31 oktober 2006

Söndag eftermiddag. Tåget från Stockholm mot Göteborg är en dramatisk upplevelse. Vagn 15 känner alla till. Den där det finns obokade platser. Den är alltså fullsatt långt före avgång – men eftersom man överbokar biljetterna belamras gångar och hörn på hela tåget.

Ett gäng köar för att ta platserna i restaurangvagnen. Jag får frågan: tror du man kan sitta där hela tiden?
- Knappast, har man ätit klart körs man nog bort.
- Det fixar vi lätt – vi handlar lite i taget…

Mitt hörn är trångt. Snett emot sätter sig en ung tjej, drar upp knäna och försjunker i en bok. Där sitter hon i två timmar. Bredvid mig hamnar också en ung flicka med en stirrig liten terrier. Den är nervös och orolig. Den gnyr och virrar runt. Hon talar lugnande men hunden hör knappt.
- Han är nervös. Vi tränade i somras, men när det är så mycket folk går det inte så bra. Har man husdjur med sig kanske man kan få förtur till de obokade platserna, förslår någon i vår lokala trängselgrupp. Jag orkar inte, säger hon och slår sig också ner på golvet. Mellan dem finns gången nu 20 centimeter bred där ölhämtarna och lämmeltåget av kaffesugna drar fram och tillbaka.

De som har sittplatser i båsen bakom oss utkämpar en egen kamp. En flicka som inte hör har en sittplats och en familj, två vuxna och två små barn gör försiktigtvis anspråk på samma. De har fyra platser varav en plats är den där flickan sitter. De tar alltså någon annans plats men snart kommer någon och gör anspråk på den. De retirerar till tre platser trots att de betalat för fyra. En mamma med äldre dotter dyker upp och flyttar runt passagerarna eftersom dottern måste sitta vid fönstret – trots att de inte har fönsterplats.

Säkerhetsbälten är bra på bussar. På tåget lassar man på så många passagerare att där vi står och sitter om vartannat, tätt sammanpackade vi blir varandras stötskydd.

Båsen längre bort är knökfulla. På ett ställe turas fyra personer om att sitta. Ibland är de tre på platserna och en på armstödet. Terriern går av med sin matte i Västerås. Genast kommer en labradorvalp med ung matte ombord. Hennes föräldrar avskyr hundar, men så fort hon flyttade hemifrån skaffade hon valpen. Den är nu 11 veckor och orkar inte ens vara nervös. Konduktören öppnar ett förråd där valpen, matte och några andra kan slå sig ner. Hon berättar att när hon hälsar på hemma får valpen bo hos hennes pojkvän. De tål inte hundar hemma, säger hon.

Några yngre tjejer dyker upp och de har faktiskt fönsterplatserna. Ny omgruppering. Åter makar familjen på sig och hamnar nu på platserna vid gångarna. Flickan som behöver ett fönster får deras förnsterplats. Konduktören träder in som vandrande uppslagsbok. När? Och varför? Hur blir det? Han klipper lugnt biljetter. När han uppmärksammas på dilemmat med dubbelbokad plats studerar han biljetterna i fyra sekunder och ser det många andra nyfikna inte sett. För biljetterna har varit studieobjekt – vem vill inte undersöka en dubbelbokad biljett?

Han säger till flickan som inte hör att om hon åkt dagen innan hade det gått bättre för henne. Din biljett gällde igår. Hon hör inte, upplyser sällskapet och alla låter henne sitta. Själv låtsas hon som om det är lördag.

Framme i Örebro lämnar jag mitt personliga hörn. Jag hinner knappt gå min väg så är platsen tagen av en ny passagerare. Nästa gång ska jag be SJ om att få boka det där hörnet redan från början - om jag nu ändå måste stå mellan Stocholm och Örebro...

