Bristen på högmässor

En bekant låter mig få veta att det råder brist på högmässor. Kortgudstjänster står däremot högt i kurs. Med kort o, betoning på snabbt. Man får fara vida omkring för att finna en högmässa i Svenska kyrkan.

Skulle sommarens tid göra den sedvanliga lovsången till Gud seg och utdragen? Obehövlig? Misstanken infinner sig att det kan handla om de anställdas egen brist på tilltro till det man förr kallade en "fullständig högmässa" med HHN. Herren Heliga Nattvard!

Kyriet hoppar vi över. I sommar vill vi slippa elände och nöden i välden. Ingen ska väl behöva höra ropen om förbarmande. Gloriat förkortar vi. Änglasången i julnatten sparar vi till vinterrusk och mörker. Beredelseorden inför syndabekännelsen blir summariska. Så vinte börjar fundera över vår egen livsföring och över synd och ondska. Trosbekännelse. Äsch. vi sjunger en liten trallvänlig visa. Däremot ska det bli en predikan. Om allt möjligt. Ett kåserande litet tal om sommaren. Och Guds fria natur. Dit vi alla redan längtar. Så vad gör vi här egentligen...

Nattvarden sparar vi. Till en annan gång. Då när alla har vant sig vid kortkort. Eller också gör vi inte det. Men vi får nog spola flera av momenten där också. Vi läser något instiftelseord och sätter fart. Till det som hägrar. Bad, hängmattor eller vad det nu kan vara. Men några letar envetet vidare. Efter en högmässa. En gudstjänst som håller måttet! Glad sommar!

Glad midsommar!

Midsommarhälsningar flyger runt på bloggarna. Här en som fanns i ett vykortsalbum. En idyllisk midsommar! Visserligen med en frånvarande barnafar, eller manlig förebild som det mer neutralt heter numera.

Löftesrikt ligger ekan vid den spegelblanka sjöns strand. Med glada miner plockas allsköns blommor. Flitigast en liten gosse. Det tyder på att de inte hållit på så länge. Och den minsta som sitter på mammas axlar viftar triumaftoriskt med sin lilla bukett. Möjligen skall blommorna pryda den midsommarstång som lagts inom räckhåll uppe till höger i bakgrunden. Eller bindas till kransar att pryda små huvuden?

Ängen prunkar. Allt verkar grönska. Och vädret ter sig varmt och gott. Men som vid alla stora helger tornar möjligen molnen upp sig i fjärran. Betraktar man himlen ser man att det mörknar. Men inte än, inte nu.

Midsommar kan firas som en Glad Midsommar. Och Midsommarhelgen är inte över än. Dock blev årets midsommar på många håll en blöt historia. Regn och rusk. Knappast någon värme att gå barbent och ärmlös i.

Likafullt: En fortsatt Glad Midsommar!

Vi klär oss som i februari

En kylslagen midsommarvecka får oss att klä på oss som i februari eller mars. Halsdukar och rockar återbrukas. Och cyklister har åter vantar - åtminstone morgon och kväll. Blåfrusna stackare med bara ben huttrar i vinden.

Inomhus sjunker (kan felstavas sjunkner) temperaturen. Det är levande ljus och plattor på spisen som får kompensera att fjärrvärmen tvärstannat. Vi huttrar och slår åkarbrasor, vi byltar på oss och lufsar omkring som loppmarknaders textilavdelningar. Och undrar, vad är det som hänt?

Hurra, det är den svenska sommaren som kommit!

Förslag till nya sommarpratare

Hela världen är full av sommarpratare. Inte tiger vi under denna ljuvliga årstid? Den är som gjord för samtal. Många finns som hamnar i Sveriges Radio, tar över P 1 som påannonsen ibland lyder. Ändå kan man sakna vissa röster. Sådana som har något att säga utan att ha lyckats bli just ett sådant namn som hamnar på listan för tala och spela musik i radio, i Sommar.

Utan att nämna namn kunde jag önska mig någon ur följande yrkesgrupp eller sammanhang som jag vill höra. En av serietecknarna (som alla läser i SvD), en kyrkomusiker, en ungdomsgårdsarbetare (från Örebro), en rockskolegrundare (från Polen), en pensionerad tv-producent från livsåksådningsredaktionen, en fd chefredaktör för Kyrkans Tidning, en eritrean bosatt i Sverige, en kustbevakare, en gösfiskare i Hjälmaren, en konstnär som gör stora skulpturer i brons, ett tidningsbud, en tidningstryckare, en trubadur som kommit fram från frikyrkan, en SKUT-präst, en imam, en imamutbildningsutredare, en kulturchef på en storstadstidning, någon skådespelare i en lokal ensemble, en kyrkogårdschef, en operadirigent, en radarkunnig, en kyrkomusiker till, en sotare och varför inte den som är ansvarig för den mycket kritiserade sophämtningen på Gotland, en jingelmakare, en pensionerad biskop, en domkapitelsledamot, just det, en riktig domkapitelsledamot och en ortodox munk från Vallamo.

En stadsmissionsansvarig, en bloggare, gärna en ganska stillsam sådan, en storstadsdiakon, en omslagstecknare, en kyrkoarkitekt, en arkeolog, en litteraturvetare som är expert på existensialismen, naturligtvis en förpackningsuppfinnare, en sedeltryckare och en skatteexpert från finansdepartementet. Sedan får det räcka. För dagen, alltså.

Vi tänker på slutet genom att inte tänka

Likheterna mellan semestern och livet är uppenbara. Vi vet att det ska ta slut. Knappt har semesterdagarna börjat ticka så räknar vi dysterkvistar ner mot dagen Då vi måste återvända till arbete, skola eller vad det kan vara.

Vi har svårt att bara vara glada. Men vi övar oss genom förträngning och flykt. Gläd dig idag, imorgon ska du dö, sjöng vi med de gamla orden inför studentskrivningar och tentamina i en avlägsen tid. Vi rörde vid hotet och lämnade otäckheterna sedan, åtminstone för en liten stund. Glädje och sorg. Idag mot imorgon. Nu mot ett hotande: men sedan. Så är då drömmen att fånga dagen också ett stycke förnekelse av det som måste komma. Evigheten nu!

Olika strategier kommer till användning. Många av oss tänker på semesterns slut genom att undvika tänka på den. Så fort tanken gör sig påmind att detta snart är slut så gör vi processen kort. Risken för tungsint grubbleri vänder vi ryggen genom att byta ut den uppstickande insikten mot någon annan tanke. Idag skall jag i alla fall... bada, läsa, snickra, måla, fotvandra eller bara vila mig lite.

Febrilt famlar någon efter boken där flykt från allt som pockar på erbjuds. In i fiktionen. Simma ryggsim i fakta. När den volymen är utläst och slut ligger en annan redan och väntar. Som ett slags extra semester. Som ett nytt liv. Men det hoppar vi över och funderar inte på just då.

Förresten, nu ska jag faktiskt...