Utdrag ur en artikel, På partipolitikens lerfötter, publicerad i senaste numret av tidskriften NOD:
I Sverige har kyrkans nationella karaktär gjort det möjligt för sekulära politiska krafter att ta makten. Svenska kyrkan fungerar som en religiös statsapparat för folkets moraliska fostran. Vilket en gång i tiden var ett argument inom frikyrkorna för att inte fullt ut klippa banden till Svenska kyrkan. Så kan man förklara fenomenet att många frikyrkliga personer har haft dubbelt medlemskap. Svenska kyrkan sågs inte som ett verkligt trossamfund, alltså kunde man stå kvar.
En historisk förklaring till den omfattande tillhörigheten är århundradens obligatorium att höra till kyrkan. Svenska kyrkan tillhandahöll det kitt som höll nationen samman och var ofta det främsta uttrycket för nationell identitet och samhörighet.
När religionsfriheten fick genomslag (Religionsfrihetslagstiftningen 1951) behölls många band mellan kyrka och folk. Medlemskap i kyrkan var inte en religiös bekännelse utan hade karaktären av ett medborgarskap. Oavsett livsåskådning förblev många medlemmar i kyrkan. Som psalmen påstod: ”Fädernas kyrka i Sveriges land, skönast bland samfund på jorden…” Här fanns en relation till folk och nation som de politiska partierna slog mynt av. Kyrkan var och är för betydelsefull för att tillåtas vila i de frommas kyrkliga händer och styras utifrån tro och teologi. En farhåga är vad en samhällskritisk kyrka skulle kunna åstadkomma eller ställa till med.
Trots att kyrkan försvagats och inte längre har samma betydelse för folk och nation är den en inflytelserik institution. Frekvent har partierna framhävt sin breda förankring i det svenska folket. Man har sett sig som demokratins garant. Att demokrati kan flyta i andra strömmar än partipolitiska verkar okänt. Kyrkans medlemmar är mångdubbelt fler än partiernas samlade medlemstal. Kyrkans koloss styrs egentligen av partipolitiska minoriteter. Men partierna räknar förstås hela väljarkåren som ”sin”.
De stora partierna har hävdat att de icke aktiva medlemmarna i Svenska kyrkan måste företrädas. De passiva tas till intäkt för att driva kyrkan i riktningar som partipolitiken gillar. Så byggs kyrkan på dem som befinner sig långt ifrån dess aktiva centrum. Genom sådana synpunkter skjuter man in en kil mellan aktiva och icke aktiva. Är det diskvalificerande att vara kyrkoaktiv kristen? Tydligen, de troende ska inte få utrymme att leda kyrkan. De behöver istället begränsas och kontrolleras.
Elit är ett ord som flitigt använts som tillmäle om präster och kyrkokristna. Eliten, elitisterna, får inte ta makten. Man märker den kristendomskritiska glidningen. I idrottsliga sammanhang är breddidrotten självfallet viktig. Men ingen skulle komma på idén att de idrottsintresserade måste kontrolleras, de som går på elitseriematcher, eller de aktiva utövarna, därför att de formar en elit.
I de politiska partierna råder en annan ordning. Där får inte vem som helst av sympatisörerna vara med och styra. De som sitter i beslutande organ är uteslutande de politiskt aktiva, de som vaskas fram inom rörelsen. Och man utses till nationell nivå, t ex kongresser, som representanter för den lokala nivån. De minst aktiva och deras åsikter får inte avgöra partiets linje.
I partierna duger eliten - men inte i kyrkan, där ska det vara på motsatt sätt. Man skrämmer dessutom med prästvälde och varnar för att de elitkristna ska ta över. Där skjuter de politiska partierna sig i foten. Främst för att de aldrig i sin egen organisation skulle godkänna en sådan ordning.
Det kan även handla om prästerna, synliga kyrkans företrädare, med tydlig kompetens. Deras symbolvärde väger tungt och de får ibland bära skulden för brister i kyrkan, för nedgång och kris. Detta trots att makten över verksamheten ligger hos partierna
Talet om prästvälde och svartrockar är en ideologisk bumerang. ”Vi tycker att Svenska kyrkan ska vara en öppen folkkyrka, inte prästernas kyrka”, säger till exempel Maud Olofsson (Kyrkans Tidning 090820) Men prästerna har ju gått den utbildning politiker beslutat om. De har antagits enligt systemet som politiker knäsatt. Och de har efter sin vigning, vars ordning och löften politiker bestämt i kyrkomötet, anställts av församlingars kyrkoråd som består av partipolitiker. Deras roll regleras av den av politikerna fastställda kyrkoordningen.
Stenström ser inget gott i demokratiska folkrörelser eller dess företrädare om de är engagerade i trossamfund.
SvaraRaderaHan ser enbart hot då medlemmar i demokratiska politiska partier arbetar för människors lika värde inom Sv Kyrkan. I sin bitterhet ser han endast attacker mot Kyrkan och sin egen maktposition.
