Tänk om vi kunde ta tillvara på alla förmågor de pensionerade biskoparna har! Hon sa det med eftertryck. Sedan såg hon uppfordrande på mig som om det berodde på mig att även biskopar ska gå i pension.
Jag tänkte att det är väl få människor vars gåvor så tas i anspråk som biskopars. Men kontrasten mellan aktiv tjänstgöring och pensionärslivet kanske blir större för dem. De är vana att stå i centrum ofta. Och sedan blir det bara ibland. Men det sa jag inte. Istället höll jag med om att de har erfarenheter som inte bara kyrkan borde ha glädje av. Men så flög det i mig: Men först borde vi verkligen ta tillvara all den erfarenhet som alla vi vanliga har. Den gamle chefredaktören i mig muttrade: någon borde undersöka saken och skriva om det slöseri vi ägnar oss åt när förvärvad kunskap tillåts förfalla och ligga i träda.
Han där borta har varit i utlandstjänst flera gånger, sa jag. Och utan att tänka mig för pekade jag på honom. han såg förvånad ut, men log sedan. Hon nickade för hon kände honom. Han har fått hålla några föredrag – för syföreningar och pensionärssamlingar. Men det han lärt sig bryr sig knappast någon om. En gång fick han visst hålla en föreläsning på en kurs också. Men sedan blev det tyst. Nu var det min tur att se uppfordrande på henne.
Jag började få upp ångan. På något sätt hade hennes omtanke om de pensionerade biskoparna rört vid ett sedan länge undanträngt engagemang . I kyrkan är andras erfarenhet ingenting värd, så tänker alltför många. Upparbetad kunskap, fungerande nätverk frågar man inte efter.
Hur många av dem som har möjligheter att ta tillvara andras erfarenhet gör det? De som utser arbetsgrupper i kyrkomötet eller på stiftet, använder de Dina kunskaper? Blir Du tillfrågad att vara med när kontrakten gör något? Får Du föreläsa, skriva, berätta? Nej, nej, nej är de flestas svar. Jantelagen, brukar de sucka. Så jag tror inte längre att jag kan något som kyrkan har nytta av, lägger några till. Man blir liksom värdelös...
Människor må ha varit ute som missionärer eller verkat som akademiker, ha arbetat som folkrörelsemänniskor eller läst in sig på ekumenik, Ha haft ett samhällsengagemang eller utövat ett specialintresse. När jag ibland frågat dem om de känner sig uppskattade för sina förmågor och om de blivit tagna i anspråk blir svaren lika som karbonkopior. Nästan ingen har frågat efter deras förmågor eller velat ha deras kunskap. Det finns ingen i kyrkan som vill ha det jag har att erbjuda och det jag kan, blir den sorgliga reaktionen. Vet Du hur det känns, brukar de fråga. Då nickar jag bara.
Kunskapsbank finns ingen. Talarförmedling har vi inte. Tankesmedjor ägnar vi oss inte åt. Teologiska verkstäder finns inte. Men vi är strängt sysselsatta. Vi håller på att uppfinna hjulet. Igen och igen och igen.
Andra bloggar om: Jantelagen, Kyrkan, Biskopar, Tankesmedja, Teologi, Ekumenik
Ja du... det där är allt sant. Nån sa vid något tillfälle att det är en liten liten grupp som kallar varandra som föreläsare och talare. En liten grupp som får ge ut böcker på Verbum...
SvaraRaderaJag vet inte om det är riktigt så. Men något ligger det i det. Och som SKUT- prästen du beskriver så har nog många upplevt det. Visst en artikel... ett föredrag.. en intervju... sen faller allt man kan och skulle kunna ge, i glömska...
Att få bli tagen i anspråk för det man kan och är bra på är viktigt för välmåendet. Vi är inte så bra på det i kyrkan - kanske ser vi varandra för mycket som konkurrenter?
En av mina bästa påhitt i församlingen var när jag plockade ihop ett gäng nyligen pensionerade yrkesmänniskor och gav dem ansvar för frivilligarbetet... en civilekonom, en fil.dr, ett par lärare, en kokerska, en tjänsteman från försäkringskassan... en chaufför. De fick fortsätta vara betrodda, vuxna och använda sina kunskaper. De har gjort ett fantastiskt jobb. Vi har ca 12% av ortens befolkning engagerade i frivilligt socialt arbete... och de har roligt och mår väldigt bra av att vara igång!
... mycket intressant och relevant blogginlägg.
SvaraRadera- Hur kommer det sig att stadsmissionen har kö av frivilliga medan vi i kyrkans värld antingen saknar de ideella eller har placerat dem inom de fyra K´na (kyrkkaffet, kören, kyrkbänken,kyrkorådet)
Igår var jag i Karlsborg och pratade omkring dessa frågor. Imorgon åker jag till Karlstad, fortsätter till Kristinehamn på tisdag för att sedan besöka Ryds församling på onsdag.
Detta skriver jag dels för att visa att dessa frågor har ett oerhört stort intresse men framförallt för att uppmuntra alla möjliga initiativ till tankesmedjor omkring delaktighet och engagemang i Svenska kyrkan.
Jag har förmånen att arbeta med dessa frågor inom Ideellt forum och vill gärna sprida goda exempel, goda initiativ och bidrar gärna där kan.
www.ideelltforum.se