23 oktober 2006

Varför heter det landgång?
Smörgåsen tänker jag inte på
den har säkerligen sitt namn efter
den lösa brygga eller lejdare
som skapar en förbindelse
mellan ett fartyg och kajen
mellan båt och fasta land
Vi kallar detta landgång

Längtan till mål och destination
till att åter få komma i land
är troligen så stark att en benämning
som fartygsgång eller ombordstigare
inte kan komma ifråga

Himmelens och jordens Gud erbjuder
en landgång, en väg till räddning
tänker jag den 19 söndagen efter Trefaldighet
Med hjälp av denna utväg ska Noa
rädda skapelsen undan våldets totala fördärv
Det etiska dilemmat i Guds påskyndande
av människors och samhällens undergång
får vi diskutera en annan gång - men visst
behöver vi tänka kring denna
omnipotenta maktutövning
detta villkorslösa rådande över liv och död

Guds vilja och Noas tro erbjuder mitt i undergången en
utväg, en räddning är trots allt möjlig
- en landgång och ett fartyg erbjuds
Räddade undan syndafloden går de efter
sin märkliga seglats - inte olik Israels ökenvandring
iland i en ny värld, träder in i ett förlovat land
till ett nytt liv under regnbågens löfte
Sådan kan tron vara
– en stark och hållfast brygga
som leder oss dit Gud vill
Allt är inte hopplöst!
I en stormig värld
en himmelsk landgång
för kyrkans skepp

16 oktober 2006

Tråkmånsar? Surpuppor? Hycklare?
Föredömen, godhjärtade, kärleksfulla?
Hur är vi som tror?
Förväntas vi vara tråkiga asketer
eller festliga och livsbejakande människor?
Vilka krav och förväntningar möter vi?

Vi kan börja med humoristerna
Inte här hos oss – utan de professionella
Humorister har det inte för roligt
Om de är uppskattade och välkända
och erkänt roliga så tjatar folk
på dem och kräver: säg något kul
- Hörru, var lite rolig! Kom loss!
Säger humoristen då med allvarlig stämma:
Du är skyldig mig två tusen…
Så är det roligt för alla andra
men mindre glädjande för den som
krävde en festlig replik

Pressen berättar om detta att säga något roligt:– Det finns inget värre än när folk säger så.
Det är en förolämpning. Då blir man ju
en apa på cirkus, säger Johan Glans
Svenska Dagbladet intervjuade komikern
Henrik Schyffert: Händer det att folk kommer
fram till dig och utbrister "Säg något roligt"?
- Sällan. Det är som att gå fram till en trollkarl
och säga "Trolla!"
Hur klarar de förväntningarna att alltid vara roliga?
Stackars Gösta Ekman med Papphammar
Förväntningarna på honom måste ha ökat:
trilla omkull, dratta på ändan och riv en bokhylla!
Eller Charles Ingvar "Sickan" ”jag har en plan” Jönsson
Magnus o Brasse, Hasse och Tage och många andra

Fast förväntningar, inte så sällan marinerade med fördomar
kan gå åt alla möjliga andra håll
Den som jobbar i industrin kan väl inte gilla opera
Bönder studerar inte klassisk kinesisk litteratur
Rockstjärnan gillar inte Bach eller Buxtehude
Grovarbetaren läser inte finstämd kärlekspoesi
och en lärd professor tillhör inte Fantomenklubben,
har sällan en dödskallering, kan inte det hemliga alfabetet,
läser inte serier eller kör motorcykel, eller hur?

