Vigelrätten blir kvar - det har partierna bestämt

Det politiska kyrkomötet har redan bestämt sig - vigselrätten blir kvar. Hela diskussionen är en icke-fråga. En dans för gallerierna. Det får man veta i tidningen Dagen. Och man får helt klart för sig att det är riksdagspartierna som ÄR Svenska kyrkans högsta beslutande organ. Därför kommer de inte att tillåta något annat beslut än en följsamhet mot det avgörande för könsneutrala äktenskap som riksdagen har planerat under våren. Vigselrätten ska vara kvar, lyder ordern.

Dagen skriver bland annat: Kyrkomötets största nomineringsgrupp Socialdemokraterna, med 71 av 251 mandat, har varit helt överens om att kyrkan fortsatt ska ha kvar vigselrätten.-Jag anser att Svenska kyrkan ska behålla vigselrätten, och att det är väl förenligt med en könsneutral äktenskapslagstiftning, säger Olle Burell, Socialdemokraternas gruppledare i kyrkomötet.
Han fortsätter:- Jag är förvånad över att nio biskopar utan förvarning går ut så hårt i den allmänpolitiska debatten och presenterar en åsikt i strid med vad det finns majoritet för i riksdagen. Det enda parti i riksdagen som vill att kyrkan ska avsäga sig vigselrätten är Kristdemokraterna. Dessutom beslutade kyrkomötet 2007 att kyrkan vill behålla vigselrätten.
Och Centerpartiet har gått på exakt samma linje: -I vår grupp har vi varit helt eniga om att kyrkan ska ha den juridiskt bindande vigseln, och att vi bejakar en könsneutral äktenskapslagstiftning. Vi vill inte ha något civilrättslig registrering hos Skatteverket som de nio biskoparna föreslår, säger Karin Perers, gruppledare för Centerpartiet i kyrkomötet.

Kyrkans Tidning redovisar också partiernas reaktion. Tydligt är att partierna inte kommer att ta hänsyn till de 9 biskoparnas synpunkter som dessutom anses ha kommit alldeles för sent.

Camilla Grepe, humanist, raljerar på sin blogg över kyrkans velighet. Det hon nogsamt undviker att diskutera är förhållandet mellan de politiska partierna och Svenska kyrkan. Av det förhållandet kanske hon kunde lära sig ett och annat om de verkliga politiska realiteterna när det gäller samhälle och religion.

Hon skriver: Nu vet vi att Svenska kyrkan har haft lite svårt att anpassa sig till den nya rollen som fristående trossamfund. Att inte längre per automatik vara en statens tjänare och förlängda arm vänjer man sig inte av med i en handvändning. Det är rent av lite av det klassiska (svär)föräldraproblemet: Att inse när man ska hålla käften, hålla sig på sin kant och låta nästa generation bestämma själva över hur de ska leva sina liv. Det är smärtsamt och djupt mänskligt på samma gång. För här riskerar kyrkan att snart stå med enbart sin välsignelse, men tvingas inse att det ofta är den faktiska nyttan som avgör om tjänsterna efterfrågas eller ej.

En ledarkommentar i Dagen tänker kring de 9 biskoparnas inlägg. Kan det betyda att det blir tyngd i vågskålen för att avsäga sig vigselrätten? Biskoparna skulle i läronämnden kunna göra frågan till den lärofråga den egentligen är - men vill de? Och har biskoparna tillräcklig tyngd för att rubba ett partimärkt kyrkomöte? Inte ens en ekumenisk insats från andra kyrkor skulle nog kunna rucka på partilinjen - för sådana relationer tillåts inte heller väga tungt. Farhågorna på sina håll i kyrkan lär man alltså inte ta hänsyn till. Kyrkomötet är troligen för upptaget med att ta andra hänsyn. Kyrkans enhet blir alltmer en övertalande skönmålning och inte en realitet.

Hur anpassar en kyrka sig till en fri roll? Hur blir den oberoende av staten om den samtidigt hålls i järngrepp av de partier som bär upp Sveriges riksdag? När kyrkan talar hör man ibland en mycket tydlig klang av statsbärande partiers dialekt och en ton av auktoritär myndighet. Släpp Svenska kyrkan fri - det är hög tid?

