Vår och vinter

Att se påskliljorna på marken bredvid Boo slott och kyrka blev målet för 1 majutflykten. Slottet renoveras men är rödaktigt rosa bakom ställningarna. Och att besöka påskliljecaféet i lärdomens tempel. Skolan som den Hamiltonska släkten drev fram i sin bildningstörst. Små frösådda och lökdelade, självspridda påskliljor. Överallt ängar av vitsippor. Vägreanr vitprickiga av blommor. Vem lärde oss att det är vackert? Visste vi det av oss själva efter vinterns allt solkigare drivor?

Våren får tack och lov några extra dagar genom den kyliga luften. Ingen kan riktigt trovärdigt suckande säga: ena dagen vinter och vips var våren över, allt gick så fort! Det pågår ju nu vårens erövringståg som envist rör sig mot norr. Då berättar radion att det snöar i Lappland!

Och kvällssamtalet från Kimberley i Sydafrika berättade att hösten nu övergår till vinter och kallt väder. Vilken värld!

Påskriset i högsta hugg

Signerade vykort är en egen gren av samlandet. Detta färgranna påskkort har en gång skapats av Sigrid Sundius-Dahlström. Vill man se ett urval av hennes kort kan man titta in hos Leopolds antikvariat.

Med påskriset i högsta hugg balanserar flickan på det enorma påskägget. Påskriset sägs ha sitt ursprung i att Kristus gisslas på långfredagen. För århundraden sedan gisslade man om morgonen för att bli delaktig i Kristi lidande. Sedan har sedan vadnrat och tagit sig olika uttryck, t ex som fastlagsris prytt med fjädrar eller färgade pappersblommor. (Albert Eskeröd: Årets fester)

Påskliljorna blommar och vårbyxorna med tröja antyder att värmen återvänder. Men ännu kan det bita av kyla som pälsmössan signalerar. Men påskhälsningen utdelas med en öppen famn som uttryckligen välkomnnar en Glad Påsk!

Himmelsk vårdcentral

Hängde på mig vinterns skinnpaj (så kallades de fränaste skinnjackorna i ungdomens vår) och knallade ner till vårdcentralen i god tid. Infann mig där 07.40 och redan väntade 5 människor på att dörren till väntrummet skulle öppnas. Efterhand samlades allt fler i primärvårdens kö. När vi var vid pass 10 personer dök en kvinna upp och utbrast spontant när hon fick syn på oss som väntade på att få komma in: Kors, här är ju mer folk än i kyrkan.

Det kunde ju ha varit en svidande kritik mot församlingar som samlar sisådär en 9 personer till sina gudstjänster. Men jag förstod genast att folk i kyrkan stod för en stor och betydande mängd människor.

Sedan kastade hon ett öga på väntrummets låsta dörr och sa: Och pärleporten är inte öppen än!
Men efter en evig väntan kom, som genom ett under, alldeles strax (07.50) en kvinnlig S.t Per och släppte in oss alla!