Även de universitet som idag är stora och mäktiga institutioner har varit små. Någonstans har det börjat och sedan har det fortsatt. Men det finns en förskräckande oginhet i den akademiska världen. Vi och dom andra. Vi de äldre och de nya. Vi stora och de små.
Den som trott att där i kunskapssökandet, i utforskandet av sammanhang och mening, är man storsint och inbjudande, intresserad av dialog och kunskapssökande, kan öppna ögonen nu. Då ser de hur någon akademisk Sven Dufva ställer sig som väktare på universitetsbron. Och klubben av gamla universitet, och läkarutbildare, släpper inte en nykomling över den hur välformulerad och genomarbetat klok den ambitiöse nykomlingen än må vara. Privilegiesverige ska ju vara avskaffat, har man fått lära sig. Men det gäller kanske inte för universitet och utbildare av blivande läkare?
Sämre svar än det prövningsgruppen presterat, den som undersökt Örebros ansökan om att få anordna läkarutbildning, får man leta efter. Läs och begrunda och fjällen faller från ögonen. Elakt, infamt och påfunna struntsaker. Vad hände med akademisk stringens, med det evidensbaserade, med reliabilitet och signifikans i argument och språk? Hm, tänkte inte på det, sa Bill. Tänkte inte, sa Bull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar