Könsneutrala äktenskap

Samkönade äktenskap vållar Svenska kyrkan besvär. Det är bra att biskoparna nu öppet börjar diskutera sina olika ståndpunkter. Det är nödvändigt att oenigheten blir synlig och biskoparnas inlägg visar verkligen hur djupt denna fråga delar och verkar splittrande i kyrkan. På dagens Brännpunkt i Svenska Dagbladet redovisar biskoparna Ragnar Persenius (Uppsala), Esbjörn Hagberg (Karlstad) och Hans Stiglund (Luleå) sina tankegångar i polemik mot Martin Lind (Linköping). Med stöd i en kristen människosyn och etik bejakar Svenska kyrkan de homosexuella i kyrkan och stöder relationer mellan två personer av samma kön i ett partnerskap som syftar till livslång kärlek och trohet. Paret kan få kyrkans förbön och välsignelse i en gudstjänst. Kyrkan bejakar också ett jämställt, heltäckande rättsligt skydd.

Om detta har det rått samsyn hävdade de tre och menade att denna samsyn inte alls kommer fram i Linds och Juvas artikel. Bibeln kallades i deras svepande inlägg för textsamling som vore den vilken liten antologi som helst. Så här skrev de: I den debatt som pågår kan tydligt urskiljas de argument som utgår från en speciell tolkning av Bibeln. Med hjälp av denna textsamling har man velat förhindra att människor behandlas likvärdigt, till exempel hindra samkönade par från att inkluderas i det som samhället kallar äktenskap. Det är inte något nytt fenomen att människor gömmer sig bakom tolkningar av heliga skrifter för att motivera en diskriminering eller särbehandling. I historien har sådana tolkningar förekommit för att bevara slaveri och dödsstraff, för att sänka fackföreningsrörelsen när den befann sig i sin linda och inte minst för att hålla fast vid kvinnans underordning under mannen.

Motargumentet från de tre biskoparna: biskop Martin Lind och ordföranden i RFSL, Sören Juvas... (SvD Brännpunkt 23/9) jämställer bibelargumentering mot äktenskap för samkönade par med slaveri, dödsstraff och kvinnoförtryck. Att en och annan teolog använt Bibeln förtryckande mot homosexuella ger inte stöd för påståendet.

Att frågan är het i dagarna handlar om Regnér utredning (SOU 2007:17) och att kyrkomötet pågår. Freågan är om kyrkomötet verkligen ska föregripa den remissrunda där stiftsstyrelser och domkapitel behandlar frågan? Enstaka motioner finns till detta kyrkomöte. Arhag/Holmgren vill att kyrkan ska avstå vigselrätten och Gibson har en liknande motion. Ska man binda kyrkan i en lärofråga bör man ha en uppsamling av synpunkter från stiften och församlingarna. Det som pågår när förslaget till en könsneutral äktenskapslagstiftning är ute på remiss (kyrkostyrelsen tar in svar från stiftsstyrelser och domkapitel) fyller endast delvis den funktionen. Där frågas ju inte efter hur man utifrån kyrkans tro och teologiska övertygelser ser på könsneutrala äktenskap.

I diskussionen struntar en del kyrkliga debattörer i tros och lärodimensionen och reducerar avgörandet till en fråga om för eller emot kärlek eller för och emot homosexuellas rättigheter (samma argumentation som Lind/Juvas använder). Där det förenklat svart-vita perspektivet lyfts fram har man oftast åsikten att det vi själva för stunden anser eller tycker vara gott eller rätt är tillräckligt för att binda det kollektiv en kyrka är. De ekumeniska hänsynstagandena och kyrkans tradition väger enligt detta synsätt fjäderlätt. Läser man Lind/Juvas artikeln noga argumenterar de trots bibeltolkningsinslagen huvudsakligen inte in emot kyrkan - deras artikel pläderar i den politiska frågan att man ska anta en könsneutral äktenskapslagstiftning. Vad det sedan kan komma att betyda i kyrkligt hänseende är nästa fråga och den behandlar de inte.

Svenska kyrkan kan inte utan grundliga överläggningar och samråd med andra kyrkor i Borgågemenskapen (mellan Anglikanska och lutherska kyrkor) och med kyrkor i Lutherska Världsförbundet, Europeiska kyrkogemenskapen och Kyrkornas Världsråd rimligen överge sin nuvarande hållning. Den är som kyrkans vigselritual framhåller: att människor skapades till man och kvinna och att äktenskapet dem emellan är av Gud instiftat.

Persenius artikel: Det är inte teologiskt möjligt att enbart definiera äktenskapet funktionellt utan hänsyn till kontrahenternas kön och roll när det gäller skapelsens fortbestånd.

Svenska Kyrkan kan inte lämna avgörandet i lärofrågor till den enskilde prästen. Det är att utelämna dem och att låta godtycket råda. Vigselakten eller välsignelshandlingarna måste hanteras som gemensamma angelägenheter, som en fråga både om kyrkans ordning och om dess lära. Att könsneutrala äktenskap lär komma i samhället är givet utifrån att det råder stor samstämmighet inom de politiska partierna (bortsett från kristdemokraterna och ett antal enstaka debattörer som har en annan hållning). Men eftersom det i Svenska kyrkan råder en så djup oenighet är den enda framkomliga vägen att Svenska kyrkan avstår från vigselrätten och firar gudstjänster där man ber och välsignar människors vilja till livsvarig relation och kärlek. Det lär stämma väl med hållningen hos resten av det religiösa Sverige oavsett trossamfund och religionstillhörighet.

Persenius artikel: Vigselplikt ska nämligen inte gälla för vigselförrättare inom trossamfunden men däremot för borgerliga vigselförrättare. Redan utifrån förslaget är diskussionen
om diskriminerande förhållningssätt från kyrkans sida i gång. Vi menar att förslaget om en
könsneutral äktenskapsbalk därför tvingar fram ett nej till trossamfundens vigselrätt.
Inför i stället obligatoriskt civiläktenskap, vilket betyder att alla par först ska ha en borgerlig
vigsel eller registrering av sitt äktenskap.

Äktenskap, Könsneutrala äktenskap, Biskop, Svenska kyrkan, Kyrkomötet, Borgågemenskapen