05 september 2014

Svenska kyrkan borde anställa alla goda medarbetare som står att finna

För ett antal år sedan konverterade två medarbetare i en församling. De blev efter en lång och mödosam omprövning till sist övertygade om att det var rätt för dem att gå vidare. De blev romerska katoliker och upptogs vid en högtidlig gudstjänst som medlemmar i sin nya kyrka.

De kvarstod naturligtvis i sina tjänster fullt beredda att tills vidare göra tjänst i Svenska kyrkan och där i den församlingen fortsätta tjäna den kyrkans Herre som alla de kristna kyrkorna bekänner. Men det blev betydligt mera komplicerat än någon förutsett, trots att insikten och medvetenheten om kommande prövningar var mycket stor.

Kyrkoherden i församlingen respekterade sina mångåriga medarbetares övertygelse som resultatet av mångårig och noggrann prövning. Därför deltog han i den gudstjänst där de infogades och välkomnades i sitt nya trossamfund. Han var fullt övertygad om att kristna människor, oavsett sin kyrkotillhörighet, kan göra tjänst där uppgifter och utmaningar finns. Men kyrkoordningen i Svenska kyrkan var och är betydligt mera kluven. Där sägs att en tillsvidareanställning i Svenska kyrkan kan den ha som tillhör
1. Svenska kyrkan, eller
2. en annan evangelisk-luthersk kyrkan inom Lutherska världsförbundet eller en kyrka eller ett samfund som Svenska kyrkan genom kyrkomötet ingått en överenskommelse om särskild ekumenisk samverkan med.
Det som sägs i första stycket gäller inte sådana anställda som uteslutande eller så gott som uteslutande arbetar inom begravningsverksamheten.
Vid en viss anställning får göras undantag från bestämmelserna i första stycket om det finns särskilda skäl (SvKB 2002:9)
Ur KO 34 kap 7§

Denna paragraf blev genast omgjord till ett slagträ med vilket man ville jaga bort de två personerna från sina anställningar. Anställningstryggheten som beslutsfattare annars värnade om var som bortblåst, här skulle statueras exempel.

De skulle omedelbart avskedas! De hade betett sig illojalt och svekfullt! Men eftersom kyrkoherden varit införstådd med denna process som slutade med konvertering kan det knappats ha varit vare sig illojalt eller svekfullt. På nivå efter nivå härjades det, det kallades till möten på dåvarande samfälligheten, på stiftet (som i förlängningen ledde till en specialvisitation). I kyrkorådet blev det en majoritet till stöd för de anställda och kyrkoherdens agerande. Men anklagelserna från oppositionen blev hätska och orden var inte nådiga.

Vadan denna starka reaktion? Vad var det som blev så hotfullt med denna konvertering? Det finns ju trots allt en hel del goda lutheraner som håller fast vid kyrkans katolska arv. Svenska kyrkans lära är numera så diffus och opreciserad att det mesta tycks gå an. Då blev det hotfullt med personer som anslöt sig till en kyrka med mycket preciserad bekännelse. De blev betraktade som femtekolonnare, som svikare, som om de begått landsförräderi på trons område.

En rädsla för kaos blev påtaglig i reaktionerna från olika beslutsfattare. Deras auktoritet blev undergrävd eftersom de inte hade kontrollen. Tänk om fler, eller alla, skulle börja bete sig så! Vi måste upprätthålla ordningen!

En kyrka som handlar klokt tror naturligtvis inte att den egna kyrkan är så världsunik att det bara är inom den som dugliga kyrkoarbetare finns att få, tvärtom är en sådan kyrka beredd att dra nytta av kompetens och förmågor inom andra lemmar inom den kristna kyrkans kropp. Därför bör det vara möjligt att tjänstgöra i Svenska kyrkan utan att tillhöra någon evangelisk-luthersk kyrka eller något samfund som man slutit ekumeniska överenskommelse med. Idag utesluts ortodoxer och katoliker från möjligheten att tjäna inom Svenska kyrkan eftersom deras kyrkor inte tillåter dubbelt medlemskap!

Att de som innehar vigningstjänster och som ska rätt förvalta sakramenten och förkunna ordet rent och klart behöver prövas och godkännas av domkapitel i särskild ordning är inget konstigt. De uppdragen förutsätter vigning och löftesgivning. Men i andra uppgifter där församlingarna bedriver verksamhet borde öppenhet och mångfald vara vägledande! Svenska kyrkan borde anställa alla goda medarbetare som står att finna även om de så skulle tillhöra någon annan världsvid kyrka!