Hoppfull in i det sista

Lars Hagström
LIVET ÄVEN OM JAG DÖR
Albert Bonniers Förlag, 2001

Gallgångstumör en en cancer för mycket gamla damer. Därför blir det så annorlunda när Lars Hagström får bekräftat att det är den cancersjukdom han drabbats av. Han är 39 år, gift tvåbarnsfar, med hur mycket arbete som helst. 25 oktober 1999 uppsöker han närmsta vårdcentral eftersom han fått problem med sin avföring, med gula ögonvitor och klåda. Han sänds vidare till en ultraljudsundersökning för att man ska hitta den förmodade gallstenen. Det finns hopp, säger ultraljudsmannen.

Hagström instämmer, hopp finns det alltid. Därefter vidtar en lång räcka undersökningar. De återberättas med en distans som upptäcker även det komiska. Vid en endoskopiundersökning är allt iordningställt, folk överallt, skyddskläder, pipande apparater. Det är förväntan i luften. Med laserspel och rökbomber hade det varit som i stärnidrotten för nu ska läkaren göra entré. Hej, jag heter Magic Johnson, låter Lars Hagström läkaren säga, men invänder genast att riktigt så sa han förstås inte.

Sällan blir man inbjuden att så nära följa ett sjukdomsförlopp. Närheten ligger inte i precisa datum, mätvärden eller sjukhusinteriörer. Tvärt om är boken återhållsam med sådana hårdfakta även om här finns ett och annat om var, blod och avföring. Istället uppstår närheten genom öppenhet, genom att oron, rädslan, hoppet så omisskännligt är äkta.

Läsningen är som att föra ett samtal med Lars Hagström och de många klarsynta reflektionerna över allt sådant som har betydelse i en människas liv. Där finns uppväxt, arbete, sjukdom, vänner, musik och inte minst litteratur. Därtill möter man hos författaren en resonerande tro på Gud som inte alls har med känslor och upprymdhet att göra.

Med blick för det komiska och dråpliga tar Lars Hagström oss med in i den alternativa medicinen. Men skuggorna och sprickorna tränger efterhand in i berättelsen, i själva språket. Vad tjänar det till. Står den sjuke till slut med en burk alternativ melass, övergiven och medveten om att den här gången blir det nog ingen lycklig fallbeskrivning i reklamen?

Hagströms bok slutar med några ord och en psaltarpsalm. Här hans egna avslutande tankar:Hur slutar en sådan här bok? Naturligtvis med att jag blir frisk – eller dör. Jag vet inte vilket det blir. Min prognos är urdålig, statistiken kass och jag blir konstant sämre. Men det finns alltid en chans. Vad som än händer, hur illa det än blir, finns det alltid en chans. Jag hoppas få vinna livet, även om jag dör.

Hoppfull in i det sista. Och med en generositet i anslaget som gör detta till en läsupplevelse, viktig inte bara för dem som har anledning att i arbetet fundera över kampen mellan liv och död, utan angelägen för de flesta av oss.

Andra bloggar om: Recension, Bonniers, Lars Hagström, Cancer, Liv och död, Livet även om jag dör