Äktenskapet som går till historien

Äktenskapet försvinner och ersättas av "äkta makar" i förslaget till ny vigselordning för Svenska kyrkan. Reaktionerna har inte låtit vänta på sig.

Tidningen Dagen är mycket kritisk. Chefredaktör Elisabeth Sandlund skriver i sin ledare: Att ta bort termen äktenskap helt och hållet är en usel lösning på det dilemma som Svenska kyrkan befinner sig i. Den tillfredsställer inte någon. De som vill bevara äktenskapet som en beteckning på relationen mellan man och kvinna blir sannolikt upprörda. Och de som vill att även homosexuella par ska få gifta sig på samma villkor som heterosexuella par blir minst lika besvikna. RFSL:s vice förbundsordförande Ulrika Westerlund talar i Svenska Dagbladet om att det är ett sorgligt och anmärkningsvärt förslag.

Dagens Nyheter skildrade saken i en artikel bland annat med följande ord: Ordet "äktenskap", som i dag förekommer flitigt vid vigselakten, tas bort helt: "Äktenskapet är en Guds gåva instiftat till samhällets bestånd" ersätts med "Kärleken har sitt ursprung i Gud, förmågan att älska är Guds gåva till människan".
Ärkebiskop Anders Wejryd förnekade i Ekots Lördagsintervju att det funnits en medveten tanke med att ta bort ordet "äktenskap": - Det finns ingen idé om att försöka gömma undan ordet "äktenskap". Man har utgått från en bra, fungerande ritual som skapades för välsignelse vid partnerskap och utvidgat den med löftena, och då har det tydligen inte blivit naturligt att lägga in det.

Och i Svenska Dagbladet reportage hette det att: Under våren väntas den nya äktenskapslagstiftningen träda i kraft, som innebär att även homosexuella par får vigas i kyrkan. Det betyder att den nuvarande partnerlagen försvinner.
– När Riksdagen nu inför lagstiftningen måste Svenska kyrkan se till att förbereda för det om de vill fortsätta att förrätta vigslar. Det tycker jag att de har gjort på ett bra sätt, säger Carina Moberg (s) ordförande i civilutskottet där frågan om könsneutrala äktenskap bereds.
I förslaget till den nya vigselordningen som gäller båda homosexuella och heterosexuella par, framgår att formuleringarna man och hustru byts ut till maka/make och "Ni har nu ingått äktenskap" kommer i fortsättningen att heta "Ni är nu äkta makar"
Den stora förändringen i den nya förordningen är att ordet äktenskap försvinner från vigselakten.
– Det är sorgligt och anmärkningsvärt att kyrkan vill ta bort ett ord som använts så länge. Det verkar som de tycker att det är ett ord som ska skyddas till vilket pris som helst, säger Ulrika Westerlund.

Svenska kyrkan ska genom sin ärkebiskop och kyrkostyrelse snart gå ut med en remiss om en könsneutral vigselordning. Som underlag väljer man trydligen ordningen för välsignelse av ingånget partnerskap och inte vigselordningen. Om äktenskapet mönstras ut och det ska vara alldeles precis lika för alla - vad händer då med möjligheten att bli man och hustru? Och ordet"äkta" vad står det för? Har vi inte rensat sådana ord tidigare?

Ibland mal kyrkans kvarnar synnerligen långsamt. Men i detta fall har det blivit skyndsamt bråttom. Innan det finns en ny lag att förhålla sig till. Innan landets riksdag gjort det lagligt med samkönade vigslar är Svenska kyrkan i färd med att justera sina ordningar. Det är omtänksamt och förutsende. Och får beröm av Carina Moberg (s) i Civilutskottet. Man sköter sig, tycker hon, och det måste man om man vill fortsätta förrätta vigslar. Innebär det då att det kanske är slut med vigslar för våra muslimska vänner, för Romersk katolska kyrkan, för alla Ortodoxa kyrkor och för de flesta av alla de gamla så kallade frikyrkorna?
Har Svenska kyrkan på samma sätt förberett sina vänner (!) i Borgåöverenskommelsen om vad man tänker? Kräver inte de ekumeniska avtalen och umgängesformerna att man för dialog också med dem och inte bara med Sveriges riksdag?! Sänd därför remissen till Sveriges kristna råd, Lutherska världsförbundet, Europeiska kyrkokonferensen, Kyrkornas världsråd och Kommissionen för Faith and Order. Sänd remissen till alla dem vi har ekumeniska dialoger och överenskommelser med. Till exempel till Anglikaner och Lutherska kyrkor inom Borgågemenskapen. Där har ju Svenska kyrkan skrivit på att hon ska: åstadkomma lämpliga former för kollegialt och konciliärt rådslag vad gäller avgörande frågor om tro och kyrkoordning, liv och tjänst...

