Tiden går och vi med den

Tiden är det vi vet att vi har. Den är som den är. Att säga jag inte har tid, lär vara dumt. Det finns vissa påpekare som alltid påpekar jut det. Tid är det enda Du har, säger de och ler som om man inte hade masser av saker att ordna och ställa med. Det ska dammas, tvättas, handlas, sammanträdas, dokumentars, korresponderas, övertalas, bes och bekännas, läsas texter, nöjestittas, mildras och läggas till rätta, skrivas promem... ja PM alltså. Och så vidare klockan runt.

Felet är inte tidens utan ligger hos den som inte riktigt förstår sig på hur lång tid olika saker tar. Tidsoptimister är ju egentligen ett slags tidsmissbrukare som inte klarar att respektera sin egen eller vår gemensamma förflyttning mot framtiden (nya tider).

Ändå, här kommer det: jag har inte haft tid att skriva på bloggen. Har INTE haft tid. Uppgifterna är fler än bloggaren klarar att hantera. Så blir det fel och galet. Och inget bloggande, än mindre den dagliga dosen av nyhetsmaterial. Den stund då en ivrig bloggare kan få korn på en debatt som lockar, ett inlägg som retar, en åsikt som kliar.

Också denna bekännelse är tillkommen under tidspress. Dessutom tidskrävande framhamrad med pekfingarna. Någon hela handens fingersättning blev jag aldrig begåvad med. Inga skrivmaskinsklasser har kommit i min väg. Jag tror inte ens att det fanns skrivmaskiner i Visbys skolväsende annat än hos skolstyrelsen och på rektorsexpeditionen. I alla fall syntes inga skrivmaskiner någonsin i något enda klassrum. Då präntade man skönskrift för hand. Och läraren fick ständigt fråga -och vad står det här? Och när man troskyldigt berättat blev det färgglatt minsann. Marginalerna lyste röda av små kommentarer som syft. , mb. eller komm. Det vill säga syftningsfel, meningsbyggnadsfel eller kommateringsfel. Fel var det. Och mycket. Bockar markerade alla genvägar jag tagit vid stavningen. Men för mig gav det anledning att begrunda varifrån seden att göra en bock kom. Var hade bocken uppfunnits som tecken för misstag och fel? Varför denna linje med en rät vinkel på, denna språkets obändiga fönsterhake?
Några får leva med bock i kanten inte bara texter utan rent av i sina liv. Synd kan förvränga och förvanska, vårt sätt att leva kan skada och göra illa. Men med vilken rätt sätter vi en bock i andras marginaler?

Så nu sitter jag med tidspress och hamrar på ett tangentbord. Men det står väl inte på så får vi talstyrda tangentbord. Hur ett sådant nu skall klarei eijn u annen diftång föir u int talei um treifttångarna. Dein dagen tar vi det problemet.

Du som orkat så här långt - har nog också tid att eftertänksamt grunna på den egna tidsanvändningen. Måste man, dvs Du, alltid vara så verksamt aktiv? Vilket väl inte hela tiden är samma sak som att lyckas bli effektiv... Hur styr man sitt liv så att tidstillgång och avsedda görmål och uppdrag går i takt?

Så en tid framöver blir det ojämna besök i bloggverkstaden. Under tiden hoppas jag på annat. På att det finns en annan tideräkning. Och kommer då och då ihåg Psaltarens ord: Tusen år är i dina ögon som den dag som förgick igår, som en av nattens timmar. Och tänker understundom även på orden i Bergspredikan: Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.

Dock, jag ger inte helt upp mina egna ansträngningar. Försöker till exempel vara så tråkig att klockorna stannar. Lyckas jag så lär du märka det. Eljest har det väl hänt något annat av mera apokalyptisk natur.

Tankefrihet är för stunden - tankar för framtiden

Tankefrihet har vi betonat i vårt land. De senaste dagarna har begreppet fått en ny innebörd. Från frihet att tänka de tankar man vill har innebörden drastigt hamnat i en annan ytterlighet: friheten från tankar.

Visserligen finns det i za-zenmeditation en teknik för att tankens grepp lossas. Tankarna får komma och gå och man lär sig undvika att fastna i bearbetning av tankegods och problem. Just där i meditationen förlorar vårt ständiga bedömande och värderande greppet om oss. Vi slipper tänka och känna att det var bra, och färgen där ful och golvet repigt och hälsan vacklande etc

Vi får för en stund bara vara och det som finns undangömt i vårt undermedvetna får en möjlighet att komma till tals. För en kristen kan där också anas Guds närvaro. Meditationen blir ett varande inför Guds ansikte för att Guds röst ska kunna höras. När våra egna inre röster börjar komma och gå, stiga upp och försvinna bort öppnar det för den radikalt onnorlunde, för en annan närvaro, för annat...

Svenska Dagbladets serie om tänkandet, om vårt jag och om självet har bearbetat tankarna och grubblet. I den ges många viktiga synpunkter kring vårt jags förmåga att fästa i tankar och funderingar (grubbel) istället för bortom dem.

Men som skeptiker får jag nog slänga med brasklappen att problemet inte gäller detta att vi tänker. Vi människor lider mer av att vi tänker för litet, för ostrukturerat och oinitierat. Vårt tänkade är inte parat med mognad och visdom. Frihet från tankar är en utomordentlig metod för stunden men för att bygga ett samhälle och förändra en värld behövs det inte mindre tankar eller färre tänkare - utan fler och bättre tankar och klokare tänkare!