En som dignade under de många förväntningarna
var han vars mässa vi lyssnar till i dagens gudstjänst
Den unge Mozart, underbarnet visades upp
av sin pappa Leopold vid åtskilliga resor runt hela Europa
Krav och förväntningar…
Vi möter alla krav och förväntningar
Somliga goda och bra andra svåra att uthärda,
att kämpa med och mot
Våra föräldrars, lärares, omgivningens krav
Och inte minst våra egna…
De kan vara de mest obarmhärtiga

Tänk så bra att ibland bryta mönstret
Gäcka förväntningarna
Vara annorlunda än bilden
Det kunde till exempel ge chansen åt några av oss
lite alldagligt tråkiga att våga vara något roligare
Att bryta en förväntan kan öppna en ny dörr
Ge en ny start, bli till ett viktigt vägskäl

Jesus gör ofta så - bryter föreställningarna
förvånar sin omgivning men så blev meningarna
om honom också delade
Somliga sa att han vilseledde folket
Andra att han var en bra människa
Det var svårt att resonera öppet
om Jesus – ämnet var laddat

Hur kan han som inte har studerat
vara så lärd, frågas i texten
Jesus har nämligen undervisat vid templet
och det han sagt är klokt, lärt, imponerande
Redan vid tolv års ålder överraskade han
Ni minns hur han försvann från sina föräldrar
När de gått en dagsvandring och inte hittat honom
måste de återvända till Jerusalem
Efter tre dagar fann de Jesus i templet
där han satt mitt ibland lärarna,
han lyssnade och ställde frågor
Alla som hörde honom häpnade
över hans förstånd och de svar han gav

Och många som hörde honom tala
Sa att han talade med makt och myndighet
med auktoritet och kraft
Folk häpnade när han gjorde under
Till slut har Jesus hela folket med sig
Och alla lyssnar när han talar

Genom att överträffa förväntningarna
genom att vara alltigenom sann och helgjuten
får han lärjungar, efterföljare, tillit
…och fiender
Det drabbar andra som vill stå emot
Som bryter tystnadens mönster
Och står upp för det fria, det rätta, det goda
Förtryckare, mörkermakter tål inte motsägelse
Vill den inte, förväntar den inte

Hur ser då Din bild av Jesus ut?
Stämmer den med skönmålningarna?
Med idealiserade jesusporträtt av en fager person,
med böljande långt hår och stora fuktiga ögon?
Snäll, genomvänlig och trevlig?
Kan någon ha lockats av alla motbilder, nidbilder
i aktuella konstutställningar
Där Jesus än en gång utelämnas att gå en Via Dolorosa
- en lidandesvandring arrangerad av konstnissarna,
om man får uttrycka sig så vanvördigt

Hur ser Din djupare bild ut?
Den som går bortom yta
och som gäller egenskaper och väsen
Hur uppfattar Du Jesus?
Vilka förväntningar har Du på Din
Herre och Gud?

I en nattvardspsalm formuleras det så här:
Du själv är gåvan Gud oss gav
Den räcks åt alla utan krav
Och här ett saligt byte sker
Du tar vår skuld, din frid du ger (Ps 73:2)

Nåden, förlåtelsen får vi fritt och för intet,
utan motprestation. Gratis kommer ju av ordet nåd gratia
Augustinus har sagt: Gratia nisi, gratis est,
non est Gratia. "Om nåden inte är gratis, är det ingen nåd"
Visst vill vi i församlingen ta emot nåd och ovillkorlig kärlek!
Vi förväntar Guds omsorg och räknar med Guds kärlek
Vad vill vi då ge? Vad vill vi göra?

Andras förväntningar blir då inte avgörande
Och en del av våra egna kan också läggas åt sidan
därför att nu handlar frågan om Guds vilja med oss
som har den största betydelse för oss som tror
- långt viktigare än omvärldens bilder och krav

Kan vi tänka att det finns ett Guds krav?
En tydlig Guds förväntan på oss?
Otidsenligt förstås, stämmer inte med velourbilden
av en mysig och alltid förstående storpappa
eller mamma som många vill säga nu för tiden
Utan krav, utan gräns får vi snart irra runt
som Israels folk, vilse i öknen

Vi har sjungit i psalmen: Ditt krav är så stort
och min kraft så svag. Så lär mig O Herre att tro (Ps 183:2)

Jesus svarar i dagens text att han är sänd av Gud,
det han säger kommer från Gud
Om någon vill göra Guds vilja
skall man förstå om Jesu lära är från Gud
eller om han bara talar i allmänhet och av sig själv