Vigselrätten ifrågasatt

Vigselrätten har blivit en allt hetare fråga. Och det långt innan Sverige som land genom sitt parlament beslutat hur det ska vara. Oppositionen gör nu sitt drag för att försöka ta initiativet. Egendomligt nog har redan kyrkorna blivit bovar (eftersom flera vill undvika att stå för den legala delen av samkönad vigsel) trots att samhället ännu inte beslutat sig för hur det ska vara i framtiden!

Frikyrkosamfunden blir mer övertygade om att det enda rätta för dem är att avstå vigselrätten. Dagen skriver: Kyrkornas vigselrätt är en het fråga just nu. Många verkar luta åt ett avskaffande av vigselrätten som en lösning på många problem. -Staten bör sköta sitt och kyrkan sitt, säger Göran Zettergren, missionsföreståndare för Svenska missionskyrkan.

Och i en ledare kommenterar tidningen:Debatten kring äktenskapets framtida utformning tränger djupare in än aldrig så många laddade diskussioner om skattenivåer. Äktenskapet mellan man och kvinna har tusenårig tradition bakom sig och ändras inte i en handvändning utan att det får konsekvenser för den framtida kulturen. Här handlar det om både historia, religion och kultur, liksom om hur äktenskapet alltid har förknippats med familjebildning och barn.För många i den kristna kyrkan är äktenskapet i den här betydelsen instiftat av Gud, en uppfattning som också delas inom de stora världsreligionerna. I en överväldigande majoritet av länderna är äktenskapet exklusivt för man och kvinna.

Även Svenska kyrkan säger i sin handbok just det att äktenskapet är instiftat av Gud. Ska man ändra det behöver man en god teologisk begrundning. Enligt min mening saknas den allsidiga genomlysningen fortfarande, trots att man givit ut dokumentation och en omfattande bok i ämnet.

Historieskrivningen får en ny betydelse när man läser Oloph Bexell i SvD: När den kyrkliga vigseln gjordes obligatorisk genom 1734 års lag var Sverige ett religiöst enhetssamhälle. Det var naturligt att lagstiftaren överlämnade frågan om äktenskaps ingående till kyrkan.

Monopolet på vigselrätten fungerade fram till 1873, då staten som en konsekvens av ny lagstiftning delegerade den också till så kallade ”främmande trossamfund”.

År 1915 infördes ordningen med borgerlig vigsel för dem som önskade en vigselakt fri från religiösa inslag. Urholkningen av den kyrkliga vigseln har därefter påskyndats genom det utbredda samboendet och, under senare år, genom infö­rande av registrerat partnerskap.

Allt tydligare blir att det inte handlar om lika rättigheter för homo- och heterosexuella. Lika rättigheter har man redan. Nu gäller det att omdefiniera ett gammalt ord och besluta om att det skall få en ny betydelse. Och jag tycker att Oloph Bexell har rätt när han hävdar: Dagens komplicerade mönster av olika samlevnadsformer och familjebildningar motiverar en uppstramning av formerna för att ingå äktenskap.

Det kan alltså ske genom införande av en civil ordning för alla som önskar få sina relationer betraktade som äktenskap (eller vilket begrepp man nu vill använda) och som vill bli omgivna av det rättsliga skydd som idag tillförsäkras det formella äktenskapet.

Det rimliga är att lagstiftningen endast erkänner en enda form för att ingå äktenskap, nämligen en enkel registrering, inför statlig myndighet.

Den kyrkliga opinionen är inte entydig, långt därifrån. Men det är en betydande och växande (!) grupp som anser att det enda rätta är att staten återkallar sin delegation av vigselrätten. Då återstår för trossamfunden den andligt och religiöst motiverade akten för den som inte först eftersträvar legaliseringen av sin samlevnad utan som faktiskt verkligen längtar efter och vill ha bön och välsignelse.

Men frågan är ännu inte avgjord. Och DU har väl också en åsikt?