11 februari 2009

Vigelrätten blir kvar - det har partierna bestämt

Det politiska kyrkomötet har redan bestämt sig - vigselrätten blir kvar. Hela diskussionen är en icke-fråga. En dans för gallerierna. Det får man veta i tidningen Dagen. Och man får helt klart för sig att det är riksdagspartierna som ÄR Svenska kyrkans högsta beslutande organ. Därför kommer de inte att tillåta något annat beslut än en följsamhet mot det avgörande för könsneutrala äktenskap som riksdagen har planerat under våren. Vigselrätten ska vara kvar, lyder ordern.

Dagen skriver bland annat: Kyrkomötets största nomineringsgrupp Socialdemokraterna, med 71 av 251 mandat, har varit helt överens om att kyrkan fortsatt ska ha kvar vigselrätten.-Jag anser att Svenska kyrkan ska behålla vigselrätten, och att det är väl förenligt med en könsneutral äktenskapslagstiftning, säger Olle Burell, Socialdemokraternas gruppledare i kyrkomötet.
Han fortsätter:- Jag är förvånad över att nio biskopar utan förvarning går ut så hårt i den allmänpolitiska debatten och presenterar en åsikt i strid med vad det finns majoritet för i riksdagen. Det enda parti i riksdagen som vill att kyrkan ska avsäga sig vigselrätten är Kristdemokraterna. Dessutom beslutade kyrkomötet 2007 att kyrkan vill behålla vigselrätten.
Och Centerpartiet har gått på exakt samma linje: -I vår grupp har vi varit helt eniga om att kyrkan ska ha den juridiskt bindande vigseln, och att vi bejakar en könsneutral äktenskapslagstiftning. Vi vill inte ha något civilrättslig registrering hos Skatteverket som de nio biskoparna föreslår, säger Karin Perers, gruppledare för Centerpartiet i kyrkomötet.

Kyrkans Tidning redovisar också partiernas reaktion. Tydligt är att partierna inte kommer att ta hänsyn till de 9 biskoparnas synpunkter som dessutom anses ha kommit alldeles för sent.

Camilla Grepe, humanist, raljerar på sin blogg över kyrkans velighet. Det hon nogsamt undviker att diskutera är förhållandet mellan de politiska partierna och Svenska kyrkan. Av det förhållandet kanske hon kunde lära sig ett och annat om de verkliga politiska realiteterna när det gäller samhälle och religion.

Hon skriver: Nu vet vi att Svenska kyrkan har haft lite svårt att anpassa sig till den nya rollen som fristående trossamfund. Att inte längre per automatik vara en statens tjänare och förlängda arm vänjer man sig inte av med i en handvändning. Det är rent av lite av det klassiska (svär)föräldraproblemet: Att inse när man ska hålla käften, hålla sig på sin kant och låta nästa generation bestämma själva över hur de ska leva sina liv. Det är smärtsamt och djupt mänskligt på samma gång. För här riskerar kyrkan att snart stå med enbart sin välsignelse, men tvingas inse att det ofta är den faktiska nyttan som avgör om tjänsterna efterfrågas eller ej.

En ledarkommentar i Dagen tänker kring de 9 biskoparnas inlägg. Kan det betyda att det blir tyngd i vågskålen för att avsäga sig vigselrätten? Biskoparna skulle i läronämnden kunna göra frågan till den lärofråga den egentligen är - men vill de? Och har biskoparna tillräcklig tyngd för att rubba ett partimärkt kyrkomöte? Inte ens en ekumenisk insats från andra kyrkor skulle nog kunna rucka på partilinjen - för sådana relationer tillåts inte heller väga tungt. Farhågorna på sina håll i kyrkan lär man alltså inte ta hänsyn till. Kyrkomötet är troligen för upptaget med att ta andra hänsyn. Kyrkans enhet blir alltmer en övertalande skönmålning och inte en realitet.

Hur anpassar en kyrka sig till en fri roll? Hur blir den oberoende av staten om den samtidigt hålls i järngrepp av de partier som bär upp Sveriges riksdag? När kyrkan talar hör man ibland en mycket tydlig klang av statsbärande partiers dialekt och en ton av auktoritär myndighet. Släpp Svenska kyrkan fri - det är hög tid?

4 kommentarer:

  1. Med tanke på den situation vi har i SvK idag (och med tanke på mentaliteten hos de i kyrkan styrande som upprörs över att en biskop inte uppför sig som riksdagens talesperson) så ställer jag mig ibland frågan om SvK kan kallas episkopal. Hur definieras egentligen en episkopal kyrka? Borde inte ett minimikrav vara att biskoparna kan och får leda de heliga, uppmuntra och tillrättavisa och att vaka över att den apostoliska tron förblir oförvanskad? När en biskop i praktiken och teorin är helt utan inflytande över kyrkans tro och lära, är då kyrkan fortfarande episkopal?

    SvaraRadera
  2. Ditt inlägg är mycket klarläggande.
    Partiernas påverkan är för stor.
    De har själva valt det - försöker övertyga mina partivänner, att avstå nomineringar men deras (M) motiv är högtstående " alla andra gör det". Förhoppningsvis föreligger möjligheten att tillrättalägga allt till nästa kyrkoval. Regeringen vägar inte att överta vigselrätten!

    SvaraRadera
  3. Det är väl i o f sej en himmelens tur eller välsignelse, Simon, att biskoparna har så pass lite inflytande över kyrkans tro och lära som de (på ett sätt) har ;o).

    Men visst - det ter sej ju tragikomiskt att inte ens de (ofta) på politiska grunder tillsatta biskoparna anses tillräckligt pålitliga för att få ha något reellt att säga till om.

    Svenska kyrkan har som jag ser det inte längre några biskopar - bara stiftschefer.

    SvaraRadera
  4. Tack Lars, för att du i denna fråga är allt annat än stillsam!

    "I denna värld, så fräck och dum,
    må mycken vrede hava rum,
    och det är skam att vara ljum."

    SvaraRadera