Jesus visar idag att hans förväntan – och krav - är
att vi ska ställa oss till förfogande
för att i likhet med Jesus bli redskap
verktyg för Guds vilja och ord
Den viljan med oss finns i många formuleringar
- Ära vare Gud i höjden och på jorden fred
Vi ska ära Gud och skapa fred och försoning
Ni skall älska varandra…
Älska Herren din Gud med allt du är och har
och din nästa som dig själv

Att söka Guds ära är att säga sitt ja
till ett sådant Guds krav
Och Mika som vi läst idag gav långt tidigare
samma vägvisning om svaret på Guds förväntan:
Människa Du har fått veta vad det goda är
Det enda Herren begär av Dig:
att du gör det rätta,
lever i kärlek
och troget håller Dig till Gud
/Predikan i Olaus Petri 2006-10-15/

03 oktober 2006

Servitrisen löser problemet. Hon har fler bord än de andra. Därför kör flera gäster om oss och får beställa sina kroppkakor långt före oss som redan väntat längre. Ålderspresidenten vid vårt bord pekar ilsket på matgästerna vid närmaste bord och påpekar med osedvanlig kyla i rösten att de där kom minsann efter oss. De oskrivna turordningsreglerna sitter i ryggraden…

Men servitrisen löser problemet. Hon som har grannbordet. Vi lyckas nämligen få kontakt med grannbordets servitris. Vid något besök i köket överförs vår begäran till henne vi väntar på för att åtminstone få diskutera matsedeln. Hon som ansvarar för att vi får mat på bordet dukar på och av andra bord och passar upp på gäster i en annan del av restaurangen. Efter ytterligare en stund joggar hon fram till vårt bord och tar beställningen. Vitsås eller skirat smör, frågar hon uppfordrande och antecknar något i sitt block redan innan någon hunnit svara. Sedan försvinner hon och vi misstänker att det är för alltid.

Vi roar oss med att se de andra gästerna i lugn och ro redan leta efter skattgömman med stekt fläsk i kroppkaka nummer två. Så kommer hon den efterlängtade med salladsfat, bestick och en brödkorg med nybakat bröd och vinddraget får oss att se efter om något fönster står öppet. Vi letar på golvet runt omkring oss för att se om några brödbitar eller salladsblad eventuellt fladdrat sin väg. Här var det fart och fläkt, undslipper sig en av personerna i vårt sällskap. Servitrisen hör inte för hon har redan rusat vidare i livet.

Därefter väntan. De diminutiva bröden och den sorgsna salladen trycker vi i oss – nästan på trots, som om vår utsvultna brådska kunde påskynda nästa led i denna utdragna upplevelse. När de övriga lunchätarna börjar famla efter portmonnäer och plånböcker rusar servitrisen fram till vårt bord med maten. Någon gissar att hon haft en tidigare karriär som kortdistanslöpare.

Skinnet har börjat växa på kroppkakorna. Som tur var är knivarna vassa och har man väl lyckats lägga ett snitt i potatisbullen doftar och smakar det angenämt. Vårt sällskap skall samma afton bese en teaterföreställning: Vi betalar inte, vi betalar inte. När det vatten vi beställt inte kommer upprepar vi titeln gång på gång och gäster som anlänt senare stirrar misstänksamt på oss. Vet vi något de snart ska få reda på? Vid vårt bord funderar vi på om service verkligen ingår i lunchens pris.

Ny väntan. Nu på att få betala. När vi inte tyar längre reser vi på oss och stöter som av en händelse samman med servitrisen som är ute och springer. Vi känner medlidande. Hur står hon ut? Vi är ganska mätta men ännu mer trötta och stressade – hur ska inte hon känna det i en ständig jakt för att komma ikapp?

Här uppenbaras förnyelsen: konkurrensen i restaurangbranschen har förvandlat serverandet av mat till en tävling. Kan vi få betala, säger vi och berömmer oförmodat den goda maten. Man vill ju inte genera någon som springer så bra och så mycket.

