Läser predikoturerna för en ort ett bra stycke landsväg hemifrån. Knappt en högmässa så långt ögat nådde. Kortformer för söndagsgudstjänst, söndagsmässa eller kort och gott gudstjänst. Här och där andra hemgjorda varianter. Det mesta tycks gå an. Men jakten på den försvunna högmässan borde snarast inledas!
Svenska kyrkans handbok används som ett gudstjänstens ark för att klippa och klistra. En verktygslåda ur vilken man väljer friare än fritt. Detta är mitt intryck. Ska nog undersöka saken bättre. Se om det verkligen kan stämma? Läsa regelbundet och börja anteckna.
Det verkar inte som särskilt många domkapitel tar saken på allvar. De tycks mera irriterade på dem som vill ha kyrkan tradition intakt, men med möjlighet att ösa ur den ännu större och äldre kristna kyrkans rika och historiska arkiv. Svenska kyrkan en brokyrka, sa man förr med stolthet. Svenska kyrkan som överbryggade internationella skiljelinjer och berömde sig av goda relationer med Konstantinopel, Rom och Canterbury. Idag är klimatet på den fronten mera kylslaget.
Konstateras kan att det inte är samma stolta klang i de ekumeniska orden som förr. Och inte samma drag i dialogen med andra kristna. Det är roligare och betydligt mera exotiskt att hålla hand med andra.
Det förefaller som om tiden som staligt verk innebar att Svenska Kyrkan höll sig till den religiösa agendan . Som skolbarn och sedemera vuxen konstateras att kyrkan fungerade i församlingarna.
SvaraRaderaSkolan och inte minst söndagsskolan innebar att elever fick en grundlig uppfattning hur Kristendomen var tänkt och dessutom fungerade.
Under senare tid blev anpassningen till det sekulära samhället mer påtagligt. Man vågar kanske uttrycka det som om Svenska Kyrkan alldeles frivilligt började acceptera klara avsteg från kristendomen.Nu har vi kommit så långt att nya tolkningar å ena sidan betraktas som helt i sin ordning under det att andra belagts med "straff-mobbing"
Svenska Kyrkan borde kanske bestämma sig för en rak linje och beskriva varör en klockren tolkning betraktas som olämplig.
Sedan beskriva varför på tvärs gående tolkningar är helt OK.
Själv är jag sekulärt vankelmodig.
Ett exempel. Den nya äktenskapsbalken ger alla med avtal om samlevnad i familjeformer lika villkor vare sig de är borgerligt eller kyrkligt äktenskap det gäller. Det är bra! Men kyrkan borde svara på varför de nödvändigtvis måste sammanviga enkönade par ENLIGT SIN KRISTNA TRO.
Ställ det emot kvinnoprästfrågan. Min uppfattning är att det är lika bra med män som kvinnor i prästämbetet, Men varför är det omöjligt att svälja det där med Nattvardsgudstjänsten när när man köper äktenskap i SvK mellan samkönade par?