Stenström ser måhända med avund på Mullornas Iran - där har prästerna redan drivit ut de demokratiska krafterna ur kyrkan.
Ja Du har alldeles rätt. Men frågan kvarstår varför de politiska partierna fått utöva makten i Svenska Kyrkan. Biskoparna är väl ganska "välmärkta" i var de står politiskt. Biskop Brask dolde sin uppfattning till dess det blev dags att visa vad han stod för. Nuvarande Bispar kan vifta med partiboken och anpassa sig efter vad den sekulära världen förväntar sig.
SvaraRaderaDemokraten, som inte berättar vem han/hon är, påstår att jag inte ser något gott hos demokratiska folkrörelser. En påhittad och i fakta ogrundad invändning. Som mångårigt engagerad i olika folkrörelser kan jag se både styrkor och svagheter. En svaghet i flera rörelser är att där finns ett fåvälde, den verkliga makten utövas av ett begränsat antal personer.
SvaraRaderaJag uppskattar de flesta människor som är engagerade i Svenska kyrkan. Men jag har svårt att fördra att man låter sekulära partier styra ett trossamfund. Partiernas beslut i kyrkan har inga återverkningar i det övriga partiet - vilket talar sitt tydliga språk: man vill styra och ha makten. Återigen: Partierna står inte bakom den tro partierna hyllar inom kyrkan.
Vad innebär det att arbeta för människor lika värde inom kyrkan? Jesus är det stora föredömet och Hans liv och ord tillhör och utgör kyrkans centrum. Gyllene reglen och det dubbla kärleksbudet talar för att människors lika värde värnas och omhuldas.
Och vad är det för nonsens om jag i min bitterhet skulle se attacker mot kyrkan och uppleva min maktposition hotad? Beläggen käre demokraten, var finns de? Vad grundar du denna beskyllning på?
Och det sista om mullornas Iran är så larvigt att ingen kan ta det på allvar. Mullorna har ingen kyrka. Och vilka de demokratiska krafterna som drivits bort inom Islam i Iran skulle vara är jag väldigt nyfiken på.
Ska min kritik av politiska partier kullkastas, inte genom argument och resonemang, utan genom diaboliska kopplingar till att jag skulle drömma om ett slags maktfullkomligt prästerskap? Vilken märklig härskarteknik debattören vill använda! Men återigen - presentera belägg och argumentera för påståendena, istället för att kasta ut vilda och osanna beskyllningar!
Jag håller med om att det var korkat att dra in Mullorna i Iran.
SvaraRaderaAnnars så handlar inte denhär skriftväxlingen om bevis och motbevis i en påbörjad generalinkvisition. Du tänker omedelbart i former av härskartekniker och du drar dig inte för att föra undertecknad till beteckningen diabolos i egen diabolisk argumentation. Bevisen ligger i dina egna inlägg.
Såvitt jag vet så sitter inga politiska partier i församlingarnas styrelser. Om inte jag tar alldeles fel så ställer tusentals medlemmar upp i kyrkovalet och sedan väljer medlemmarna de personer man vill ha in i styrelserna. Om detta förfaringssätt inte ska användas så måste det nog till ett annat samhällssystem. För närvarande brukar man kalla allmänna val för demokrati.
Och sist i denna skriftväxling så har vi det här med människors lika värde inom kyrkan. I årtionden har ett antal människor försökt utesluta och förvägra kvinnor att utöva prästyrket och nu har ett antal präster (de är säkerligen inte många, men högljudda) fått nya objekt att motarbeta och utesluta från vigsel i yrkan. Nej Stenström, än behövs engagerade personer i demokratiska folkrörelser och dessa personer behövs dessutom i Sv Kyrkan.
Heder år biskopen i Stockholm som till sitt valspråk tagit: Människors Lika Värde.
(biskopen har inte uttalat något förbehåll)
Hallå igen, demokraten!
SvaraRaderaDu får förstå att en beskyllning, om än i frågeform, att jag kan tänkas att med avund längta efter mullornas Iran är oerhört upprörande.
Atyt jag ropar på belägg beror på att Du påstår saker om min uppfattning och om vad jag anser som jag menar kräver belägg eller argumentation. Jag har studerat partiprogram och sparat tidningsartiklar och uttalanden av kyrkopolitiska partiers företrädare. Jag har själv suttit på politiskt mandat i kyrkomötet och har egen erfarenhet av det jag skriver om.
Och dessvärre har Du fel beträffande kyrkoråden. Till direktvalda kyrkoråd står man på listor av vilka de flesta har partipolitisk beteckning. Man röstar på parti och inte person. Det är enkelt att kolla! Och i de fall som man inte har direktvalt kyrkoråd är det vanligt att man får platser proportionellt i förhållande till valresultatet.
Min poäng är att det finns fler former för demokrati än val där man väljer mellan politiska partiers listor. Särskilt partier som är religiöst och trosmässigt neutrala! Invändningarna gäller demokratin i sig, den är ett viktigt inslag i en folkkyrka.