02 oktober 2006

Högtidlig och öppen! Ord som beskriver ett slags allvar och nyfikenhet och intresse. Väljer man ord som vårdande och samhällengagerad pekar de mot något utåtriktat och medmänskligt. Sådan är Svenska kyrkan påstår majoriteten av 300 Örebroare som SKOP nyligen har intervjuat.

Svenska kyrkan i Örebro ville inte nöja sig med standardbilden som möter oss i media där det negativa och avvikande får mest uppmärksamhet. Tänk att det ska vara så extra spännande när det som händer i andra organisationer och sker i kyrkan. Det visar väl bara att Svenska kyrkan också befolkas av människor, vanliga människor med samma förtjänster, fel och brister som de flesta andra har.

Svenska kyrkan ville veta mera - och därför gjordes en undersökning år 2003. I år följdes den undersökningen upp med en ny. I kyrkan bedömer vi det nya resultatet som riktigt intressant. Men media gör en annan värdering eftersom knappast någon velat förmedla resultatet - att Örebroarna gillar Svenska kyrkan! Den nyheten blev alltså ingen kioskvältare. Den blev inte ens en nyhet.

Närapå 7 av 10 personer tycker att det stämmer bra och mycket bra att Svenska kyrkan har hög trovärdighet. I andra mätningar är förtroendet lägre. I Örebro är mer än hälften ganska och mycket nöjda med det Svenska kyrkan erbjuder. Över 90 procent har ingen önskan om något annat än det kyrkan redan erbjuder.

Kvinnor är mer nöjda än män och att äldre är mer nöjda än yngre. Medlemmar är mer nöjda än de som inte är medlemmar och de som har haft kontakt med Svenska kyrkan är mer nöjda än de som inte haft kontakt. Även med det resultatet måste kyrkan arbeta vidare för att unga ska bli mer nöjda och för att män också skall upptäcka det kyrkan erbjuder. Vi behöver bli bättre på att knyta kontakter. Inte minst eftersom mellanmänskliga relationer i det moderna samhället sägs bli kortvarigare och ytligare.

Om människor får berätta med egna ord vad de tänker på när man säger Svenska kyrkan i Örebro så nämner 39 procent kyrkan och kyrkorummet. Dop, konfirmation, bröllop och begravning tänker 20 procent av de tillfrågade på. 6 procent tänker på kristen tro. Den siffran kan framstå som svag. För en kyrka är det viktigt med kristen tro. Det motsägs inte av undersökningen. Svaren speglar att det verkligen finns olika skäl att tillhöra kyrkan vid sidan om tron. I en folkkyrka kan man uppskatta tradition, arbete bland barn och ungdomar eller till exempel musik och körverksamhet. Och att kyrkobyggnaden betyder mycket liksom gudstjänsterna vid livets skiften bekräftar vikten av att vårda kyrkan som ett särskilt rum för mötet med Gud och det heliga.

Ungefär hälften har haft kontakt med kyrkan det senaste året. Av dem som haft kontakt anser fler än 8 av 10 att bemötandet var bra eller mycket bra! 20 procent kan tänka sig att hjälpa till i Svenska kyrkan och går man till medlemmarna är det 25 procent som kan tänka sig att på något sätt bli medhjälpare! Vilka siffror!

Slutsatsen blir att kyrkan har ett stort förtroende vilket måste sporra alla som arbetar inom Svenska kyrkan som förtroendevalda, anställda eller medhjälpare. Vi kan fortsätta arbeta med våra gudstjänster, med vår diakoni och med barn och ungdomar och när vi tar omvärlden och medlemmarna på allvar gillas det. Vi behöver inte huka under kyrkokritik och ifrågasättanden utan kan räta på ryggarna. Med glädje konstaterar jag att Svenska kyrkan värdesätts av Örebroarna!