17 december 2013

Kort Adventskalender 17

Vattenvägen är en vanlig väg. Inte enbart för ö-bor, vars krav på landsväg till fastlandet är förklarlig och en fråga om fortsatta möjligheter för en fattig del av landet.

Vattenvägen är det som står till buds för afrikanska flyktingar. En påminnelse som säkert stör. Vem vill tänka på det när julen står för dörren? Flyktingar färdas över Medelhavet, i knappt sjövärdiga farkoster och livsfarligt överlastade, flera katastrofer har visat det. De är på jakt efter en dräglig tillvaro. Desperat köper de en plats i en båt för att om möjligt få stanna och kunna förtjäna sitt uppehälle. För en del är detta helt enkelt en fråga om överlevnad.

Julnattens ogina brist på plats i härbärget ringer som julnattens klockor i många känsliga personers öron. Vi kan inte alldeles förtränga hur det förhåller sig: att vi alla som lever med överflöd, inte minst i den rika delen av världen, är värdshusvärdar...


Men vem vill bli påmind om sådant när granen ska hem som på detta norska julkort. I ett, ovanligt färgbemängt, kustsamhälle som på bilden blir båten det naturliga medlet för samfärdsel. Det är kallt och vindstilla. Röken stiger rakt upp. Vattnet ligger blankt så isen har ännu inte fått platsen i sitt grepp. Någon tycks ha glömt en hummertina på stranden.

Snart ror roddaren sin båt ut ur bilden. Den där gröna granna granen kanske inte ska hem till den egna tomtebolyckan utan är på väg till hemmet för ensamkomna flyktingbarn. Som troligen ligger där i närheten. Eller också är allt detta bara fantasi. Vem vet..?