12 februari 2012

Om religionen inte får betyda något - vad är då mångfalden värd?


I debatten om religion de senaste åren påstås det ofta att religion och kyrka tillhör den privata sfären. Som om religionen vore en möbel man kan stuva undan på en vind eller i en källare. Religion ska inte få påverka samhället, det offentliga, hävdas det. Bakom argumentationen ligger förmodligen en rädsla för att det även hos oss i Sverige skulle kunna bli som i Iran. Med ett prästerskap som lagt sin förtryckande hand över hela samhället. Det extrema exemplet frammanas som vore det typiskt för religionen.

Nog är det märkligt att så gott som alla andra idéströmningar och tanketraditioner mycket väl ska få påverka och ha inflytande. Undantaget är religion och kyrka. Som om religioner är så annorlunda och förkastliga att de måste hållas undan. Som om trons värld befolkades av prehistoriska neandertalare och inte hade något att bidra med i ett modernt samhälle. Tvärtom är det väl bra att även religionen får betyda något i samtiden. Särskilt som religionen är en så viktig del av många människors liv.

Svenska kyrkan kan fungera som exempel. Många av kyrkans anställda, bland andra diakoner, pedagoger och präster arbetar med människor i stor utsatthet. Om den erfarenhet och kunskap man därmed samlat på sig inte fick vara med och påverka samhällets utveckling tystades en viktig aktör. Svenska kyrkans personal arbetar inom många viktiga områden. Så finns det kyrkligt anställda som verkar på sjukhus och inom fångvården. Och det finns de som arbetar bland de unga, till exempel bland studenterna, eller bland de mycket gamla. Det vore illa om deras insikter, till skillnad från andras inom dessa områden, inte skulle få vara med och påverka.

Mångfald har blivit ett populärt värdeord. Mångfald innebär väl att många olika idéer, kulturer, folkrörelser osv. ska kunna medverka i samhällsbygget. Men en mångfald som konsekvent sorterar bort tankar och idéer som härrör från religionens och kyrkans värld är inte värd namnet. Den blir mest kosmetisk.

Man skulle kunna testa hypotesen att den politiskt styrda Svenska kyrkan vill undvika att partierna på så sätt skulle få dubbelt inflytande. Men då har man begått misstaget att sätta likhetstecken mellan kyrkan och de partier som för tillfället har makten. Religion och kyrka är något mycket mer än så. Vad detta är kan man välja att beskriva på olika sätt. Svårt att komma förbi är att kristendomen rymmer en imponerande etisk tradition som handlar om människors lika och oändliga värde. Ur denna källa springer till exempel många insamlingsorganisationer för nöd- och katastrofhjälp fram.

Människans speciella värde märks redan i skapelseberättelsen då Gud gjorde människan till sin avbild. Eller i skildringarna av Jesu födelse som människa genom vilken mänskligheten på nytt helgas. Kärleken till Gud har sedan dess en tydlig riktning ut mot medmänniska och värld. Att låsa in den traditionen i närmsta garderob är kortsiktigt och dumdristigt.


(Min artikel som publicerades i Nerikes Allehanda söndagen den 12 februari 2012)