26 maj 2015

Bekännelsearbetet, det viktigaste

Idag lånar jag min blogg till några avslutande rader i en bok som ingick i bekännelsearbetet på 1980-talet. Man måste nämligen inte hitta på allt själv. Ibland finner man ett och annat tänkvärt hos andra. I längtan efter att Svenska kyrkan tar tag i sin tro, lära och bekännelse på alla nivåer och i hela sin landsomfattande nätverk av församlingar, kontrakt och stift får andra i dag säga sitt. Det som redan har sagts. I sista kapitlet av boken Vad står Svenska kyrkan för? (Verbum, 1988), av Lars Eckerdal, Birger Gerhardsson och Per Erik Persson, finns följande ord:

I ett land, där nio av tio har tillgång till en bibel, är vägen öppen för var och en in till det som skall utgöra riktpunkten för allt arbete i kyrkan, det i Skriften grundade evangeliet. Man skall man hitta den vägen måste många hjälpas åt med sina erfarenheter och kunskaper om hur man på ett fruktbart sätt tillägnar sig och lever med bibelns rikedomar. Det kräver en möda - som lönar sig - att tillsammans, med ögon och öron öppna också för den hjälp som bibelforskningen ger, hämta fram vad de heliga orden har att säga som ett budskap till och om oss i dag.

Likaså kräver det ett ihärdigt arbete att tillsammans vinna den förtrogenhet med vår kyrkas rika bekännelsearv, som är nödvändigt för att man i närkamp med samtidens frågor tryggt skall kunna formulera det ännu osagda.

Utan bön och en gemensam arbetsinsats kan man inte heller komma till rätta med situationer, där förenklade slagord och hotbilder har ersatt samtalet kring det djupast sett gemensamma. Alldeles särskilt gäller detta sådana konflikter inom kyrkan, som hotar att bryta sönder eller faktiskt bryter sönder gudstjänstgemenskapen och därmed angriper det som skulle vara själva livsnerven.

Svenska kyrkan kan och måste utifrån sin bekännelse till Kristi enda kyrka och mot trohet i det omistliga i det egna arvet bygga broar till andra kristna och andra kyrkor. I splittringens situation kräver också detta ett envetet och mödosamt arbete.

Få ting är slutligen så viktiga som att det påbörjade "bekännelsearbetet" i vår kyrka verkligen blir till ett konkret arbete bland oss alla som i henne har funnit att evangeliet om Jesus Kristus ger livsmod och mening och förmår att trots allt skapa en kärlekens, försoningens och hoppets gemenskap....