inte gör mot mig, skriker jag. Och datorn moltiger. Den biter envist ihop tangentbordet. Den retas med mig och låter inga knappar sända besked eller signaler. Datorn tvärstannar obstinat och vägrar uppkäftigt att göra någonting. Under tiden förlorar jag texter som jag inte hunnit spara och jag tvingas tänka tillbaka för att se om jag kommer ihåg det datorn borde hjälpt mig att glömma. För skriver man in något vill man inte tänka på det igen. Tanken har svårt nog att hinna med i datorvärldens ilfart - när den fungerar. Och när den inte vill tvingas jag försöka återupprepa allt. Vem orkar, vem vill, tänka i repris?
Då förlorar jag kontrollen och hamrar frenetiskt på alla möjliga knappar. Bara för att finna att just då matar apparaten in varenda knapptryckning. Och så blir det kaos på nytt. Program blockeras och raden av öppnade program gör allt så segt att jag blir galen, ännu mera galen...
Då reser jag mig från stolen med beskedet: Skyll dig själv! Och nu har det alltså hänt. För säkerhets skull beställde jag en MAC från en annan dator och nu är den här. Därför glor datorns glasöga sårat och extra förebrående på mig. Den blänger på sin nya rival. Men har naturligtvis ännu chansen att visa att den duger. Men mista krångel och jag stänger av den och öppnar det nya vita lilla vidundret. PC eller MAC, ja vem vet?
Andra bloggar om: Dator, MAC, PC
