Ordets gudstjänst

det finns ord

som perforerar seklerna

på sin väg till

öra, hjärta, hand

översinnliga strålar

från den Ende

genom mänskliga prisman

tänkta och nedskrivna

låter de stämbanden vibrera

i rummet där man hör

vokaler och konsonanter

samlade till Skrift

härolder och budbärare förkunnar

hören Herren

hör, Herren är en

i begynnelsen

hör himmel, lyssna jord

det hände sig vid den tiden

att väg röjdes

gör, gå, ta, arbeta, älska, följ, se

bryt ner, bygg upp, plantera

hatet och fiendskapen gav aldrig upp

smittsamt och dödligt

då blev försoning till

oförtjänt nåd

bagaget som samlats

där alla syndens

förlamande stenar lagrats

mer än det fanns ork att bära

lyftes av

det heliga budskapet

det sanngoda och genomglada

buret genom sekler

i tjänares mantelveck

viskat i skymning

och i förföljelsens natt

högtidligt lyfta

bär fromma händer

genom tiden

ner längs gången
på en sliten matta

det som lever

i vördat ord 

för folket, det församlade 

proklamerades räddning

de rätade ryggarnas evangelium

fick stenpelares kapitäl

att knoppas och slå ut

de välvda bågarna

och valvens girlanger

att kaskadera

himmelsblomma evighetsblått,

sommargrönt och kärleksrött

En röst hördes

så lyder det heliga tilltalet

som har gått in för landning

just här och nu

hela skapelsen svarade

med en röst

tack och lov

tillbaka ner från

hängivelsens berg

leder orden

krassa och kärva

bort från flykt och fantasi

tillbaka in i utsatthet

där man i benådade ögonblick

kan se

se människan

med Guds ögon